Kontroll separerar mig från mig själv min kropp gemenskap med andra och min andliga kraft. Därför är det så bra för mig att släppa taget. Jag blir mjukare i sinnet kroppen och själen. Det sprider sig som ringar på vattnet från relationen till mig själv till relationerna till andra och öppnar upp så jag kan ta emot gemenskapen med min Större Kraft.
Välkommen till min blogg! Jag brukar skoja och säga; Gud! Ge mig tålamod... nu! På samma sätt skulle jag ibland vilja ropa rätt ut; Gud, ge mig sinnesro, nu! Den här bloggen handlar just om min inre resa sökandes ro i sinnet. Allt började vid ett slitet bord på ett 12-stegsmöte 15 maj 2003. Jag tror nog att jag var lika slitet som bordet. Med tiden hittade jag människorna och min Högre Kraft, som hjälper mig att tillfriskna från konsekvenserna från att ha vuxit upp in en dyssfunktionell familj.
5 februari 2016
Expansion
I takt med att mitt sinne mjuknar.
I takt med min vilja att ha rätt falnar
Öppenhet träder in i mitt liv
Nyfikenhet
Nyfikenheten på inspiration och kreativitet
I takt med att jag lägger ner hotet mot mig själv
Lägga ner
Lägga ner
Lägga ner pistolen mot mitt hjärta
Öppnar mig till inspiration kreativitet lycka kärlek ödmjukhet
Expansion
Villighet att släppa krokastineringen
Sitter på café och prokastinerar. Jag ser det. Det är okej. Jag är bra ändå. Oavsett vad jag inte gör är jag värdefull och värd att älskas och att få älska. Hjälp mig bli villig att släppa taget om törsten efter kontroll. Kram till alla oroliga själar där ute. Vi är fler. Tack
Får inte
Intressant hur mycket jag inte får göra. Inte får göra enligt mitt huvud. Jag får inte vila. Jag får inte vara kraftlös eller ens låg i energi. Jag får inte inte göra nytta. Högre kraft som är större än jag, hjälp mig att bli villig att släppa taget om det och under tiden bara se och låta vara en del av mig. Tack
Stämning
Det kanske inte var vad de sa
Det kanske inte var vad de inte sa
Det kanske var känslan
Det kanske var känslan
Känslan jag växte upp i
Det kanske inte var vad de sa
Det kanske inte var det de inte sa
Det kanske kanske var stämningen
Det kanske var stämningen
Stämningen jag växte upp i
3 februari 2016
Procrastinering
Om det ens heter procrastinering, i alla fall att skjuta upp saker är ett karaktärsfel som jag har. Jag är inte fel utan jag har ett beteende som gör att jag skjuter upp saker. Ett beteende jag klarar mig utan. Klassikern för mig att jag går till möten för sent. Det skapar stress spänningar i mig. Just i detta nu när jag skriver. Därför skriver jag detta för att få ur mig hur det känns. Jag är forserad,oj nu släppte det lite. Ok, måste sluta. Tack.