Tredje steget

Jag jobbar just nu i steggrupp enligt ACAs 12 steg. Idag delade jag mitt tredje steg. Att lämna över till en kraft större än mig själv. Mycket utvecklande i både kropp sinne och andlighet.

Skillnad

Det är skillnad på att vara lyckad och att vara lycklig.

Jag fick inte känna känslor

När jag var liten fick jag inte känna mina känslor.

Det var nog min mamma som hade patent på det. När andra visade känslor kunde hon nog inte bära det.

Tionde steget..

Vissa människor är så fattiga...

Jag fick ett bra citat till mig ;

Grovt översatt :
"Vissa människor är så fattiga. Allt de har är pengar. "

Så sant, utan hälsa och tid kan vi inte njuta av vare sig livet eller våra pengar. Det har jag fått erfara flera gånger i livet när nära och kära varit svårt sjuka och gått bort.

Eller som Alicia Keys säger det
Not Even The King
http://open.spotify.com/track/55do1f4mkLfM314tQDlyfw

Bråkar med fästmön om ett par jag vill bjuda på bröllopet och hon inte. Hon tycker inte om dem för de har sårat mig så mycket genom att inte bjuda mig till deras bröllops-akt. Jag känner att jag nog har kommit över det hela nu och vill bjuda dem på vårt bröllop eftersom jag vill behålla relationen till dem och mitt gamla kompisgäng intakt, om det går. Känner mig så otroligt splittrad i detta. Jag vill bjuda dem för att jag förlåtit men. Hon kan inte förlåtit. I bakgrunden ligger nog min stora sorg efter min mamma som gjorde det att jag inte blev bjuden till deras bröllop så mycket större. Så stort att jag ältade detta under hela sommaren.

Allt på en gång blir ingenting

chili flakes, dijonsenap, honung, kycklingbuljong, mjölk, olivolja, olja, ris, salt, smör, ströbröd, svartpeppar, tomatpuré, torkad salvia, vetemjöl, vitlök, vitvinsvinäger

Nu blev det såhär igen. Jag ska göra flera saker samtidigt. "Multitaska", att göra allt på en gång helst fort också. Klippa klistra mellan program när jag jobbar. En stor anledning, tror jag, till att jag har gått in i väggen nu för andra gången är att jag har svårt att göra en sak i taget. Det är ett problem jag haft under hela mitt arbetsliv, om jag tänker efter. Nu när jag tänker på det så är det väl en oförmåga eller svaghet jag har, att jag har svårt att sätta gränser. Det är svårt för mig att sätta sunda funktionella gränser mot andra personer, men framförallt för mig själv. Att sätta gränser mot andra för att skydda mig själv är svårt men att sätta gränser för mig själv så att jag inte sviker eller skadar mig själv är svårare. Ett exempel, så att det blir klarare för mig själv och för er som kanske läser det här kan vara att min chef ringer och vill att jag ska jobba en lördag. Då kan jag välja att säga nej för jag har inte betalt att jobba lördagar, eller så kan jag agera självvådligt och säga ja och offra min lediga dag för mitt arbete, kanske för att jag är rädd för auktoriteter och tycker att det är obehagligt att säga nej. Om jag säger nej har jag tagit hand om mig själv genom att sätta upp en sund gräns. I det senare fallet sviker jag mig själv och offrar mig för, vaddå? Mitt jobb. Jobbet är viktigt ja, men hur viktigt är det. Går min hälsa och självkänsla inte före?
Att sätta gränser för mig själv är svårare för det är mer subtilt. I det här exemplet är jag själv både Min vilja (chefen) och jag själv. Exempel: Jag känner att jag vill göra. Det faller över mig och jag uppfattar det som inspiration och handlingskraft. Men det tar liksom stopp, jag blir paralyserad och det knyter sig i bröstet och jag får ångest. Varför är det såhär? Jag vet att det nog är effekterna av att ha vuxit upp under dysfunktionella familjeförhållanden.

Att ställa upp för mig själv genom att ta en sak i taget är svårt. Jag har erfarenhet av att de dagar jag mediterar en stund på morgonen så blir det här bättre och uppträder ibland inte alls.

Meditation för mig

Meditation för mig är att sätta mig en lugn stund varje dag och öva plast vara öppen för intryck från min kropp, känslor och vägledning från min Högre Kraft, så som jag uppfattar den.

Om jag gör det varje dag händer det positiva saker i mitt liv, ofelbart. Kanske svårt att förstå, det behöver upplevas.

Meditation på gång

Det är så roligt att höra att meditation är på gång och börjar bli trendigt, främst i USA, vilket betyder att det kommer komma hit. Mindfulness är försa vågen, men det kommer mer. Roligt för det är något jag praktiserar (och kan visa mig duktig inom) och har erfarnehet att göra vidare till andra i min och liknande situationer.

Service och rädslan att bli avvisad

Jag har delat att jag vill göra service i en kommitté i programmet. Jorden det för jag tror att jag har en vilja (eller är det en dyssig impuls? ibland s vårt att veta) att göra service på nationell nivå. Frågan till mig själv blir om jag nu drivs av att jag vill prestera nu? Det här är farligt för mig, eftersom prestation är en av de sätt jag kan använd för att fly från mina känslor. Hm... Får låta min Högre Kraft, så som jag uppfattar den, ge mig vägledning i det här också.

Även delat hur rädd jag är att bli avvisad av andra människor, speciellt personer som jag uppfattar som auktoritära,  men även andra människor om kring mig. Jag ser tydligare nu i stegarbetet att jag kompencerar rädslan med att isolera mig känslomässigt och därmed andligen. Helt enkelt göra mig mer oåtkomlig. Mer svåråtkomliga för att skydda mig från att bli sårad,  antagligen. Jag funderar på om jag på grund av rädslan att bli avvisad också blir avvisad av de omkring mig, eftersom jag inte fungerar på ett socialt emotionellt funktionellt sätt. Jag verkar jobba enligt devisen "bättre bli avvisad än att avvisas". På så sätt slår det in,  det som jag mest av allt fruktar; jag blir avvisad.

Det här gäller så väl privat som på jobbet,  men i olika stor utsträckning beroende på hur långt med mig själv jag kommit i de olika relationerna.
Tack!

Min fru fick nytt jobb idag. Jag känner mig så glad för hennes skull och det känns mer frid för mig i min sjukskrivning.

Känner att det blir mindre press på mig att tjäna pengar till familjen när hon får lite högre lön. Samtidigt känner jag skuld när jag tänker att jag skulle utnyttja situationen att detta fördelar av att hon jobbar och på så sätt gett mig mer utrymme att ta tid att komma underfund med vad jag vill göra nu när jag verkligen behöver tänka om efter att ha kört in i väggen.

Känner att jag kan tänka goda tänka att det här inte kommer vara för evigt och att det finns tid att jobba och tjäna pengar och tjäna familjen, om, jag som min egen kärleksfulle förälder tar hand om mig själv och låter mig själv läka.

Helt slut just nu. Det värker i hela kroppen. Det är svårt att uttrycka mitt behov att lägga mig att vila. Ringde en vän i programmet. Det kändes bättre att höra att hen kände igen. Jag hörde min kropp. Jag följde den.

Ohanterligt

Känner att den här dagen hittills varit ganska ohanterlig. Hemma med barnen idag eftersom det är planeringsdag på förskolan. För mig betyder det stresspåslag, irritation och kort stabil till ilska. Obalans är en annan bra beskrivning. Jag blir oproportionerligt arg på barnen. Vi steg upp lite senare och tog det för en gångs skull lugnt eftersom vi ju inte skulle iväg.

Efter ett tag, vid mellisdags började barnen bli oroliga. Det märktes att de är vana att snabbt på till förskolan efter de ätit. Nu drog de omkring, ja eller vi, som osaliga rastlösa andar i lägenheten. När de, som idag får ta det lite friare blir de, som jag, oroliga och rastlösa. Vi mår bra av rutiner. Speciellt nu när jag är utbränd.

Jag vet att det blir bättre om jag söker kontakt med min högre kraft, men det var svårt idag. Jag tänkte att, jaha det är ohanterligt jag ska lära mig idag. Jag gick och la mig sent igår för att fixa en besticklåda som fastnat. Jobbade på att få loss den kniv som lagt sig på snedden och måste lådan till kl 0030. Undrar varför jag har det kämpigt och inte känner mig stabil idag... hehe. Nu kan jag ser humorn.

Inte så mycket lyckanden som misslyckanden vi lär oss av enligt Bill

Our spiritual and emotional growth in A.A. does not depend so deeply upon success as it does upon our failures and setbacks. If you will bear this in mind, I think that your slip will have the effect of kicking you upstairs, instead of down,

— AS BILL SEES IT, p. 184

Det stämmer för mig. Jag gick regelbundet på möten och hade jobbat igenom alla stegen. Sedan höll jag mig från programmet av olika anledningar. Misslyades helt att leva mitt liv på egen hand. Det ser jag nu som en tillgång. En erfarenhet jag kan dela om. Dels för att påminna mig om att jag är maktlös och behöver andra och min högre makt, och även för andra i gemenskapen som funderar på att sluta gå på möten.

Känslan

Sedan igår känner jag mig stabil och har sinnesro. Det är frukten av mitt stegarbete som jag precis har inlett. Tryggheten i gruppen ger så mycket. Kärlek och tillit gör att jag vågar känna. Känslor är kärnan i programmet har jag börjat inse. Min uppväxt med neglekt av mina känslor och behov satte sina spår innan jag innan jag ens kunde tänka. Spåren sattes i själen och de ärren kan jag bara nå genom känslor. Jag jobbar i stegen och hopper mig öppen så gott jag kan och det går bra, tack vare att jag låter min Högre Kraft hjälpa mig.

Högt Kraft,  tack för att du är med mig på den här resan.
Tack för att jag får vila i dina händer.

Att välja att känna

Min sponsor sa något klokt idag. Att när jag väljer att känna, väljer jag bort  dyssfunktionella beteenden,som jag annars använder för att slippa känna efter.

Meditation som ger underverk

Igår var det en sån där dag där jag gick och har stress och kände att jag var tvåa på bollen hela dagen. Stress till barnens förskola lämna och sedan fortsatte bara stressen, fast jag inte har något jobb eller måsten just nu eftersom jag är sjukskriven. Men,  så igår kväll hittade jag min gamla bok "Minska din stress med meditation". Jag läste mina understrykningar om hur jag kan undvika stressen med att stanna upp och koncentrera mig på min andning. Jag bestämde mig. Jag s flex en lapp med texten "Kom ihåg: meditera" till mig själv och fäste den på köksbordet där jag äter min frukost. Det fungerade! När frun hage tagit barnen till dagis satte jag mig och Mediterade en bra stund och faktiskt kunde jag startade den här dagen på bästa möjliga sätt. Idag har energin flödat. Jag har inte stressat alls och ändå har jag hunnit med allt jag hade hoppats på och dessutom hunnit sätta mig på biblioteket och jobba med stegen. Jag lämnar över, skrivet en lapp och hoppas att jag kan få förstånd att meditera även imorgon. Tack och god natt!

Jag är hård mot mig själv just nu.

ComLine Adult Children of Alcoholics' Newsletter

Såg att ACA kommer komma igång med nyhetsbrevet ComLine igen. Visste inte att de hade något sådant. Det kommer komma i juli nästa gång. Kul!

http://www.adultchildren.org/comline

Ärlighet varar längst... eller?

Jag har ett litet dilemma för mig själv just nu. Jag behöver,  från inrådan från sakkunniga från facket hålla flera dörrar öppna när det gäller min kommande arbetsträning. Delade senare om det med min sponsor. För mig som vuxet barn och uppvuxen i en emitionellt dysdfunktionell familj, har det alltid varit viktigt att göra rätt. Att vara klanderfri. Det beteendet kanske inte gagnar mig nu som vuxen alltid. Det är bra med god moral, men vem tackar mig om jag går miste om en massa pengar?

Jag inser nu att jag försökt att alltid göra rätt för att jag varit rädd. Det har varit viktigt att vara perfekt. Även om jag aldrig känt mig eller varit perfekt, har jag sökt efter att göra rätt för att VARA rätt. Jag har trott att om jag gör fel så ÄR jag fel. Idag inser jag det intellektuellt. - Jag ÄR inte fel om jag GÖR fel. På så sätt kan jag, för min egen skull nu se till att det blir bäst för mig genom att inte spela med öppna kort, och optimera chansen till att bli utköp från min arbetsplats.

Egen ponsor!

Fick tips om en kille som sponsrar andra och jag vågade till slut fråga om han kunde tänka sig att sponsra mig i ACA-programmet. Han sa ja idag! Så skönt att jag fått tag i en som vill sponsra mig i tillfrisknandet. Jag var inte varken nervös eller rädd att han skulle tacka nej för jag kände tillit att det skulle gå som det skulle när jag frågade. Skönt ändå nu efteråt. Nu har jag verktygen jag behöver. Nu har jag villighet att börja jobba!

6 dagar

Vad gör 6 dagar av isolering med mig som vuxet barn?

Jag har varit på landet med mina barn och deras morfar på landet i 6 dagar. Regn och ingen kontakt med någon annan person i programmet som arbetar med sig själv.

Det händer saker mef mig. Jag får en distans från min högre Kraft och mig själv. Känner inte längre mina känslor lika tydligt. Svårare att sätta gränser för mig själv. Köpte en påse med naturgodis och satte i mig. Glömde plånboken är jag skulle handla. Blev sur och vresig, oresonlig. Mitt kärleksfulla jag visade sig inte.

Jaha. Vad för jag åt det då?

Jag är bra

Fick till mig att affirmation av mig själv faktiskt fungerar och att jag behöver det.

Jag är en värdefull man som är värd att älskas och att älska, precis sådan jag är.
Jag är bra.
Jag duger precis som jag är.

Tack

Andra vuxna barn som stör min sinnesro

Jag har märkt att andra vuxna barn kan störa min sinnesro. Eller rättare jag tillåter dem göra det. Det är för mig svårare att hålla en sund distans till vuxna barn än andra. Jag kan nog inte utveckla det mer nu men jag tror säkert att jag får tillfälle att utforska det mer. Tack.

Ambitioner och löften med den här bloggen

Jag känner att jag vill ha ambitioner med den här bloggen. Jag känner att jag är rädd för att göra några utfästelser och lova saker som jag inte kan hålla. Lova att jag ska uppdatera varje dag eller ens varje vecka.

Det är ska i att jag inser att jag faktiskt får bestämma själv.

Eftersom jag är vuxet barn och uppvuxen i en dysfunktionell familj har jag som många andra tagit på mig för mycket ansvar. Fel ansvar. Tagit hand om andras beteenden och känslor istället för att se på mina egna. Det har mattat ut mig. Tack.

Beteende - Att skjuta upp saker så jag får stressa

I just detta nu känner jag att jag gör något annat än det jag ska. Intressant, varför gör jag det? För att då må dåligt? För att få stressa? Ja, årtal i stress. Då behöver jag ju något att stressa upp mig för. Skjuta upp saker till sista sekunden är ju ett beprövat sätt att stressa på. På så sätt kan jag mäta min stress så att den fortsätter att påverka mitt liv.

Vad kan jag göra åt det? Be sinnesrobönen och erkänna att jag är maktlös inför det här beteendet som jag fått med mig från min uppväxt. Vända mig till min Kraften som är större än jag och be om att få lämna över hela mitt lov och min vilja i händerna på denna större kraft.

Avbrutna isoleringstendenser

Faktiskt mådde jag inte så bra idag jag, trots att det var fint väder och jag var på landet med familjen. Jag vet ju att det inte spelar så storbolag vilket väder det är. Jag kan ju må olika oavsett väder.

Var på landet men ville mest gå undan och vara själv än att vara med övriga familjen. Jag kom faktiskt inte ens att tänka på att ringa någon utanför mitt huvud, trots att jag vet att det är bra för att bryta min självupptagna känslomässiga isolering. Först när jag fått ett mess från en vän kom jag på det, att ringa och bara säga hur det känns, rätt av.

Rensade ut en massa böcker och hittade en massa litteratur från mitt gamla program, som jag inte kollat i på 7 år typ och en hel trave med självhjälpsböcker, såklart. Minns hur förvirrad och sökande jag var. Känns hoppfullt att snart få börja med stegen eftersom jag vet att det fungerar för mig. Längtar efter möte imorgon. Sov gott. Med kärlek i programmet.

Efteråt

Det var alldeles underbart att få läsa upp alla svåra saker jag nog alltid har velat säga till min mamma. Jag kände att det verkligen hände saker i kroppen. Jag grät och snorade men försöke och lyckades läsa igenom det jag ville få sagt, det jag så gärna ville uttrycka och få ur mig.

Nu efteråt känner jag mig friare och gladare, mer öppen mot andra. Nästan lite sprallig. Och det ska ni veta, jag har inte identifierat mig själv som en sprallig person!

Brev till min mor

Idag ska jag läsa upp brevet till min mamma som jag skrivit. Det gör jag för att bearbeta min sorg efter henne. Hon gick bort i cancer den 25 maj 2005. Hon var då 57 år.

Jag har märkt att hon påverkar mig fortfarande på ett negativt sätt. Trots att det snart är tio år sedan hon lämnade oss. Det är saker som jag inte hann säga henne. Jobbiga saker som hur jag inte fick lära mig att känslor är okej. Att hon blev så otroligt arg och jag kände mig överkörd av henne hela mitt liv.

Det är jobbigt att inse att mina beteenden än idag påverkas av min uppväxt med henne. Att jag har blivit prestationsberoende och att jag alltid vill tillfredsställa andras behov före mina egna.

Det ska bli skönt och jag ser fram emot att läsa upp brevet för en god vän. Jag tror att jag på så sätt kan lämna över de saker som inte blev sagda och ut klarade i mammas och min relation.

Nu, på väg till min vän som jag ska läsa upp brevet för, känner jag mig stressad, lite orolig men har ändå tillförsikt och tron att det här kommer ge mig möjlighet att bli mer fri från de ofullbordade band jag har till henne.

Jag har inte vetat vag jag ska göra.

Vad är EGENTLIGEN viktigt?

Jag läste en mycket intressant artikel om en sjuksköterska, Bronnie Ware, i Australien som arbetat nära människor i i deras slutskede av livet. Hon har sammanställt frågat dem vad de ångrar mest och sammanställt en  lista över vad människor ångrar mest. Jag tänkte när jag läst artikeln att den här listan är ju jättebra att titta på då och då i vardagen, så att jag prioriterar rätt här, idag, nu! Jag har ju fortfarande chansen att påverka mitt liv!

Det ångrar vi människor

1. Uppfyllt sina drömmar, i stället för att lyssna på andra.

– Det här var det vanligaste av allt. Många hade inte ens uppfyllt hälften av sina drömmar, och tvingades dö med den vetskapen. De önskar att de levt sina liv som de själva velat, och inte det liv som andra förväntade sig att de skulle göra.

2. Inte jobbat så hårt.

– Varje man sa likadant. De missade sina barns uppväxt och hade velat spendera mer tid med sina fruar. Alla män jag pratade med ångrade djupt att de hade låtit jobbet ta så stor plats i sina liv.

3. Vågat säga ifrån.

– Många människor höll tyst för att inte riskera vänskapen med andra. Som ett resultat av det fick de alltid böja sig och fick ett mediokert liv, utan chans att bli den de verkligen hade kunnat bli. Många utvecklade en bitterhet över detta.

4. Haft bättre kontakt med vännerna.

– Det är först på dödsbädden som de flesta människor inser hur mycket de saknar sina vänner. Och under de sista veckorna av livet är det svårt att få kontakt med alla. Många av patienterna hade haft fullt upp med sina egna liv och tappat kontakten med sina vänner. Alla saknade dem när de dog.

5. Tillåtit sig själva att vara gladare.

– Många förstod inte förrän på slutet att känna glädje är ett val man kan göra. De hade stannat i gamla hjulspår och behållit den familjära säkerheten. Rädsla för förändringar hade gjort att de låtsades vara nöjda med tillvaron, fast de i själva verket längtade efter att få skratta på riktigt och ha riktigt kul igen.

Källa: The Guardian

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14312905.ab

Be om hjälp - det kan gå bra också

Episoden jag kommer berätta om hände för ungefär ett år sedan. Det var efter en tung period i mitt liv. Badrumsrenovering efter att ha processa med vårt försäkringsbolag och inte kunnat duscha hemma på sju månader, min far blev allvarligt sjuk och vår dotter sov inte på nätterna på ett och ett halvt år.

Vid den här tiden var jag nästan helt knäckt. Jag klarade att gå till jobbet men jag var inte mig själv. Jag var livrädd att misslyckas. När jag hade varit uppkäftig och arg på ett styrgruppsmöte för mitt projekt kände jag att jag hade tappat kontrollen och behövde hjälp.

Med stöd från min fru ringde jag min chef och sa i princip som det var att jag behövde prata med en psykolog. Det gick bra. Chefen förstod och godkände tio samtal med en KBT-psykolog.

Det andra jag var tvungen att göra var att prata med min chef hos kunden jag jobbade för.

Jag berättade övergripande hur läget var och att om de tyckte jag betedde mig konstigt så skulle de förstå varför.

Nu till poängen. När vi skulle avsluta berättade chefen att han sökte projektledare och undrade om jag ville söka tjänsten.

Eh, va? Var nog mitt svar. Jag hade aldrig föreställt mig att hans svar skulle bli det. Jag var ju livrädd att visa mig svag och kände mig rätt värdelös, minst sagt. Inte att han skulle vilja anställa mig!

Vad kan jag lära sig av detta? Be om hjälp är läskigt men kanske nödvändigt men också den enda väg framåt ock kan även vara den bästa vägen framåt. Han kanske såg friskheten och styrkan i att göra som jag att be om hjälp?

Tack.

Vardagslycka

Vardagslycka är att fixa något, som man en längre tid stört sig på. Tex att äntligen ta sig tid att rikta upp badrumsskåpsdörrar så de inte slår i varandra nä man öppnar och stänger dem.

#vardagslycka #sinnesro

Dysconnected

Vi ska ju vara så "connedted" och "stay connected" idag. Bra, och något för mig. Unplugged, som var på kring mitten 90-talet blir jag av att dricka. Tror att mitt intresse för att och suget att bli full har avtagit efter åren o ACA och Al-Anon.

Stabilare

Känner mig mer stabil nu efter ett par veckor med mindre press och mer programmet och professionell hjälp i mitt liv. Även om det professionella är väldigt sällan.

Tänker på att andas och vara mer i nuet. Känna kontakten med min högre kraft. Tillhörighet, tacksamhet.

Swag

Veckans ord: swag. Trend på twitter just nu. Slog upp vad det betydde på Urban dictionary (för övrigt en site med swag). Betyder [ytliga] uppfattningen om en person. Man kan göra saker för att stärka sin swag (to swag up) på olika sätt. Laga god mat, ha många vänner, fint jobb, bo fint och tjäna bra, är saker som stärker ens swag i Stockholm just nu. Kunna ta ur en älg snyggt kanske stärker ens swag i Norrland? Man kan tydligen sänka sin swag. Lite som jag gjort. Prata med vissa i min omgivning att jag inte mår 100 har inte tagits emot så väl. Lägga ner all energi i att stärka sin yta och swag är för mig inte det viktigaste... Snarare att stärka min swag / uppfattning om mig själv. Jag har viljan att swagga upp mig själv!

Vad ska och bör man planera?

Inne i en period nu. Nerverna är utanpå. Fladdrig och oberäknelig. Just nu har jag som "håll" i solarplexus, säkert psykosomatiskt. Känner mig fången känner att jag måste få andas, få egen tid, livet känns sönderplanerad. Ju mer pressat det blir svarar jag (och K) med att planera mer. Det funkar inget bra nu, känner att jag vill planera upp hur jag ska må.

Planering är nog kompensation för kontrollförlust.
Kontrollförlust -> planera bättre.
Jag vet att kontrollförlust möts med släppa taget.

Vi är smårbarnsfamilj. Vad kan man släppa taget om? Nej: Mat, jobba, dagishämtning-lämning. Ja: Planera upp fritiden som inte är sova, städa laga mat.

Sluta streta emot. När K planerar går det över styr. Hon känner att jag svajar, vi svajar, möter med planera mer. Var går gränsen? Vad ska/bör man planera? Vad ska man inte planera?... för att må bra?

Bad om hjälp

Bad om och fick hjälp. Tillbaka till min livsviktiga fysiska träning.

Hemska historier

Jag läste precis i Aftonbladet om en 31-åring som drunknade igår i Visby hamn. Hemskt. Läser just nu "Hunting Eichman" om hur israeliska Mosad fångade mannen som ansvarade för att minst 4 miljoner människor mördades i Nazisternas koncentrationsläger.

Det jag funderar över är varför jag känner mer sinnesro när jag läser om hemska saker som jag tar illa vid mig av? Från att känna den vanliga lite molande bakgrundsbrusande ångesten till att det släpper i bröstet. Det är som om jag kommer ur bubblan som isolerar mig från mina egna känslor. När jag läser så här gripande historier liksom bryter känslorna igenom och kan finnas och kännas.

Mamma bära

Jobbigt för mig som pappa att få höra "mamma bära" 2000 gånger på en dag när jag haft sonen själv. Känner mig otillräckligt trots att jag vet att det är en fas och att jag duger.

Frågor

Funderat en del om hur mycket andra faktorer påverkat mig i min uppväxt. Att jag är äldsta barnet. Hur påverkade det mitt sätt att vara mot mig själv och andra? Hur påverkade det mig i att lära mig sunda relationer till mina och andras känslor? Hur lärde jag mig att det var prestera jag skulle för att jag skulle få uppskattning och kärlek?

Hur påverkades jag av att min mamma var enda barnet? Hur påverkade det mig att hon ville ha rätt till varje pris och aldrig sa förlåt?

Nere

Känner mig deppig. Ingen kommer att bjuda oss på jul- eller nyårsfest som vanligt. Det känns så himla motigt att känna att jag blir den som blir över och måste bjuda andra som blir över. Känner mig sjuk på något djupare plan. Energin räcker precis för att jobba laga mat, ta hand om sonen och sova. Förhållandet lider.

Ska jag bjuda mina "kompisar" på glögg hemma hos oss? Vågar jag det? Jag känner mig rädd art öppna upp och sedan bli ratad. De kanske tackar nej eller ja till glöggen och inte bjuder tillbaka...
Hmm...

Föräldrar, barn och Gud och mänskligheten

Barns beteende att ta på sig skulden för sina föräldrars
ickefunktionella beteenden gör de för att motsatsen, att deras
föräldrar inte skulle vara perfekta, skulle vara katastrofal. Ingen
trygghet skulle finnas för barnet. Lika med varför det finns ondska i
världen? Om det fanns en Gud; varför finns det då krig? Det måste vara
mänsklighetens fel eftersom Gud är felfri. Min Gud är då nog kanske
inte felfri, eftersom jag inte tror att det är mitt fel att jag är
dyssfunktionell.

Utom mig...

Frasen utom sig av... Är rätt intressant.

Tacksamhet idag

Jag är så tacksam för min lilla familj. Sonen på 1,5 och min blivande fru.

Intervju med Syd

Läste en äldre intervju med Syd, som skriver bloggen I'm just F.I.N.E.
om hans arbete i tillfrisknandet. Väldigt givande intervju där han
beskriver hans syn på tillfrisknande och bl.a. varför han bologgar om
sitt liv. Jag känner igen mig väldigt mycket i vad han beskriver tråts
att jag inte har eller har haft några aktiva alkoholister i min
omedelbara märhet och jag blev förvånad över att han är pensionär och
inte lika gammal som jag. Hela intervjun:
http://www.alltreatment.com/interviews/interview-with-al-anon-member
Syds blog: http://fine-anon.blogspot.com/

Stämmer?

Har jag obearbetad sorg över en förlorad barndom?

Förstå

Ringde till min sponsor om det här med att jag inte blev bjuden till min kompis bröllop. Han höll med men sa också att det är viktigare att försöka förstå än att bli förstådd. Tänkt på det en del och det är ju så.

??!!

Blev inte bjuden på min väns bröllop. Räcker inte 16 års vänskap?!

Högre Kraft. Vad ska jag lära mig av detta?

Det är jobbigt nu. Hemma med ett varn som inte äter. Trots att jag inte trugar mycket blir det gnäll. Köket i spillror efter matlagning. Disk överallt.molande värk i ryggen. Jag pallar inte gnället och gråten. Jag flyr ut i parken.

Tankarna i mitt huvud

Fan, glömde mina solbrillor.

Jag svär åt mitt inre barn. Barnet blir rädd.

Från min favorit tillfrisknande blog

Jag måste dela med mig av detta från min favoritblogg om
tillfrisknande. Källan är "Im just F.I.N.E .

En läsarfråga till bloggen.

Scott W.: In an episode of Seinfeld George Costanza told a lady friend
he was a marine biologist. Kramer had hit golf balls into the ocean
earlier in the episode. As they were walking along the beach they came
upon a crowd. Someone yelled "Is there a marine biologist in the
crowd?  The question is, 'Was George Costanza acting as a Al Anon when
he removed the golf ball from the whale's blow hole?'
No, he was acting as a horny male trying to score with the lady he was
trying to impress. He wasn't acting out of compassion but was ruled by
self will, selfishness and ego.  Besides any self-respecting Al-Anon
marine mammologist would know that blowholes are covered by muscular
flaps that provide a water tight seal that prevents water (and golf
balls) from entering the blow holes when the whale surfaces to
breathe. When whales come to the surface to breathe, air is expelled
from the blowhole as condensation and appears like a cloud of mist.
Whales' blowholes differ according to the species. The larger the
species, the larger the blowholes. Humpbacks have blowholes that are
about 8-10 inches in diameter (they have two blowholes).

Kul att använd Signfeld...

Från min favorit tillfrisknande blog

Jag måste dela med mig av detta från min favoritblogg om
tillfrisknande Im just F.I.N.E http://fine-anon.blogspot.com/

21. Scott W.: In an episode of Seinfeld George Costanza told a lady
friend he was a marine biologist. Kramer had hit golf balls into the
ocean earlier in the episode. As they were walking along the beach
they came upon a crowd. Someone yelled "Is there a marine biologist in
the crowd?  The question is, 'Was George Costanza acting as a Al Anon
when he removed the golf ball from the whale's blow hole?'
No, he was acting as a horny male trying to score with the lady he was
trying to impress. He wasn't acting out of compassion but was ruled by
self will, selfishness and ego.  Besides any self-respecting Al-Anon
marine mammologist would know that blowholes are covered by muscular
flaps that provide a water tight seal that prevents water (and golf
balls) from entering the blow holes when the whale surfaces to
breathe. When whales come to the surface to breathe, air is expelled
from the blowhole as condensation and appears like a cloud of mist.
Whales' blowholes differ according to the species. The larger the
species, the larger the blowholes. Humpbacks have blowholes that are
about 8-10 inches in diameter (they have two blowholes).

Kul liknelse sominte gick hem.

Sjuk, nerkopplad

Jag känner mig sjuk och nerkopplad mentalt och andligen idag.
Sluttande plan med andligheten på låg prio.

Drömmar om ilska

Blev arg idag. Bilen startade inte för det är jättekallt ute. Drömde
inatt att att jag sa till mina kompisar att de kunde dra åt helvete
och jag sa till min bästa vän att jag inte vet var jag har honom
eftersom han aldrig hör av sig numera. Inte kul.

Loppande tankar

Jag kände mig djupt bekymrad i morse när jag precis hade vaknat. Jag kommer ihåg att jag identifierade den känslan om negativ före jag för fyra månader fyra månader sedan arbetade aktivt i programmet. Pratade igår med en vän i programmet om loopande tankar. Tankar som är negativa men som är svåra att ta sig ur. Det var tankeväckande, eftersom jag känner igen mig. Jag vet inte exakt vad jag tänker men det känns som tankarna håller nere min självkänsla och jag känner mig inte positiv och stark. Jag har inte sett det här tidigare för jag är så van vid det.

Tack vare mina vänner på mötena har jag identifierat tankeloopandet. Jag har kunnat acceptera att de finns och att de inte är bra för mig. Jag har nog inte kommit till att jag kan acceptera dem och lämna över dem till min högre kraft, ännu. Mobilen ringde precis och påminde att jag ska meditera. Jag ska försöka att ta upp det här och be om kraft att lämna över det. Jag vet att det har fungerat förr.

Dagens tacksamhetslista

Jag är tacksam för att min sambo säger vad hon ser.
Jag är tacksam för att min sambo kan lyssna.
Jag är tacksam för att jag kan vara tacksam så jag kan tänka positivt.

En liten bild...

En liten bild... http://blackandwtf.tumblr.com/post/219218961/prohibition-via

101 Doses of Recovery

Jag rekommenderar varmt iPhone-app:en 101 Doses of Recovery.

Växer tillsammans!

Underbar kontakt med min sponsee just nu. Han växer och jag känner att jag växer med honom.

Ser fram emot att gå på min hemma grupp i ACOA ikväll. Jag har faktiskt haft mitt längsta upphåll från möten nu i samband med att vi fick barn jag och min fästmö. Det har varit tufft. Jag har inte varit mig själv på sista tiden. Jag blev sakta och smygande mer och mer oresonlig. Till slut föreslog min fästmö att jag borde börja gå på möte igen.

Perspektiv - jag förändras

Ringde till sponsor igår, som jag inte gjort på länge.  Berättade att jag var sur på mina kompisar som inte prioriterade att komma över för en kort fika för att komma på vår tre veckors baby. Fick perspektiv. Förstod att det handlar om förväntningar på att andra ska ha samma prioriteringar som jag. Att de ska göra som jag vill. Jag var lika dan för några år sedan. Jobbet var högsta prio och jag såg inte människor omkring mig. Jag var viktigast. Jag trodde bla. på allvar att jag var oersättlig på jobbet. Genom arbetet med mig själv har jag fått nya prioriteringar. De omkring mig. Vänner och andra står kvar, eller i alla fall utvecklas åt sitt håll. Det är väl såhär som jag ser skillnaden. resultat av mitt arbete. Inte alltid positivt men jag lär mig. Lev och låt leva. Låt andra leva men framförallt, se till att lev!

Kompisar när man får barn?

Fan, idag känns det tungt. Två av de vänner jag trodde var mina bästa kompisar har inte masat sig att boka in en fika för att kolla på vår snart tre veckor gamle son. Jag vet att jag är extremt partisk och att en månad inte är någonting för de som jobbar och ar bissy men det känns ändå som jag inte är prioriterad alls... Jag ringer sponsorn.

Dagens citat

"A favorite definition of insanity is doing the same thing over and over and expecting a different result."

Irriterad

Idag regnar det. Försov mig. Biljettautomat trasig. Blev irriterad oresonlig. Var är programmet?

Onyttig känsla att vara onyttig

Jag var tillbaka på jobbet i måndags förra veckan. Tomt och ensligt på det stora kontoret. Inga av mina projektmedlemmar var där. Ingen att samarbeta med för att få skutan att gå framåt. Känslora att inte göra rätt kom fram. Jag var ju där utan att kunna göra nytta. Utan besättnig kunde vi ju inte komma framåt. Jag som kapten kunde bara vara där och kosta pengar för kunden. Min chef sa att jag var tvungen att vara där, eftersom jag hade tagit semester tidigare i vår, vilket var sant. han kunde inte sätta mig på bänken bara sådär. Samtidigt kände jag att det var att lura kunden på pengar att vara där men inte kunna göra mer än fundera lite över hur hösten ska se ut. Planeringen för projektet tog kanske 1 timme av de 40 timmarna jag var hos kunden. Resten var ren slösurfning, förutom kanske ett par dagars läsning inom mitt fält. Men inget som gagnade kunden. Det känns som en mörk hemlighet. Jag mår inte bra av hemigheter. Inte längre. Det blir värre med tiden. Det är bra för det mesta för jag mår bra av det men vid just sådana här tillfällen känns det inte bra. Ibland måste man kanske. Får lära mig att ta semester ordentligt nästa sommar kanske...

När jag ber sinnesrobönen tyst för mig själv hör jag att jag inte kan ändra på detta nu. Jag får lämna över det och fortsätta. Fortsätta att ändra på det jag kan. Att lära mig av det här, att ta semester när andra gör det. Så, nu känns det bättre. Skönt att skriva av sig.  

Dagens tacksamhetslista

Jag mår bättre av att tänka på vad jag är tacksam för. Jag är tacksam för...

* att jag har ett hem
* att jag har ett fast jobb
* att jag har är förlovad med en kvinna jag älskar
* att vi ska ha barn snart
* att jag kan hjälpa andra människor
* att jag idag inte lagt ner någon sten i ryggsäcken. Jag höll på att inte vara ödmjuk och ge en försonande gest till ordföranden i föreningen som har det svårt med sin självkänsla och har svårt att inte låta det rinna över på andra
* att jag har en säng att sova i *gäsp*

gonatt!

Tolv stegen i 6 ord

Tro på Gud, rent hus, hjälp andra. Doktor Bobs sammanfattning i 6 ord av de tolv stegen. På svenska blir det sju ord men de är kort ändå. "Tro på Gud" är vad steg 1-3 handlar om, "rent hus" är vad steg 4-11 handlar om och "hjälp andra" är vad steg 12 går ut på. Bra minnesramsa att komma ihåg för mig där ute i verkligheten när jag glömmer bort vad som är viktigast för att jag ska få ett bra liv med sinnesro.

Joseph C Martin om de tolv stegen

Hittade det här klippet på YouTube med father Joseph C Martin. Ett måste att se om man är det minsta nyfiken på de 12 stegen! Flera klipp finns att uppleva på samma ställe.

Rena ram boadrama

Köpte garderober igår på IKEA. Beställde hem dem samma datum som vår son ska födas. Har nog den senaste tiden gått något över styr med det här med att fixa inför baaarnet. Jag har läst om att det är vanligt som pappa att man "boar" inför att barnet ska komma. Ni vet, tapetsera, måla om, ställ iordning lite, ordna med säng och rum också. Men nu tror jag att det kanske är lite väl... flytta, bygga om hela badrummet och riva ur alla platsbyggda garderober. Men å andra sidan har vi inte ordentliga garderober vi kan ha vår kläder i... så vi kan inte riktigt packa upp allting heller. Men det finns sånna som köper villa och bygger om in decenier också.... Det är nog bäst att lillkillen håller sig där inne till åtminstone till beräknat datum, eller för mina byggprojekts skull lite till. Jag ska bara bli klar med det här och det där.. pappa snart klart. Sen kan du komma ut och leka. Det börjar bli tungt nu för fästmön så det kanske inte är ett alternativ, trots allt. Som tur är kan man ju inte planera när de kommer. Pappa projektledare får anpassa sig till lillis helt enkelt. Ganska skönt.

Idiotdag

Idag är det en sen där dag när alla på bussen är idioter.

--
Skickat från min mobila enhet

Tack Henrik Schyffert

Igår,när jag och L var på Henrik Schyfferts show på Cirkus "The 90's - ett försvarstal", började det gå upp för mig på riktigt att mitt liv verkligen började vackla. Det händer då och då att jag tar tillbaka makten och ödmjukheten klickar av. Kände ett väldigt högmod. Tänkte att det där var väl inget. Den där resan har väl jag också gjort. Inse att det man stod och trodde på inte alls är det som håller. Att braka rätt igenom det man trodde var en fast grund. Det jag trodde var jag. Att finna sig själv vara fejk. Högmodet igår kändes inte alls bra. När ett fullsatt Cirkus gav Schyffert stpende ovationer satt jag ner i min simpelhet och täkte "nu föder du ditt ego allt. Nu mår du va?". Men vad vet jag vad han känner och mår bra av. Det var en stor grej för honom när han började showen för 1,5 år sedan. Att göra upp med sitt eget förflutna, att ta med Killingänget som ett alibi för att göra showen. Jag vet inte men det kändes som det fanns ett större djup än vad han ville erkänna. Psykologiska reorier. Intressant, men det var nog verkligen som han sa, att han var tacksam att vi kom, så att han kunde tillfriskna ännu mer.

Senaste tiden har jag slarvat med mina möten, inte ringt sponsorn, etc. Det jag behöver för att må bra. Igår, den här gången i ordningen, råkade det vara Henrik som gick före och visade på den ödmjukhet jag förlorat. Tack.

Blogg som jag gillar

Hittade den här bloggen som jag gillar. http://al-anonfilter.blogspot.com/

Rull på jobbet

Börjar få rull på mitt projeket och folk börjar tänka själva. Det är bra, då kan jag öva på att släppa kontrollen så mycket jag vågar.

Lämna makten dit den hör hemma

Jag har många rädslor. Ibland för att andra människor ska såra mig eller göra mig illa. Jag är nog rädd för att jag ger dem för mycket makt över mig, jag ger dem in makt. Lösningen brukar vara att meditera och lämna över all makt till min högre makt, den som vill mig väl. Jag ber. Ske din vilja inte min.

Bekräftelsebombad!

Har drivit ett projekt i 11 månader och gjorde en närmelsevis felfri release i lördags. Redan på måndag morgon fick jag beröm från alla i styrgruppen på mail. Speciellt från en som sa att jag ahde jobbat bra. Jag svarade att det var ett bra team som har jobbat hårt. Men då sa hon att "Du är ödmjuk men det är första gången vi haft en gemensam projektledare för de två avdelningarna i de olika städerna och det är första gången som vi jobbat såhär med projekt på riktigt och det har gått jättebra." Jag har även fått beröm från, faktiskt de flesta inblandade, både från projektet och styrande personer ovanför. Det känns bra, såklart. Jag har inte försökt att för förklara bort det så mycket som jag brukade förut, mer än av artighet. Det är klart att jag har kämpat för det här men jag har inte jobbat över mer än litegrann och inte, som jag gjorde tidigare, jobba så att ajg inte kunde sova och mådde dåligt och var superstressad hela projektet. Verkligen stor skillnad som min festmö också kommenterat, att jag verkar ha mognat mer, vilket jag kan hålla med om. Kul att andra också märker att ajg är mer i mig själv och inte låter omständigheterna göra att jag mår dåligt längre. Jobbet med mig själv går vidare nu och jag ska njuta av det här. Jag bestämde för 11 månader sedan att jag skulle köpa en iPhone till mig själv om jag fixade det här. har inte varit så snäll mit mig själv tidigare, utan bara jagat vidare på nästa bekräftelsejakt utan att njuta - så det är nog dax att införliva det löftet för mig själv nu!!! Härligt!

...Vägen till Sinnesro.

Kallar ju den här bloggen för "...Vägen till Sinnesro". Det är rätt skönt att känna att vägen inte tar slut, att jag kommer få gå den här vägen hela mitt liv. Titeln kanske är lite missvisande för jag får ju Sinnesro på vägen, och inte bara i slutet. Om det hade handlat om att komma till Nirvana, hade titeln "... Vägen till Nirvana" det passat bättre. Nirvana kommer man ju till först efter att man gått vägen. Man får ju inte uppleva Nirvana på vägen. Det är väl lite av grejen, att göra rätt saker på vägen för ett sedan få belöningen. På "min" väg till Sinnesro får jag Sinnesro av att gå den. Kanske ska döpa om bloggen så den stämmer bättre... får fundera på det där.

Morgonrutinen

Idag mår jag ganska bra. Hoppade tyvärr över morgonrutinen med meditation som är så viktig för att koppla upp mig mot min högre makt och på så sätt växa i min andlighet. Jag får försöka förlåta mig själv, vilket är ganska lätt efter några år i programmet. Problemet är kanske att jag förlåter mig själv för lätt så att det blir ett självberätigande att slarva. Jaja, framsteg före perfektion. Jag vet att det är bra om jag får till en kvart varje morgon och att jag växer och slipper rädslor om jag gör det. Om jag missar märker jag det men jag sjunker inte tillnärmelsevis lika lågt som jag gjorde innan jag började jobba med mig själv i ACoA och Al-Anon.

Medkänslans magi

Jag skrev tidigare om relationen till min bror. Jag har tänkt ytterligare på det där och känt den senaste gångerna vi träffats att jag kan ge honom mer utrymme. Jag försöker att inte avbryta honom och tänka på att jag inte behöver säga vad jag tycker vid varje tillfälle. Att bara fokusera på att lyssna och förstå vad han säger. Vi bjöd över honom och hans sambo på middag hemma hos oss. Några timmar innan messade han inte kunde komma för han satt fast i en flytt på hans jobb. Han tyckte att det var jobbigt att han inte kunde komma, det märkte jag på meddelandet, att han var arg och bad om ursäkt. Min första reaktion, som jag gjort tidigare, skulle varit att svara att det var tråkigt att middagen ite skulle bli av. Men den här gången delade jag mina tankar med min sambo innan jag svarade. Hon föreslog att jag istället skulle skriva att jag förstod att det måste vara jobbigt för honom att uppehållas av en flytt på jobbet som inte gick så bra. Som svar fick jag att han var tacksam för att jag var en förstående bror! Wow! tänkte jag. Det är ju så jag vill prata med honom. För första gången på flera år lyckades jag nå fram till honom och det blev verkligen en varm känsla. Det går att bygga om och förändra till det bättre. Medkänslans magi...

Relationen till min bror

I söndags för någon vecka sedan berättade min bror att han känner sig obekväm i mitt sällskap. Jag blev inte så förvånad för det har jag haft på känn men jag blev såklart ledsen för det visar att min känsla var rätt - att vi inte har en jättebra relation. Efter en del meditation med hjälp av sinnesrobönen inser jag att jag bara kan ta ansvar för mina beteenden, hur jag är mot honom. När jag rannsakade mig själv några dagar efter, inser jag att jag inte bara varit hård mot mig själv, utan även mot andra i min omgivning, däribland min bror. Draget har jag ju inte hittat på själv, utan uppväxten i en dyssfunktionell familj har gjort att jag tagit efter mina rollmodeller.

För trött för att gå hem

Ibland händer det att jag är för trött för att gå hem från jobbet. Det händer ofta när det varit en händelserik dag med möten och mycket att göra. När det sedan blir hemdax blir jag sittande vid min arbetsplats och slösurfar istället för att gå hem och vila.

Festa är inte kul längre

Idag är det inte så bra dag. I lördags var jag på fest till kl. 4 på morgonen. Det är inte helt överraskande att jag idag, måndag, inte är helt tiptop sund i huvudet. Det är inte så ofta längre jag är ute så sent. I takt med att jag blir äldre känner jag att det blir mindre värt besväret, det gäller nog många med mig. Men framförallt har jag snappat upp i programmen jag går i att jag är värdefull och värd att tas hand om. Förr var jag ute och festade för jag visste inte något annat. Nu har jag fått upp ögonen för ett annat sätt att förhålla mig på, ett sätt som jag mår bättre av både själsligen och kroppsligen. Jag har lärt mig att uppskatta att må bra och att aktivt sträva efter att komma tillbaka till kontakt en med min högre kraft och därigenom få sinnesro och inre stabilitet.

Inte alltid bra

Det var ett tag sedan jag skrev något här på bloggen. Jag har inte varit ifrån programmet men jag tror att det ligger prestation i att skriva bara om tillfrisknande. Det kan jag ju inte göra jämt. Man mår ju olika vid olika tider och det är väl ok att skriva att man inte mår så bra? Det är väl ärlig, jag vill vara?

Den senaste tiden har jag känt en stress att producera någonting när jag snarare behöver sätta mig ner och ta kontakt med min högre kraft. I alla fall be om att få kontakt med kraften. Istället vill jag på något osunt sätt sätta mig vid datorn och surfa och göra en massa saker samtidigt, kolla nyheter samtidigt som jag betalar de där hattpengarna jag tog hand om på mötet för tre veckor sedan samtidigt som jag ska kolla mailen och kolla nyheterna på dn.se samtidigt som jag ska blogga om hur jag mår och andra intressanta saker. När jag sedan i efterhand tittar på vad jag har bloggat om är det rätt triviala och ointressanta.

Prestation är ett område jag har svårt att hitta en balans inom. Antingen blir det att jag inte tar ansvar alls eller också tar jag överansvar och ska ta kontroll över allt.

ACoA:s 12 Steg

Dessa steg till tillfrisknande har jag i oförvanskad form lånat från ACoA Sverige.

1. Vi medgav att vi var maktlösa inför effekterna av beroende, och att vi inte kunde hantera våra liv.

2. Vi började tro att en Kraft större än vi själva kunde göra oss till hela människor igen

3. Vi beslöt att överlämna vår vilja och vårt liv i händerna på Gud, sådan vi uppfattade Gud.

4. Vi gjorde en grundlig och ärlig moralisk personlig inventering.

5. Vi medgav inför Gud, oss själva och en annan människa våra fels verkliga natur.

6. Vi var fullständigt beredda att arbeta tillsammans med Gud för att avlägsna våra dysfunktionella beteenden.

7. Ödmjukt bad vi Gud att befria oss från våra brister.

8. Vi gjorde en förteckning över alla de personer vi skadat och var villiga att gottgöra dem.

9. Vi gottgjorde alla dessa människor så långt det var oss möjligt, utom då det kunde skada dem eller någon annan.

10. Vi fortsatte vår personliga inventering och då vi gjorde fel, medgav vi det genast.

11. Vi försökte genom bön och meditation förbättra vår medvetna kontakt med Gud, sådan vi uppfattade Gud, varvid vi endast bad om kännedom om Guds vilja med oss och kraft att fullfölja den.

12. När vi genom dessa steg nått ett andligt uppvaknande, försökte vi föra detta budskap vidare till andra och tillämpa dessa principer i alla våra angelägenheter.

Sorg när någon försvinner

Fick reda på att en vän begich självmord för inte så länge sedan. Han var inte speciellt nära men han dök upp då och då på möten. Jag tog lite illa vid mig när jag hörde att han inte skulle dyka upp mer. Bilder från när jag träffade honom senast. Vad han sagt och vad vi pratade om kommer upp till ytan. Jag vet nte vad han hade för andra problem men det här känner jag som en varning för vad som kan hända om jag inte är försiktig om mig själv och inte tar hand om den viktigaste personen i mitt liv, jag själv. Alltid såklart sorgligt när människor dör och försvinner men jag kan använda det och vända det till att tänka att det kunde varit jag och att jag ska ta vara på livet som jag har. Jag får bara ett liv garanterat. Om jag får fler får det bli en bonus. Men jag vill ta vara på den tiden jag har till någonting bra för mig själv. Nu idag. Nu ska jag äta för jag är hungrig.

Pratade med min sponsor idag. Tryck över bröstet. Gråt som ville fram. Gråt som kom fram. En uppmuntrande röst en spegel, en vän. Att be om hjälp känns svårt men att gå emot och göra det ändå. Möten, samtal. Yxade in mig i progarmmet på ett sätt som jag ser nu var rätt. Jag har förändrats och behöver ett nytt sätt att gå vidare. Jag vill ha hjälp sa jag. - Har du tittat på andra och tredje? Vilken tro ha du? Vilken andlig litteratur läser du? Att be om och få hjälp är utlämnande, svårt, tryggt.

Illusionen av kontroll

Jag kände att jag höll på att tappa kontrollen över mitt projekt som jag leder. Ringde en vän i programmet. Hans uppfattning, vilken var rätt intressant, var att min tanke var baserad på en helt osann premiss. Detta eftersom den bygger på att jag har full kontroll från första början. Vilket jag naturligtvis inte kan ha, på någonting. Ännu mindre när jag delegerar arbetet, som jag måste göra eftersom det är mycket olika komplexa saker som ska göras.

Hur ska jag på ett sunt sätt få överblick, inte kontroll, över vad som händer i projektet? Det är kanske den inställningen jag ska ha istället? Överblick med tillit att alla gör så gott de kan och rapporterar till mig om det blir problem?

Hungrig?

Hunger kan göra mig verkligen svag och falla tillbaka till mina gamla beteenden. Det gäller för mig att lära mig tolka de första tecknen. Det är avgörande om jag ska kunna känna att jag fallit tillbaka något. För ju snabbare jag känner igen tecknen, desto snabbare kan jag använda mina verktyg jag lärt mig i programmet. Det fungerar varje gång, så är det bara. Skillnaden mellan gångerna jag faller tillbaka är bara hur tidigt jag uptäcker det. Snabb upptäckt ger snabb återhämtning. Förr tog det år nu tar det dagar eller tom. timmar ibland. Slagordet HALT är verkligen bra att ta till när jag känner hur någonting liksom skaver.

Nere idag

Känner mig nere idag. Jaha det är en sådan dag idag, sa min sponsor när jag ringde. Känner mig trött och lite sjuk. Var ute i helgen och åt middag med min flickvän och vänner torsdag och fredag. Jag förlorar kopplingen till min högre makt när jag dricker alkohol. Då blir jag svag och rädd. Jag blir inte stark inombords längre. Jag blir rädd för andra människor och vill gärna bara stanna hemma från jobbet. Känner att jag där blir bedömd och det klarar jag inte av när jag är så svag. Jag kom på att det finns ett lunchmöte som jag brukar gå på idag. Jaha, det finns ljusglimtar i alla fall, sa min sponsor. Det känns alltid bättre när jag lyfter luren och ringar till någon vän i programmet. Alltid.

Personlig effektivitet - ett steg till mot sinnesron!

Jag köpte en bok som heter Personlig Effektivitet av Lundén, Björn , Rosell, Lennart. Min tjej skrattade lite och sa något i stil med att jag skulle bli världsmästare i effektivitet nu också. Precis som det inte räckte med att jag går på mina 12-stegsmöten för vuxna barn och anhöriga och vänner till alkoholister. I alla fall, den där boken om effektivitet är verkligen bra. Ur den fick jag ett jättemycket bättre sätt att göra en att-göra-lista. Det gler mig mycket mer ro och lugn på jobbet när jag lätt kan se vad jag har ett göra. Man blir inte stressad av det som man gör utan av det man inte gör, stod det och jag håller med. Jag blir stressad av att jag är rädda att glömma saker också. Men med en lista jag kan fylla på, utan att behöva prioritera när jag skriver upp den nya saken, känner jag att jag kan slappna av. Allt finns ju i listan!

Boken gav mig även insikt i att det här med att styra mot mål inte bara gäller projekt på jobbet, utan även i ens liv. Vad har du för livsmål när du blir stor? Det är kanske det man ska fråga sina barn istället för vilket yrke man vill ha? Personligen har jag ett mål att bli lycklig. Det målet innehåller ett antal delar, bland annat det som den här bloggen handlar om, just det Sinnesro. Jag tror att vägen till lycka går genom Sinnesro. Har man inte ro i sinnet kan man inte se och uppskatta och känna tacksamhet för det man har. I mitt fall inte alltid saker, snarare relationer, både till sig själv och andra. Nu blev jag inspirerad att sätta mig ner och se vad jag ska göra för att komma dit!

Återhämtning i vardagen

Läste på Shortcut om hur man bäst slappnar av på semestern. Christine Perschon skriver bland annat att det är viktigt att blanda in återhämtning och avkoppling i vardagen. Det fungerar inte enligt henne att bara återhämtar sig på semestern. Jag håller med henne. Jag försöker ta en kvart på morgonen varje dag i stillhet. Jag brukar läsa en text från tex. Al-Anons "Hope for today" och försöker bara sitta ner och tänka på vad texten handlade om och hur jag kan applicera den på mitt liv. Sedan koncenterar mig bara på min andning och meditera över steg 1, 2 och 3. Det rensar och jag känner mig stabil och lugn så att jag kan göra rätt val och möta människor omkring mig på ett bra sätt under dagen på jobbet. Så försöker jag hålla nere en allmänna stressnivån i vardagen så att den inte undan för undan blir för hög.

Överlevnad i tillvaron

"Man är inte ansvarig för sina tankar. Det man däremot är ansvarig för är sina handlingar." Säger Fredrik Lindstöm sa i sitt sommarprogram. Är det så verkligen? Om tankarna slår mot en själv och man mår dåligt av dem? Är man inte ansvarig för det? Jo, det han menar är sannolikt att man inte är ansvarig för sina tankar inför andra. Men jag menar att man har inte bara ett ansvar inför andra utan lika mycket inför en själv.

Ta ett exempel. Jag sitter på ett långtråkigt möte på jobbet och leker med tanken att jag plötsligt skulle ställa mig upp och börja skrika en hel massa nedsättande saker om att min chef inte duger och att jag är en värdelös människa och chefoch en massa andra obehagligheter och lögner. Det är inget jag behöver stå till svars för när jag bara tänker det. Det är ju först om jag börjar gorma och förolämpa personen i fråga på riktigt som jag kan bli åtalad.

Men tänk om vi vänder på steken. Tänk dig att jag istället misslyckas med någonting och jag skäller ut mig själv och säger en hel massa nedsättande saker om att jag inte duger och lögner om att jag är värdelös som människa. Det händer, tro mig. Då kan jag inte bli åtalad för det eftersom jag inte är ansvarig inför andra med de tankarna. Men, är vi även ansvariga inför oss själva? Hur vi beter oss mot oss själva? Jag menar att det är sällan man ta upp detta. Hur beter vi egemtligen oss mot oss själva?

Bara att tala med en röststyrd dator som man dels måste sänka sig till samma dumma nivå som. Att tvinga sig själv att koncentrera sig väldigt mycket bara för att man inte kan se kroppsspråket hos den på andra sidan. Eller för att inte tala om hur mycket amn måste koncentrera sig och lägga energi på att lära sig alla komplexa program på jobbet, för att inte tala om att anpassa sig i organisationen så att man inte blir mobbad, utryst eller bara kan kapa åt sig några extrapoäng så att man kan få igenom sin vilja vid nästa inköp av bullar till fikat?

Hur mycket våld för vi egentligen på oss själva dagligdags, bara för att överleva?

Stoppa mig juni (Lilla Ego)

Jocke Berg, Kent skrev några rader som gick rätt in.

Den här känslan som Jag har
är inte min

Medberoende... jag adopterade andras känslor och trodde de var mina. För att bli omtyckt och godkänd.

Det är tårar
Kan man gråta som en karl?

Ja, kan man det? Män gråter inte, men vi kanske behöver det?

Jag behöver ingen hjälp
Vill Du hjälpa hjälp dig själv
Jag behöver ingen hjälp
så lämna mig i fred
Lämna mig i fred

Precis min erfarenhet. Det enda sättet att hjälpa en annan vuxen människa är att hjälpa sig själv så att jag kan ge obehindrat av mig själv utan att förlora energi själv.

Blandar ihop känslor

Kom precis från en företagspresentation. En av talarna pratade på väldigt bruten finlandsengelska. Jag känner mig nu helt slut för jag kände pinsamhetskänslor för att han var så dålig på engelska. Känns skönt att gå på möte och bli lite on track och kunna skilja på mina och andras känslor igen.

[Udaterat 2008-05-14]
Jag vet ju att det handlar om mitt medberoende som spökade. Det är helt ok, försöker jag intala mig. Även om jag har kännt den här känslan till leda har jag efter min tid i 12-stegsprogrammen lärt mig tankesättet som innebär att jag kan känna tacksamhet att jag idag ser detta och slipper bli omedvetet styrd och mås dåligt av känslor dom den här. Jag kan idag acceptera att jag känner såhär ibland och sedan förlåta mig själv och gå vidare och se att jag blivit en erfarenhet rikare.

Konventet på Gotland

Inspirerande, alltid lika speciellt, utveclande, intensivt, många fantastiska människor, insikter, intryck, gav perspektiv.

Tillit

Tillit. Jag gjorde nog som mina föräldrar. Jag hade bara tillit till mig själv innan jag kom till programmet.

Att må som jag mår, inte må som någon annan mår

Det känns bra att jag inte längre behöver vara ledsen bara för att min tjej är ledsen. Jag tänkte att varför ska jag vara ledsen nu? Jag mår ju bra så jag koncentrerade mig på att bara lyssna och inte komma med råd. Bara finnas där, möjligtvis, efter ett tag fråga om jag kan hjälpa henne med någonting. Det är ett nytt sätt att tänka, som blir ett nytt sätt att vara. Ett bättre sätt som inte tar så mycket energi.

Duktig = utbränd?

Som vuxet barn kände jag igen mig i den här artiklen på karriärsiten Shortcut. I artiklen tar man upp en rekryteringsfirma som inte ville rekrytera en tjej, hon ansågs "för duktig". Precis som hon är jag "duktig" och jobbar faktikst på något så svårt som att var mindre duktig. Kan låta konstigt men som duktig har jag nämligen märkt att jag tex. på jobbet gör mer än det som förväntas av mig. Det gör att jag jobbar hårdare än nödvändigt och därför är risken att jag bränner ut mig större än för andra. Jag kan nämna att jag har varit, om inte utbränd så vidbränd för några år sedan.

[Uppdaterat 2008-04-21] Jag kom på att när jag jobbar och är "för duktig" jobbar jag inte på det enklaste sättet, utan försöker göra många saker samtidigt för att inte "missa" eller "glömma något". Det här gör att jag gör av med onödigt mycket energi och blir förvirrad och trött när jag anstränger mig att ha så många bollar i luften samtidigt...

Det är jag som är viktigast i mitt liv

Fick en spegling i onsdags av en 12-stegsvän som jag gått i samma ACOA-grupp som de senaste åren. Han berättade att han tyckte det var så bra det jag sa att det är inställningen till mig själv som räknas. jag kom inte ihåg att jag sagt det men han kom ihåg att jag sagt att om jag tolererar och älskar mig själv, kommer jag att kunna ge villkorslös kärlek till andra och tollerera ävn dem som de är. Slagordet i Al-Anon "Låt det börja med mig" , eller om det är från AA, visar sig vara sant. Det är mig det handlar om. Det är jag som ska ta hand om mig själv som en närvarande och speglande förälder som jag inte verkar ha haft tillgång till när jag växte upp. Känner att det stämmer men att jag glömer bort det här då och då. Det är ok och det är bra att få bli påmind om det.

Starkt artikel om alkoholism

Anders Birro har skrivit en gripande artikeln "Skam? Inte vi" om alkoholism i Aftobladet i torsdags. Ett antal kända personer går ut och berättar om sitt missbruk i artikeln. Jag tycker att det är på tiden att vi i det moderna Sverige idag accepterar alkoholism som den sjukdom som det är. Jag menar hur skulle det vara om vi betedde oss lika illa och förnekade vård till mot människor som led av canser?

Ett stort beslut

Under påskhelgen tog vi ett stort beslut. L och jag flyttar ihop. Det är inte så stor grej egentligen eftersom vi i praktiken har bott tillsammans sedan vi träffades, bara för att det känns bra så. Dessutom är vi runt 30 båda två och båda har provat på sambolivet tidigare på var sitt håll. Att det gick dessutom enormt bra att umgås i fyra veckor dygnet runt under de mest ansträngande umbäranden och förhållanden i Borneos djungler och tropiska rev, gör ju inte det hela mindre osäkert. Skämt å sido, det känns helt rätt och det kommer bli skönt att bygga ett hem tillsammans. Hon flyttar in i min lägenhet som dessutom behöver renoveras så det kommer nog kännas som vi kommer skapa något tillsammans. På längre sikt kommer vi nog titta på något strörre men ett steg i taget.

Det finns lite rädsla i det här, dock väldigt lite. Ja känner att jag till 99,9% att det här känns helt rätt. Den andra 0,1% är rädsla för att det inte ska fungera, jag menar jag tycker om henne så mycket och jag skulle bli oerhört ledsen om det inte skulle fungera. Det är ju lite av ett test att flytta ihop. Kanske större än att gifta sig, kanske mer konkret i alla fall?