Min förståelse har förändrats om mina föräldrar

Jag har uppdaterat sidan "Om mig". Tidigare hade jag texten nedan. Det slog mig att efter min diagnos har jag förstått och fått möjlighet att omvärderat min förståelse om varför mina föräldrar var som de var. Nu förstår jag att min pappa sannolikt hade ADD, precis som jag och min son. Min mamma hade nog ADHD för hon hade alltid energi att driva familj engagera sig i massor av andra saker. Med att förstå mina föräldrar mer känner jag att jag kan förlåta dem. Jag är övertygad om att de gjorde så gott de kunde med all den kärlek som jag faktiskt hela tiden kände från dem. Förutsättningarna att spegla mig i mina känslor var inte så goda bara. De var tvungna att kämpa md sina diagnoser. De gjorde så gott de kunde med de verktyg och kunskap de hade. Jag tänker ibland på hur det skulle varit för min pappa att få energi och fokus som jag nu får av min adhd-medicin. Mamma hade kanske kunnat vara lugnare och mer närvarande och accepterande?

Teachin av Tara Brach

Trillade över den här fantastiskt lärorika podavsnitt med Tara Brach. Mycket visdom. Jag lyssnar igen och igen.

 http://tarabrach.libsyn.com/part-1-three-blessings-on-the-journey-0
tarabrach.com

Hungrig?

Hunger kan göra mig verkligen svag och falla tillbaka till mina gamla beteenden. Det gäller för mig att lära mig tolka de första tecknen. Det är avgörande om jag ska kunna känna att jag fallit tillbaka något. För ju snabbare jag känner igen tecknen, desto snabbare kan jag använda mina verktyg jag lärt mig i programmet. Det fungerar varje gång, så är det bara. Skillnaden mellan gångerna jag faller tillbaka är bara hur tidigt jag uptäcker det. Snabb upptäckt ger snabb återhämtning. Förr tog det år nu tar det dagar eller tom. timmar ibland. Slagordet HALT är verkligen bra att ta till när jag känner hur någonting liksom skaver.

Personlig effektivitet - ett steg till mot sinnesron!

Jag köpte en bok som heter Personlig Effektivitet av Lundén, Björn , Rosell, Lennart. Min tjej skrattade lite och sa något i stil med att jag skulle bli världsmästare i effektivitet nu också. Precis som det inte räckte med att jag går på mina 12-stegsmöten för vuxna barn och anhöriga och vänner till alkoholister. I alla fall, den där boken om effektivitet är verkligen bra. Ur den fick jag ett jättemycket bättre sätt att göra en att-göra-lista. Det gler mig mycket mer ro och lugn på jobbet när jag lätt kan se vad jag har ett göra. Man blir inte stressad av det som man gör utan av det man inte gör, stod det och jag håller med. Jag blir stressad av att jag är rädda att glömma saker också. Men med en lista jag kan fylla på, utan att behöva prioritera när jag skriver upp den nya saken, känner jag att jag kan slappna av. Allt finns ju i listan!

Boken gav mig även insikt i att det här med att styra mot mål inte bara gäller projekt på jobbet, utan även i ens liv. Vad har du för livsmål när du blir stor? Det är kanske det man ska fråga sina barn istället för vilket yrke man vill ha? Personligen har jag ett mål att bli lycklig. Det målet innehåller ett antal delar, bland annat det som den här bloggen handlar om, just det Sinnesro. Jag tror att vägen till lycka går genom Sinnesro. Har man inte ro i sinnet kan man inte se och uppskatta och känna tacksamhet för det man har. I mitt fall inte alltid saker, snarare relationer, både till sig själv och andra. Nu blev jag inspirerad att sätta mig ner och se vad jag ska göra för att komma dit!

Fokusera på det positiva

Jag funderade igår på att det är ju bättre att koncentrera sig på det positiva än det negativa. Att tex. fokusera på de små framstegen i mina relationer snarare än att fokusera på det som är sjukt. Jag kan ju välja.

Neglect

Jag fick en insikt när jag lyssnade på en insopelad delning jag fått från en Al-Anon vän. Jag kom underfund med att det funnits ett "neglect” i min familj. Neglectet i mitt liv har varit att mina föräldrar omedvetet inte har haft förmågan att spegla mina känslor. Att vara mig själv har varit som att spegla mig i en vanlig vägg. Ingen bekräftelse har kommit tillbaka. När jag presterat har jag däremot fått en spegling av bekräftelse, att jag dög, att jag var bra.