Jag har uppdaterat sidan "Om mig". Tidigare hade jag texten nedan. Det slog mig att efter min diagnos har jag förstått och fått möjlighet att omvärderat min förståelse om varför mina föräldrar var som de var. Nu förstår jag att min pappa sannolikt hade ADD, precis som jag och min son. Min mamma hade nog ADHD för hon hade alltid energi att driva familj engagera sig i massor av andra saker. Med att förstå mina föräldrar mer känner jag att jag kan förlåta dem. Jag är övertygad om att de gjorde så gott de kunde med all den kärlek som jag faktiskt hela tiden kände från dem. Förutsättningarna att spegla mig i mina känslor var inte så goda bara. De var tvungna att kämpa md sina diagnoser. De gjorde så gott de kunde med de verktyg och kunskap de hade. Jag tänker ibland på hur det skulle varit för min pappa att få energi och fokus som jag nu får av min adhd-medicin. Mamma hade kanske kunnat vara lugnare och mer närvarande och accepterande?
”Högre Kraft! Ge mig tålamod… helst nu!” Den här bloggen handlar om min resa mot sinnesro. Allt började 2003 när jag följde med på mitt första 12-stegsmöte – sliten lokal, slitna stolar, och jag själv ungefär lika nött som bordet jag satt vid. Gemenskapen gav mig ett språk för det jag burit. Flera år senare kom nästa pusselbit: en ADHD-diagnos, som gav förklaring istället för skuld. Resan fortsätter – med öppna ögon.
Leta i den här bloggen
Visar inlägg med etikett liv. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett liv. Visa alla inlägg
lördag, mars 19, 2022
tisdag, september 30, 2008
Sorg när någon försvinner
Fick reda på att en vän begich självmord för inte så länge sedan. Han var inte speciellt nära men han dök upp då och då på möten. Jag tog lite illa vid mig när jag hörde att han inte skulle dyka upp mer. Bilder från när jag träffade honom senast. Vad han sagt och vad vi pratade om kommer upp till ytan. Jag vet nte vad han hade för andra problem men det här känner jag som en varning för vad som kan hända om jag inte är försiktig om mig själv och inte tar hand om den viktigaste personen i mitt liv, jag själv. Alltid såklart sorgligt när människor dör och försvinner men jag kan använda det och vända det till att tänka att det kunde varit jag och att jag ska ta vara på livet som jag har. Jag får bara ett liv garanterat. Om jag får fler får det bli en bonus. Men jag vill ta vara på den tiden jag har till någonting bra för mig själv. Nu idag. Nu ska jag äta för jag är hungrig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)