Search This Blog

Wednesday, May 29, 2024

Recovery from upbringing in NPF family

Hi all readers,

I hope everything is as it suppose to be with you. I wanted to take a moment to clarify something important from my previous posts. When I mentioned "recover," I wasn't referring to recovery from ADHD itself. Instead, I was talking about the journey of healing from the experiences of growing up in a dysfunctional family with neuropsychiatric disorders (NPF).

Living in a family where ADHD or other neuropsychiatric conditions are present can be incredibly challenging. It often means navigating a world of unpredictability, heightened emotions, and sometimes, a lack of understanding and support. For me, these experiences shape who I am, often leaving deep emotional scars that require attention and healing.

Warm regards,

Sinnesro.nu

Saturday, March 30, 2024

Focus, too much and uncontrollable


ADHD is often misunderstood as just distraction and hyperactivity, but it’s much more. From my own experience, I can tell you it's like trying to watch multiple TVs at once, each on a different channel. This illustrates ADHD as not just a lack of focus, but an overload of focus in many directions.

    The ADHD Spectrum
ADHD involves more than an inability to focus. It includes inattentiveness, hyperfocus, impulsivity, and emotional challenges. It’s about misdirected focus—people with ADHD can become deeply engrossed in interesting tasks, neglecting other priorities. This scattered focus makes sustained attention difficult.

    The TV Room Analogy
Think of ADHD as being in a room full of TVs, each demanding attention. For non-ADHD minds, it’s like having a remote control to focus on one TV. For those of us with ADHD, there’s no remote, and every TV is equally loud and distracting. Selective attention is hard, and hyperfocus can make one TV dominate, capturing all attention at inopportune times.

    Impact of Abundant Focus
In everyday life, my experience with ADHD's abundant focus can make completing routine tasks difficult, while stimulating environments may enhance productivity. Socially, this can lead to misunderstandings—partners might see inattention as neglect, not realizing the internal struggle.

Despite challenges, ADHD minds often excel in creativity and problem-solving. When focus aligns, it can lead to brilliant ideas and actions.

    Conclusion
ADHD isn’t about a lack of focus but an abundance that's hard to direct. This can impact work and relationships but also brings unique strengths. Understanding and managing ADHD leads to a richer, more inclusive experience.

Sunday, March 10, 2024

Medvetenhet om hur tankar distraherar oss

/ Headspace

Reflektionens Kraft: När Tankar Föder Tankar

I mitt inre landskap upptäckte jag en fascinerande cykel: ju mer jag tänker på att jag tänker, desto fler tankar väller fram. Denna självreflektion öppnar en värld av oändliga möjligheter eftersom mina utmaningar kommer ur detta. Att observera mina tankar utan att döma dem lär mig mycket om mig själv och visar vägen till djupare insikter. Detta ständiga flöde av tankar är som en flod. Men jag har genom meditationen kunnat få respit från denna flod och betrakta tankarna. Då lugnar sig floden.

Sinnesro

I mitt strävan efter sinnesro har jag lärt mig att det inte bara handlar om frånvaron av stress, utan om närvaron av inre fred och balans. Jag har insett vikten av att omfamna nuet och acceptera det jag inte kan kontrollera. Genom att praktisera tacksamhet och mindfulness öppnar jag dörren till en värld av lugn. Jag har upptäckt att när jag navigerar genom livets stormar med ett lugnt hjärta, finner jag den sanna styrkan i sinnesro. Det är en resa som har berikat mitt liv på otaliga sätt.

Wednesday, March 06, 2024

Overabundance of attention

I would say overabundance of thoughts and good ideas too!

Monday, July 17, 2023

Digital addition

Interesting podcast episode from Singularity University with Nicholas Kardaras on digital addiction. Many things I recognize from my own digital addiction episodes years ago. A research with rats show that it was  not that much the addictive drug they got, it was the lack of social interaction that made them depressed and addicts. That my be why I felt and got better in my depression. Going to 12 steps meetings gave me some of the social interaction I needed.

https://youtu.be/NUPWJGM16Yc

Monday, July 10, 2023

Vägen har varit lång

Många personer med vuxen ADHD eller ADD vittnar om att de har känt sig annorlunda sedan de var barn. De har alltid känt att de inte är som alla andra utan att någon kunnat sätta fingret på problemet. Tidigare var diagnosen ADHD reserverad för barn, företrädesvis pojkar som var överaktiva och utåtagerande. Detta medförde att många flickor men även en del pojkar och vuxna inte uppmärksammades, då deras symtom yttrade sig på andra, mer subtila sätt. Många har sökt vård, ibland upprepade gånger utan att de underliggande symtomen på ADHD eller ADD uppmärksammats. Ofta har symtomen dolts bakom andra tillstånd som stress och utmattning, depression, ångest, smärtsyndrom, relationsproblem och missbruk. Detta har inneburit att man inte fått behandling för de grundläggande problemen med ett onödigt lidande som följd.

Wednesday, June 28, 2023

Wednesday, June 21, 2023

Att uppnå känslomässig nykterhet: Att hitta inre frid genom tolv steg och gemenskap

Att vara känslomässigt nykter och ha sinnesro innebär för mig att befinna mig i ett tillstånd av inre balans och frid, där jag kan hantera mina känslor på ett hälsosamt sätt.

För mig handlar det om att skapa trygga och ärliga relationer samt att uppnå en närhet till min Högre Kraft, som ju alla kan definiera som man vill. Jag har lärt mig att inte låta mig hindras att nå sinnesro genom att fundera för mycket på vad en högre kraft är för mig, det kommer efter hand. Och nej, det är inte religiöst. Tolvstegsprogrammet i dess olika varianter är ett andligt program för personlig utveckling. Jag tror att andlighet är så kraftfullt att religioner använder det i sin verksamhet.

För att uppnå känslomässig nykterhet och sinnesro, har jag utforskat olika verktyg, inklusive de tolv stegen och gemenskap med andra tillfrisknande vuxna barn. terapi och medicinering. I denna bloggpost vill jag dela med mig av dessa aspekter och hur de har hjälpt mig att uppnå en känslomässig nykterhet.

Utveckling
En viktig del av att vara känslomässigt nykter för mig har varit att skapa och underhålla trygga och ärliga relationer. Under min tillfrisknandeprocess har jag insett att många av mina tidigare relationer var präglade av dysfunktionalitet och otrygghet. Genom de tolv stegen har jag fått verktyg för att utforska och förstå mina tidigare mönster och beteenden, och jag har lärt mig att bygga upp sunda och tillitsfulla relationer. Det handlar om att vara ärlig med mig själv och andra, att sätta gränser och att kommunicera på ett öppet sätt. Genom att arbeta med dessa principer har jag kunnat skapa relationer som ger mig den trygghet och ärlighet jag tidigare saknade.

För att uppnå känslomässig nykterhet har det också varit viktigt för mig att uppleva en närhet till min högre kraft. För mig har detta inneburit att utforska meditation och yoga, vilket hjälper mig att vara närvarande i nuet och att koppla av i kroppen. Genom att vara medveten om min kropp kan jag frigöra mig från tankar om det förflutna eller framtiden och istället fokusera på det som händer just nu. Detta tillåter mig att uppnå inre frid och att känna en större närhet till något som är större än mig själv.

De tolv stegen har varit en avgörande del av mitt tillfrisknande och min resa mot känslomässig nykterhet. Genom dessa steg har jag fått möjlighet att utforska och läka mina tidigare trauman och negativa mönster. Jag har tagit ansvar för mina handlingar och arbetat med att förlåta mig själv och andra. Stegvis har jag tagit mig igenom processen av att lära känna mig själv på en djupare nivå och att skapa en starkare förbindelse med min högre kraft.

Gemenskap med andra tillfrisknande vuxna barn har också varit en viktig del av min resa mot känslomässig nykterhet.

Allt gott!

Sunday, June 11, 2023

If I had known before i was 42...

Tim describes the serotonin levels are too low in my brain due to my adhd so I did not get energy to do what I needed. I studied four years at university an took a master's degree, but I had to put all my energy into it.

Saturday, June 10, 2023

Tuesday, April 18, 2023

YES, ACA's 12 steps can be used for software developers!

As a Scrum Master / Team Coach, I have in my team a junior developer who is struggling with delivering in time. As an ADD:er and therefore a creative mind, I asked myself the question "Can ACA's 12 steps be used to help they?" I first tried to ask ChatGPT to adapt the steps to agile, but the service was down so I did it myself. Here is the result. Not bad if you ask me.

1. We recognized that we had a stopper, and we were powerless before the effects of our working situation had become unmanageable. We could risk not delivering in time.
2. Come to believe that a power greater than ourselves could restore our sanity.
3. Made a decision to surrender our will and our stopper to the team's care, as we perceived the team.
4. Took a thorough and fearless moral inventory of ourselves.
5. Confessed to the team, ourselves, and another colleague we trust, the exact meaning of our faults.
6. We became completely ready to let the team remove all these code defects and our character defects.
7. Humbly asked the team to remove our shortcomings.
8. Made a list of all the colleagues we had hurt and became willing to make amends to them all.
9. Made direct reparations to these people wherever possible, except then this
would harm them or others.
10. Continued to do personal inventory and when we were wrong we admitted it right away.
11. Seeking through prayer and meditation to improve our conscious contact with the team, such we perceive the team, and then only ask for knowledge of the team's will with us and power to perform it.
12. When we had an agile awakening as a result of these steps, we tried to pass this message on to others who were still suffering and to apply these principles in all our affairs.

Character defect is often egoism. You don't want to be seen as a junior not knowing everything.

Monday, April 10, 2023

Att göra med shuffle på / To-do with shuffle enabled

The ADHD experience is like trying to follow the to-do list for the day but forgetting you left shuffle on. / Jesse J. Anderson

I recognize this. You try to follow the list, but you keep losing track because you're constantly distracted.

ADHD-upplevelsen är som att försöka följa att-göralistan för dagen men glömma att du lämnade shuffle på. / Jesse J. Anderson

Jag känner igen det här. Man försöker följa listan men man tappar tråden hela tiden för man blir distraherad hela tiden.


Thursday, April 06, 2023

Neurotypiska och ADHD agil miljö


Jag har funderat  påskillnader mellan personer med ADHD och neurotypiska individer när det gäller deras hjärnfunktion och arbetsstil. Författaren beskriver att personer med ADHD har en agil hjärna, vilket betyder att de är mer benägna att anpassa sig till förändringar och är mer kreativa i sitt tänkande. Å andra sidan beskrivs neurotypiska individer som mer statiska och mer benägna att hålla fast vid etablerade processer och rutiner.

För att utöka denna analys kan vi titta på vetenskapliga studier som har undersökt fördelarna med samarbete mellan personer med ADHD och neurotypiska individer i arbetsmiljöer. En studie publicerad i Journal of Attention Disorders (2019) visade att arbetsgrupper som inkluderade personer med ADHD hade bättre prestationer och ökad kreativitet jämfört med grupper som inte inkluderade personer med ADHD. Detta beror på att personer med ADHD ofta har en unik syn på problem och kan bidra med nya och innovativa idéer till arbetsgruppen.

En annan studie publicerad i Journal of Business and Psychology (2018) visade att samarbete mellan personer med ADHD och neurotypiska individer kan öka lagets prestation genom att öka mångfalden av perspektiv och förbättra teamdynamiken.

När det gäller att jobba på ett effektivt sätt inom en scaled agile kontext, finns det några viktiga faktorer att ta hänsyn till. För det första är det viktigt att ha en klar och tydlig kommunikation mellan alla teammedlemmar och att ha en väl definierad arbetsprocess. Detta kan inkludera att ha regelbundna möten och statusuppdateringar, definiera tydliga roller och ansvarsområden för varje teammedlem och att använda verktyg för att hantera projektet.

För det andra är det viktigt att ha en kultur av öppenhet och feedback. Teammedlemmar bör uppmuntras att dela sina åsikter och förslag och att ge feedback till varandra på ett konstruktivt sätt. Detta kan bidra till att förbättra arbetskvaliteten och teamdynamiken.

Slutligen är det viktigt att ha en flexibel och anpassningsbar arbetsprocess. Agile-metoden bygger på att man kontinuerligt anpassar sig till förändringar och tar hänsyn till feedback för att förbättra arbetsprocessen. Därför bör teammedlemmarna vara öppna för att göra justeringar och förbättringar i arbetsprocessen när det behövs för att öka effektiviteten.

Sunday, April 02, 2023

ADHD - kroniskt överväldigad

Ganska bra beskrivning. Massor av tankar, idéer och inspiration hela tiden. Känns som jag skulle kunna fylla en bok med innehåll varje sekund.

Tänker att Elon Musks projekt där man kopplar upp hjärnan mot en dator kanske skulle kunna göra det möjligt?! 😉 Datorn skulle krascha. 🤖 Error! Full memory! 😆
Jag frågade ChatGPT följande fråga:

What is the biggest Secret that I as a middle age man need to know in life?

ChatGPT: As a language model, I don't have access to personal information, so I can't offer you specific advice tailored to your individual circumstances. 

However, I can offer you some general guidance that may be helpful.

One of the biggest secrets in life is that there is no one "right" way to live. Society often puts pressure on us to conform to certain expectations or ideals, but it's important to remember that everyone's journey is unique. What works for one person may not work for another.

Another important secret is that happiness and fulfillment come from within. While external factors like money, success, and relationships can certainly contribute to our overall well-being, true happiness ultimately comes from a sense of inner peace and contentment.

Finally, it's important to remember that life is short, and time is our most precious resource. It's important to make the most of the time we have, and to focus on what truly matters to us. 

Don't waste your time on things that don't bring you joy or fulfillment, and make sure to prioritize the people and activities that make you happy.

Carpe Diem haha. Att det inte finns en rätt väg, att vara en får hitta sin egen väg som passar dem. Det låter bra.

Det behöver komma innefrån en själv. Intrinsic motivation.

Jag vet inte riktigt om relationer är så ytligt som pengar. Många visa personer säger att många och bra relationer gör en lycklig inte utan en inre känsla av frid men ändå viktigt.

Lätt för en dator att säga att man inte slösa tid på saker som inte ger en glädje och tillfredsställelse för hen behöver inte diska och städa. 😆

Förvisso kan man ju jobba med sin inställning så att städa och diska blur tillfredsställande för man får ett fint och rent hem.


Sunday, March 05, 2023

Ja visst gör det ont

Ja visst gör det ont i svarta pister
Varför skulle annars åkarn' tveka?

Friday, March 03, 2023

I tried so hard I had to fall to lose it all

I tried so hard and got so far
I had to fall to lose it all
But in the end, it doesn't even matter

Sunday, December 25, 2022

Skriva ut tänker live?

Om du kunde skriva ut vad din hjärna tänkte live samtidigt som den tänkte. Hur skulle det se ut då? 🤗

Saturday, November 05, 2022

Känslighet för SSRI

Vi har fått konfirmerat av BUP att vår dotter/son har känslighet som jag för SSRI-preparat. Det är väldigt ovanligt sa läkaren mend det händer. Det är ärftligt så nu har jag fått förklaringen till att SSRI Setralin inte fungerade för mig. Jag blev helt avstängd. Som en emotionell zombie. Kontakten med kroppen liksom stängdes av. Lika för positiva känslor som sexlust, kärlek och tillgivenhet och negativa som oro och ångest. Ett liv utan att ha förmågan att känna och ge kärlek är inte ett liv, upplever jag. 

Idag, ungefär 5 år senare, har jag inga problem och behöver inte äta SSRI mer. Jag har fått ordentlig medicinsk behandling genom min diagnos ADHD* med Elvanse och Voxra. Det fungerar bra, men jag behöver fortfarande lära mig att ta pauser för jag kommer lätt i hyperfokus.

Intressant tycker jag att få en diagnos för då förstår jag varför jag kunde sitta hemma och bygga modellflygplan i timmar. Trodde att det var flykt från en dysfunktionell familj, men nu förstår jag att det var min diagnos.

*Övervägande ouppmärksam ADHD (tidigare kallad ADD) eller populärt skriven AD(H)D, har jag sett.

Thursday, September 15, 2022

Min upplevelse SSRI och vården

Svar i tråden på Quora https://inrestyrka.quora.com/%C3%84r-Cymbalta-Duloxetine-krka-en-effektiv-medicin-f%C3%B6r-behandling-av-depression-j%C3%A4mf%C3%B6rt-med-andra-typer-av-antidepressiva-3?ch=10&oid=383778984&share=39d4c198&srid=4kytD&target_type=answer

Jag skriver här om min upplevelse som patient som bara fick SSRI utan noradrenalin. Jag hoppas det inte upplevs att jag tagit över tråden. Tack för att du som erfaren läkare delar din erfarenhet och kunskap. Det är få läkare som kan den här kunskapen och skriver ut SSRI reflexmässigt och följer inte upp om preparatet passar patienten i fråga.

Som du skriver är vi alla väldigt olika. Jag led av utmattning och fick endast ett preparat, Sertralin, som jag åt i flera år. Det gjorde mig helt känslomässigt avstängd och helt orkeslös. Jag kände inget ens för mina barn, hemskt! Mitt liv sattes på paus. Jag blev som en robot. Ingen sa till mig att det fanns fler att prova. Jag slapp ångesten men alla andra känslor stängdes också av. Precis som du säger var det för mig nog avsaknaden av energi som gjorde mig deprimerad?

Varför jag skriver det här är för att jag senare genomgick en fullständig utredning och man fann att jag har ADHD med uppmärksamhetsstörning (tidigare kallat ADD), vid 40 års ålder(!). Jag hade alltså lagt all min energi på att koncentrera mig (men lyckades trots det ta universitetsexamen) så jag hade ingen energi kvar när jag sedan skulle ut i arbetslivet. Kunskapen kring vuxen-ADHD är inte lika stor som för barn. Speciellt inte män med icke-utåtagerande ADHD som jag har.

Hur löste jag det gå? Jo, jag stressade. I stressen fanns den energin jag behövde. Jag stressade sönder mig och gick in i väggen två gånger. Nu har jag fått behandling med Elvanse och Voxra (endast medicin utan terapi vilket är helt fel). Jag har fått ett nytt liv när jag har energi att koncentrera mig och slipper ta till stress. Voxra är tydligen antidepressiv och fungerar väldigt bra för mig.

Så, det kan finnas bakomliggande biagnoser som gör en deprimerad. Utan min dåvarande fru (icke läkare) hade det här inte hittats!

Saturday, March 19, 2022

Bloggen har ändrats från en 12-stegs blogg till en ADHD blogg

  Den här bloggen har ändrat karaktär den senaste tiden sedan jag fick min ADHD-diagnos i oktober förra året och fick behandling av den. Från att vara en blogg av mig som  vuxet barn inom ACA, till att nu vara av en med diagnos. Nu har den blivit en ADHD-blogg. Den har ju hela tiden handlat om mig och jag har nu fått reda på mer om vem jag är. Det har jag strävat efter alla dessa år sedan 2003. Tidigare trodde jag att jag hade mina utmaningar för att jag var uppvuxen i en dysfunktionell familj, det är jag fortfarande men dysfunktionaliteten berodde inte på det jag i början trodde. Jag trodde tidigare att min morfar var alkoholist och därför tänkte jag att min mamma var vuxet barn till honom. Och att min pappa var deppig för att hans mamma gick bort när han var 12. Sannolikt hade pappa ADD som jag och mamma ADHD. Intressant det här med självutveckling vad man kan få reda på. :D

Min förståelse har förändrats om mina föräldrar

Jag har uppdaterat sidan "Om mig". Tidigare hade jag texten nedan. Det slog mig att efter min diagnos har jag förstått och fått möjlighet att omvärderat min förståelse om varför mina föräldrar var som de var. Nu förstår jag att min pappa sannolikt hade ADD, precis som jag och min son. Min mamma hade nog ADHD för hon hade alltid energi att driva familj engagera sig i massor av andra saker. Med att förstå mina föräldrar mer känner jag att jag kan förlåta dem. Jag är övertygad om att de gjorde så gott de kunde med all den kärlek som jag faktiskt hela tiden kände från dem. Förutsättningarna att spegla mig i mina känslor var inte så goda bara. De var tvungna att kämpa md sina diagnoser. De gjorde så gott de kunde med de verktyg och kunskap de hade. Jag tänker ibland på hur det skulle varit för min pappa att få energi och fokus som jag nu får av min adhd-medicin. Mamma hade kanske kunnat vara lugnare och mer närvarande och accepterande?

Mer om mig

  Jag brukar skoja och säga; Högre Kraft! Ge mig tålamod... nu! Den här bloggen handlar just om min inre resa för sökandes efter ro i sinnet. Allt började vid ett slitet bord på ett 12-stegsmöte 15 maj 2003. Min dåvarande tjej bjöd med mig till ett möte. - Så du får se vad det är för möten jag går på. 

Jag tror nog att jag var lika slitet som bordet. Med tiden hittade jag gemenskap i 12-stegs programmen och med det min Högre Kraft, som hjälper mig att tillfriskna från konsekvenserna från att ha vuxit upp in en dysfunktionell familj.

I oktober 2021 fick jag många svar på varför mitt liv har varit ohanterligt. Som ytterligare en i raden av desperata försök att ta reda på vad et var för fel på mig, varför jag var så annorlunda, stressad och hela tiden var utmattad, gjorde jag en psykiatrisk utredning. Men man bedömde att jag hade många spår av utmattning som gav likande symtom som ADHD, så jag fick först ingen diagnos. Sedan utredde vi min son och han fick en diagnos. Då gjorde jag om utredningen på mig själv igen för jag hade kommit ur min utmattning kände jag. Efter en väldigt noggrann och tidsödande utredning kom man fram till att de kunde ge mig diagnosen ADHD. Det finns tre typer av ADHD och jag den formen som kallas Ouppmärksam form. Det är ADHD men med få eller inga symtom på hyperaktivitet och impulsivitet. Ibland används förkortningen ADD (Attention Deficit Disorder), även om denna diagnos formellt inte finns kvar. Jag brukar säga att jag har ADHD utan Hyper i kroppen eller ADD bara. Jag få hypersnabba tankar ibland så hyper är jag, men bara is sinnet. Vilket jag har nytta av nu när medicinen gör att jag kan fokusera och få saker gjort.

Låt mig få använda förmågan att plocka ner mig själv till sinnesro

Mediterade efter jag skrev det här och det var väldigt skönt att få komma ner i kroppen och komma ifrån stressade vibrerande känslan. Jag behöver meditera oftare. Jag har övat upp förmågan har kunskapen så tar bara 10 minuter från stressad till lugn. Då tänker jag klart i kontakt med mig själv. Fötterna på jorden, sinnet i kroppen Låt mig kunna använda den oftare tack.

Kan sorg vara en gåva?

Jag har fått lära mig att alla förändringar i livet skapar någon for av sorg. Både negativa förändringar så som när en anhörig eller bekant går bort men också positiva förändringar som att få ett nytt jobb eller flytta ihop med någon man älskar.

Kan sorg vara en gåva? Jag har inte sett sorg som en gåva tidigare. Att tillåta sig att vara i sorg är en gåva till sig själv. Det ger ett tyst accepterande att inte sträva vidare. Att ta en paus. Tyst godkännande att ta tid för att läka. Ge sig själv gåvan att få läka inifrån.

Sunday, September 19, 2021

Saturday, April 24, 2021

Thursday, January 28, 2021

Människans 5 dimensioner

Människan är komplex, men man kan dela upp hen i fem dimensioner som är viktiga att vårda för att få balans och må bra. Dimensioner som är viktiga för oss är: Den fysiska, kulturella, mentala, sociala och den andliga dimensionen. Vad kan jag göra för att vårda mina olika dimensioner idag? 

Monday, September 14, 2020

Bara en blipp

"Jag är inte så viktig för andra. Bra en blipp på radarn, men en ganska fin blipp." / Okänd

Tuesday, February 11, 2020

Medberoende - Comply and die.

Medberoende - Comply and die.
Att göra som någon annan vill för att slippa bråk och konflikter kan vara förödande i vuxenlivet. Det funkade när jag var barn för att överleva min narcissistiska mamma, men funkar inte nu med min normale chef. Jag underkastar mig helt. Tvångsmässigt antingen lägger jag mig platt eller går i konflikt. Inget "Vi får se." eller "Låt mig återkomma", "Jag hör vad du säger men jag håller inte med." Eller vad säger man för att sätta gräns mot folk?

"Man kan utöva makt och säga nej på sitt eget sätt man kan säga "nej" "stopp" och "lyssns nu på mig" med mild och och bestämd röst med hänsyn med perfekt sensitiv tonträff det kommer ta ett tag för dig att hitta ditt naturliga sätt att markera mot omvärlden men du kommer hitta det det." skriver Doris Dahlin och Maggan Hägglund i sin bok "Hitta din känslostyrka - en sätta gränser bok.

Comply and die.

Sunday, November 10, 2019

Ta in och släpp

Andas in andas ut
känn in kroppen uppifrån och ner
Det känns som hela kroppen bultar
pulsen dunkar kroppen bultar, får den att svaja
sorg och trötthet
smärta inom mig
det gör ont nu
är med Smärtan nu
det är jobbigt
gör ont
tror det är det enda sättet
det enda sund sättet
att fly in i annat är bra ibland
men att återvända, känna in hur det känns i kroppen är nog bra
jag behöver inte vara hård mot mig själv
att jag ska vara duktig
behöver inte vara närvarande i kroppen (hela tiden)
behöver heller inte fly hela tiden
om jag  bara flyr blir livet en flykt
och jag kan inte bara stanna upp och känna in
växelvis balans lagom

duktig blir obalans
släppa in öppna upp växla 
andas in logik andas ut logik 
andas in andlighet andas ut andlighet 
andas in andas ut leva vidare 
andas in andas ut leva vidare 
ta in och släpp 
ta in och släpp
ta in bli fri
fri från spänningar och ångest
fri från Smärtan 


Wednesday, October 30, 2019

Sorg som förädling

Sorg -en möjlighet till förädling. Jag är i en sorgeprocess, mer om det senaste kanske. Den japanska filosofin Kintsugi att reparera trasiga saker, ofta med guld, så de blir finare än innan. Om man tror att något kan gå sönder måste man också tro på att det går att reparera. Tro att något som gått sönder kan lagas och bli finare än innan. Det är inte kört, det kan till och med bli bättre. Finner hopp och tröst i den fina filosofin.

Friday, May 17, 2019

Dela

Blev uppringd av en ny i programmet som ville byta delning. Det är alltid lika fantastiskt att uppleva hur jag slappnar av när jag hör en annan människa ärligt och uppriktigt berättar om hur det är. Jag faller ur min bubbla. Kommer i kontakt med mina känslor och mig själv. Spänningarna jag får av att vara på jobbet och prestera flyter bort och försvinner i några ögonblick. När jag berättar hur det är stängs cirkeln och energin kan flöda. Ge och få, få och ge... 

Thursday, March 07, 2019

Hur man kan hantera ilska

Eckhart Tolle erättar hur man hanterar ilska och andra känslor. Kräver en del övning men det fungerar har jag märkt. Fungerar på alla känslor. Ilska är nog den svåraste känslan att hantera. 


Wednesday, February 20, 2019

Så många har gått före mig

Bevis på att 12-stegsmöten fungerar för oss som vuxit upp i alkoholistiska eller på annat sätt dysfunktionella hem? 

Friday, December 09, 2016

4 ways to move on from the past

4 ways to move on from the past
// The Orange Dot

Frank Sinatra famously crooned that he had a few regrets, though they were "too few to mention." Some people aren't as lucky as Ol' Blue Eyes and are saddled with more than a few regrets—ones that affect their day-to-day lives in negative ways.

Regret is a more complicated feeling than it appears on the surface. "It's a bundle of feelings. [People can feel] sad, angry, or grief-stricken," says author Amy Morin, LCSW. "It's the thought that all of your problems are because you did or didn't do something, even though there's no proof your life would be better."

It seems that when we regret a decision, we imagine an alternate universe where everything goes exactly as they planned (and live happily ever after, of course), though life is rarely as simple as our imagination makes it out to be.

Morin says regret can also occur as a way of punishing ourselves. "Sometimes regret's a way to say, 'I don't deserve to be happy,'" she says. "'If I keep beating myself up for this, then I'll stay stuck.' But it's a subconscious thing, I don't think most people think, 'I want to stay sad.'"

When people are repeatedly regretful about the past, it can seem like the cycle is never-ending. Morin offers up these tips to move past that feeling:

1. Limit your time with regret

It's one thing to ruminate on the past and problem solve what happened, Morin says. If you ask yourself what went wrong, and figure out ways to make sure it won't happen again, it could be helpful. But rehashing something in your mind repeatedly often doesn't solve anything. She notes that very few people say, "'I sat around for three hours regretting all the decisions in my life, and then I went out and changed everything.'" Instead, Morin recommends dedicating a finite amount of time to think about what happened, and then move on to something else.

2. Give help to others

If you've ever talked to a friend or family member who's gone through a similar problem as you, you've likely felt empathy for them. Morin notes that "it can be healing for people to say, 'I've been there and made that mistake, and I want to help others through their tough times, and maybe prevent them from going down the same road I did.'"

3. Focus on the present instead of romanticizing the past

In the movie "Forrest Gump", the title character invests early in Apple and makes a fortune. It's easy to think if we were as smart as Forrest (in that one respect), we also could've been millionaires. Morin cautions against that type of thinking: "There's no evidence that if you had a million dollars that you'd be happier or have a better life. You'd have gone down a different path, but it's not necessarily a better one." When you're not busy romanticizing the past, you can focus on the present moment and be grateful for what you have right in front of you. The past can't be changed no matter how much we think about it but much can be done in the present.

4. Acknowledge regret, and move forward with confidence

Morin thinks the "no regrets" adage is a bit absurd. "I think it's healthy to have some regrets," she says. "It's okay to be able to say that you made a mistake." She notes that it can be helpful to acknowledge your regret and think about what you've learned since that time. "It's helpful to understand how you live a life that's better than before," Morin says. "You don't have to be perfect—just try to be better than you were."

Tuesday, December 06, 2016

Ledtråd till ilska i uppväxten

I en studie har man scannat barns hjärnor med fMRI och studerat hur hjärnan reagerar på icke-verbal kommunikation från mamman vid olika sinnestillstånd. Vi som undrar hur vi påverkats under vår uppväxt kanske får ledtrådar. 

Wednesday, November 23, 2016

Trump och vägen tillbaka till sinnesro

Deepak Chopra, en av de ledande tänkarna inom mind body idag skrev i sitt nyhetsbrev.

Enligt honom och det håller jag med om, befolkas medierna av personer som lever på det skrivna ordet. De har ett eget intresse att driva rädsla och peka på motsättningar, framförallt att ha rätt. Jag tänker att självhävdelsen, egot som talar. Man vill hellre ha rätt (lycka på kort sikt) än att bli lycklig (på lång sikt).

"In all sobriety, each person can choose to end his or her own anguish, by realizing that inner division has caused every misery in history as ironclad belief systems clashed for no reason except to defend a story."

"The forces of light are nothing but the forces of wakefulness, and their power comes, not from fighting the darkness, but from the inner strength, intelligence, truth, creativity, and purpose that exist in pure consciousness, our source."

Som i George Lucas saga Star Wars, där den som drivs av hat snärjs och närmar sig och till slut slukas av den mörka sidan. Nedan de som står emot frestelsen litar på den inre och goda kraften får  gemenskap och håller sig på den ljusa sidan.

Läs gärna hela Deepak's artikel.
https://www.deepakchopra.com/blog/article/5678?sso_code=eyJpdiI6ImMzTFAwZGFtZVJieTVRRFhZZVdOY2c9PSIsInZhbHVlIjoiUHIrOG9kK0xvUFA4NVBJNWxWM1ZIYlRRdThkQmVGZHJrRWVTRUhKRDE0OHFLVFRhbFdhTVNnOHdQbjB0OHdOelpqQXFhS3NVY2RpTEVYb1k3YURUa3dIT3BVUkxSRVJaa1ZMY3p3UUt5bUE9IiwibWFjIjoiNjUwNTAyZDBkNmJmYmE2ZDUwZTE0NTIyZTBhODk0NjQ5NmNlMjNlMzc5ZmM2ZjdhZmNiNGJlY2U1NDg0ZmZjMCJ9

Monday, October 31, 2016

Steg 11 - Munken - Björn "Natthiko" Lindeblad, Original

Sedan jag började meditera för mer än ett år sedan har fantastiska förändringar skett. Mer om det senare. Under tiden rekommenderar jag er att lyssna på detta podavsnitt.

Välkomna till Framgångspoddens mest insiktsfulla avsnitt! Buddhistmunken Björn "Natthiko" Lindeblad gästar i podden - hemma från 16 år som skogsmunk lever han nu ett normalt liv i Sverige. Björn gjorde raketkarriär genom Handelshögskolan i Stockholm och vidare som AGA-koncernens yngsta ekonomichef någonsin, blott 25 år gammal. Vi pratar om meditation, lycka, visdom, att vara vaken i fyra dygn, ångest och meningen med livet. En enormt framgångsrik man! Föreläsaren, ex-munken och medmänniskan Björn.

Googla på Framgångspodden Björn "Natthiko" Lindeblad

Friday, September 09, 2016

Tvångsmässig perfektionism - en riskfaktor för missbruk

Hos individer med en utpräglat tvångsmässig och perfektionistisk personlighet finns ofta höga egenkrav om prestation. Prestationer kan i detta läge var det som skänker mening åt livet men som också innebär hög press och ständig "kamp". Även delar av vardagen som handlar om avkoppling och "fri tid" kan bli kravfyllda för dessa individer som ofta har svårigheter att njuta.

För individerna själva upplevs dock kravnivån inte sällan som "normal". Det blir istället i mötet med andra individer som tvångsmässigheten gör sig tydlig, t.ex. genom att andra lägger märke till de höga kraven eller att individen själv anser andras "prestationsnivå" som låg. Även den eventuella framgången hos individen blir främst tydlig för andra runt om. För individen själv blir resultatet sällan gott nog eller tillräckligt. Det kan också vara så att framgång är något som tas för givet. I relationer kan dessa individer te sig kritiska och med en förväntan om att andra ska leva upp till den egna kravnivån. Fokuset på ordning, regler och prestation kan då komma att överskugga lycka och kärlek.

En baksida med en perfektionisitiskt-tvångsmässig "personlighetsstil" kan vara stress, inte sällan i fysisk form (högt blodtryck, magsår, brist på sömn, trötthet, arytmi eller ryggproblem). Emotionellt kan dessa individer ibland uppfattas som spända, arga (s.k. typ A-personlighet), hela tiden med ett fokus på nästa prestation. För individen själv kan det uppstå känslor av depressiv tomhet eller skam i situationer där hen inte når upp till ett visst krav. Lyckan ligger ständigt "vid horisonten" och individen får svårt att känna sig nöjd/visa acceptans för sig själv. I detta läget finns en sårbarhet för missbruk, där t.ex. alkohol eller sederande/ångestdämpande tabletter kan erbjuda en "genväg" till emotionell avlastning/välbehag på kort sikt.

Psykologisk behandling för denna patientgrupp handlar ofta om att utveckla en förståelse för sig själv och sin bakgrund. Inte sällan kan finnas t.ex. uppväxtvillkor där individen som barn eller ungdom presterat i syfte att få uppmuntran, uppmärksamhet eller kärlek. Uppskattningen kan då sägas bli "villkorad". Skam och rädsla för avvisande kan vara motorn bakom de ständiga försöken att prestera. Dessa individer har inte sällan en dålig kontakt med sig själva och eget känsloliv, d.v.s. en svag självkänsla.

(Källa: Lev som du vill och inte som du lärt dig, Young & Klosko, 2010)
--
Per

076 883 56 12

Tuesday, August 09, 2016

Kraften i att acceptera sig själv med "Ovillkorlig acceptands" / ”Unconditional positive regard"

Tvillingar och ett trotsande större syskon. Ilskan slår till. Inga bra förutsättningar att vara en god förstående, stöttande och accepterande förälder. Läkaren och mamman Michelle Charfen berättar inspirerande om hur hon hade problem med uppfostran av sina barn, och om hur hon på vägen upptäckte sin inställning till sig själv. Att det var både problemet och lösningen. Att ge sig själv ovillkorlig acceptans oavsett vad man gjort är nyckeln till frihet, och vi kan ändra oss själva!

Hennes tal spänner över alla de 12 stegen. Från insikt till att föra budskapet vidare.

https://youtu.be/4tkkL9w2pw8

#tedx #uncontitionalregards #unconditionallove #acceptence #selfacceptance

Monday, July 25, 2016

Omhändertagande

Ordet medberoende eller codependent rymmer så mycket så det är ett problematiskt ord. Men om man lyfter och tittar på vad det kan innehålla så ser man att det kan innehålla måna beteenden och karaktärsdrag som har tjänat oss i uppväxten men som fungerar mindre bra och rent av hindrar oss som vuxna. Det finns all möjlighet att komma till rätta eller balansera dessa.

Medberoende personer kan:

think and feel responsible for other people—for other people's feelings, thoughts, actions, choices, wants, needs, well-being, lack of well-being, and ultimate destiny.

feel anxiety, pity, and guilt when other people have a problem.

feel compelled—almost forced—to help that person solve the problem, such as offering unwanted advice, giving a rapid-fire series of suggestions, or fixing feelings.

feel angry when their help isn't effective.

anticipate other people's needs.

wonder why others don't do the same for them.

find themselves saying yes when they mean no, doing things they don't really want to be doing, doing more than their fair share of the work, and doing things other people are capable of doing for themselves.

not know what they want and need or, if they do, tell themselves what they want and need is not important.

try to please others instead of themselves.

find it easier to feel and express anger about injustices done to others, rather than injustices done to themselves.

feel safest when giving.

feel insecure and guilty when somebody gives to them.

feel sad because they spend their whole lives giving to other people and nobody gives to them.

find themselves attracted to needy people.

find needy people attracted to them.

feel bored, empty, and worthless if they don't have a crisis in their lives, a problem to solve, or someone to help.

abandon their routine to respond to or do something for somebody else.

overcommit themselves.

feel harried and pressured.

believe deep inside other people are somehow responsible for them.

blame others for the spot the codependents are in.

say other people make the codependents feel the way they do.

believe other people are making them crazy.

feel angry, victimized, unappreciated, and used.

find other people become impatient or angry with them for all the preceding characteristics.

This inspiration is from Melody Beattie "Codependent No More: How to Stop Controlling Others and Start Caring for Yourself"

Saturday, June 18, 2016

Stress - min huvuddrog och Burnouts Anonymous?

Den senaste tiden har jag gått på en del AA-möten utöver ACA. Jag är inte allergisk mot alkohol. Jag har familjessjukdomen. Min morfar hade problem med sprit och var därför nykter. Jag känner sinnesro när jag är på AA. Det är inte så konstigt eftersom det också (de var först) är ett andligt program baserat på samma 12 steg som ACA. Jag kommer i kontakt med min andliga dimension på ett så fint sätt i den gemenskapen med. Det som skiljer dem från ACA är att man där jobbar med maktlöshet över en drog i AA. Det blir så tydligt för mig. "Skippa första glaset". Vi i ACA jobbar med... ja lite oklart för mig fortfarande (efter 12 år), "konsekvenserna av att ha vuxit upp i en dysfunktionell familj". Okej, men konsekvenserna ser så olika ut för oss vuxna barn. Det skulle vara skönare för mig att fokusera på min huvuddrog. Stress. "Här pratar har vi om våra liv i anknytning till stress" . Jag skriver det här på bloggen och lämnar över till min Högre Kraft så får jag se vad som händer. Ett eget program kanske? Burnouts Anonymous kanske skulle passa som namn? Tack!

Thursday, June 02, 2016

Att komma för sent för jag tycker det är jobbigt att säga hej då?

Vi pratade om det här med att skiljas från någon, även om det bara är för ett par dagar. Att man tar det på ett större allvar än vad det egentligen är. Att man blir rent ut sagt ledsen, som ett barn kanske när man bara ska säga hej då. Jag kom på nu att jag har väldigt svårt att sluta med en uppgift. Tex jobbar jag på ett ställe och ska vidare till nästa ställe. Det liksom blir att jag skjuter upp att resa mig upp och gå. Det kanske har med det här att göra? Att jag drar mig för att det känns jobbigt att säga hej då? Resultatet blir att jag kommer för sent till nästa möte, vilket ju inte är alls bra.

Thursday, May 19, 2016

Hur är man funktionellt arg som man!?

Jag var så förbannad tidigare idag. På allt och alla. Jag kände det som att min situation var helt hopplös. Jag jagade upp mig mer och mer och till slut kände jag att det här håller inte. Så jag ringde till min sponsor. Mer av gammal vana än av någonting annat. Efter att jag fått häva ur mig hur arg jag var frågade han stilla.
- Vad är du arg på?
Jag blev paff. För jag kom bara på att säga "allt och alla". Men inget specifikt. Kändes konstigt, eftersom jag stunden innan var helt övertygad om att jag skulle bli vansinnig om jag fick fortsätta. Konstigt.
Han frågade om jag fick vara arg och sa att jag inte får det hemma. Jobbigt att inse att någon annan bestämmer om jag ska vara arg eller inte. Men jag förstår varför för jag har varit skrämmande utåtriktat arg mot personerna i fråga, och det förstår jag ju att det inte är okej att skrämma andra. 

Intressant fråga som jag fick - hur är man arg på ett funktionellt sätt? I den familj jag växte upp i var det vissa som fick vara arga andra inte. Och de som fick visa det de gjorde det gränslöst. Så vill jag inte bli tänkte jag men så blir jag likadan själv. Skillnaden är att jag tack vare programmet fått glasögon att se mitt eget beteende och inser att jag kan påverka mitt beteende för att inte föra det vidare till mina barn. Men hur gör man? Jag kan inte hålla det inom mig för då exploderar jag i raseri vid jämna mellanrum när min emotionella tryckkokare inte pallar trycket mer. Jag har ju barn och att berätta hur jag känner både förstår och praktiserar jag nog faktiskt helt okej idag. "Nu har pappa sagt till fyra gånger och pappa känner pappa att han håller på att bli irriterad..." Faran att falla in i hotelser är ju uppenbar men transparens med känslorna är nog bra för barnen ser och märker och att sätta ord på det är nog bra.

För att inte föra vidare mitt dyss till mina barn - det var därför jag stannade i programmet den första tiden. Jag ville skaffa en tjej, för min före detta hade precis gjort slut. Jag ville har barn någon gång i framtiden men jag fick något litet uppvaknade i och med en utmattningsdepression att jag var medberoende och behövde göra någonting åt det för jag ville framförallt inte föra över det på mina barn. Klassiskt medberoende att tänka på andra före mig själv, vilket var bra i mitt fall för då fortsatte jag gå på mötena. Först senare förstod jag att jag skulle gå för min egen skull, och det blev det än mer intressant! 

Tack!

Wednesday, May 04, 2016

Vad är sanningen?

På frågan "Vad är sanningen? Ibland verkar den vara olika för olika personer. Ibland konkret, ibland ogreppbar." 

Ett svar kan vara "Vi följer det vi vet, så länge det inte blir en kostnad."

Det har jag funderat på i ett par veckor nu. Kostnad tänker jag kan vara emotionell, fysisk, eller relationer.

Sunday, May 01, 2016

Konvent

Jag var på konvent igår i programmet. Jag har varit på en hel del konvent genom åren. I början var det en så omtumlande upplevelse att jag blev helt vimmelkantig av alla känslointryck och alla ärliga delningar. Lite samma sak igår, omtumlande men inte lika påtagligt emotionellt omtumlande. Vad det betor på vet jag inte. Kanske har jag tillfrisknat på de dryga tio åren jag varit med? I vilket fall var det som vanligt fantastiskt att få höra alla modiga och viktiga delningar. Varje möte var så kallade talarmöten som spelades in och kommer komma upp på ACA Sveriges Podcast så småningom. Jag set fram emot att få höra delningarna igen. Det fanns mycket konkreta delar som inspirerade mig i mitt fortsatta stegarbete. Jag fick lust att bara lämna konventet och bara åka hem för att skriva på mitt tolfte steg som jag "borde" vara klar med i fredags. Som tur är fick jag reda på att steggruppen jag är med i beslutade på senaste mötet att skjuta lite på delningarna kring det tolfte steget. Min högre makt kollar dig själv Tur ibland. ;) 

ACA Sveriges Podcast finner ni här - http://aca-sverige.org/podcast.xml

Saturday, April 23, 2016

Psilocybin reduces psychological pain after social exclusion, study finds

--

-- 
Per Lundevall
PBT, Personal Brain Trainer

Grow Balance AB
Mobil: 076-883 56 12
Besöksadress: Artellerigatan 6

Sunday, April 03, 2016

Beteende 1 och 2

Ang. beteende 1 och 2 på listan över våra beteenden; så märkte jag idag att dessa beteenden faktiskt har släppt en del. Jag satt och berättade mina planer om min nya verksamhet, om att jag håller på att starta en blogg, med en kvinna som jag tidigare hade kategoriserat som auktoritär. Jag kunde samtidigt som hon pratade tänka att hon är en person som tycker fakta är viktigt. Jag uppfattade henne som väldigt påläst. Tidigare i samma situation hade jag blivit rädd,inte reflekterat alls, utan bara varit till lags. Tyder på tillfrisknande! Tack! 

Thursday, March 31, 2016

Vanlig fråga om kontroll av tankar och känslor och meditation

En vanlig missuppfattning jag mötet när jag är ute och pratar mindfulness och meditation är att många tror att man ska lära sig styra sina tankar. Det är i själva verket tvärt om. Vi ska släppa taget och bara betrakta tankarna om kommer. Att bara sitta vid sidan av och notera att det kommer tankar utan att döma eller analysera. Övar vi på det ett tag kommer vi uppleva, eller snarare bli mer medveten om glappet eller avståndet mellan oss själva och våra tankar och känslor. Blir vi medvetna om det kan vi uppfatta att vi inte Är våra tankar och känslor utan vi bara uppfattar känner dem. Min egen upplevelse är att jag hittar mig i ett inre lugnt glasrum och att det lugnet är oberoende av de tankar och känslor som far förbi utanför rummet. Vi kan inte välja våra tankar och känslor, enligt mig. Då skapas bara en inre kamp och stress i oss. Vi kan bara välja hur vi relaterar till dem. ÄR jag den här tanken eller känslan som dök upp nu? Kan jag se tanken eller känslan lite på håll, som om de var lite avlägsnade från mig? Gud, avlägsna mina dysfunktionella tankar så jag kan se dem på håll så jag slipper bli kidnappad av dem och då styras av dem. Att få ett "glapp" mellan mig själv och vad jag tänker och känner. Att hitta mig själv i floden av tankar och känslor, det är det som är att släppa taget enligt mig. 

Tack

Thursday, March 24, 2016

Högmod går före fall och upp igen

Oj! Nu har jag flyt! Jag är i mitt ljus och talang! Jag brinner för det jag gör och det var så länge sedan. Jag går upp i det och känner att jag bränner på mina mödosamt insamlad energireserv. 

Jag har fått syn på, vad man kanske beskriver som "Högmod går före fall"? Efter att det gått bra för mig, det vill säga jag har visat mig själv med mina känslor, varit i mitt ljus, min talang, det vill säga när min vilja och Guds vilja är i harmoni. Men efteråt får jag en emotionell baksmälla. Det kommer från min uppväxt där jag inte fick vara mig själv. Inte odla min talang för jag fick inte känna, inte prata. Sorgligt men jag känner att bakom den sorgen finns kraften och förståelsen kring det här kan lyfta bort slöjan av förnekelse och oförstånd och visar hur det verkligen ser ut. Då kan jag använda stegen där också på det här nya lagret jag hittat i löken. Att känna och vara kvar i det och bara notera att det är en känsla utan att döma den. Jag noterar högmodet sedan noterar jag nedgången i humöret och känslorna till skuld driven av gammal skam och gör ingenting. Bara betraktar hur det känns i kroppen. Fokuserar på att känna hur det känns, och då utåtagerar jag inte i dysfunktionella beteenden längre. Jag är inte perfekt men det fungerar oftare och oftare och det vill jag dela med mig av så det befäst mer i min hjärna! Det fungerar! Tack vare min fina steggrupp i programmet och min Högre makt! 
Tack!

Monday, March 21, 2016

Hela inledningen...

Jag skrev en ny inledning till bloggen. Hela fick inte plats så ni kan läsa den i sin helhet här istället. Enjoy!
Välkommen till min blogg! Jag brukar skoja och säga; Gud! Ge mig tåla mod... nu! På samma sätt skulle jag ibland vilja ropa rätt ut; Gud, ge mig sinnesro... nu! Den här bloggen handlar just om min inre resa sökandes ro i sinnet. Allt började vid ett slitet bord på ett 12-stegsmöte 15 maj 2003. Jag tror nog att jag var lika slitet som bordet. Med tiden hittade jag fler bord och medlemmarna i 12-stegsrörelsen. Fantastiskt modiga människor och min Högre Kraft, som har hjälpt mig att få tillbaka mitt liv efter att ha vuxit upp i en dysfunktionell familj. 

Det är så läkande för mig att både få lyssna på era delningar få dela om mina känslor, erfarenheter styrka och hopp med er. Alla är vi på väg på våra resor genom tillfrisknandet. Resan har blivit så mycket roligare tillsammans med er! Inte skrämmande som innan, och faktiskt ganska trevligt med er  som reskamrater på Vägen! Så, välkommen till min blogg och gör som vanligt – ta till dig det du tycker om och låt resten vara! Än en gång; välkommen hit!

Såg något jag aldrig sett tidigare

Idag har det varit en okej dag. Jag tog det lugnt på morgonen för jag hetsade runt hela förra veckan. Jag är ju utbränd så jag mår inte bra av att göra för mycket. Sedan gick jag på möte och åt efteråt med en av mina sponseer. Jag gick sedan till min psykolog, P. Där fick jag för första gången se ett beteendemönster som jag inte tidigare har sett. 
 
Jag berättade att jag blev illa berörd och rädd när jag läst en artikel i tidningen. Jag vet väldigt mycket om ämnet artikeln handlade om och jag såg allvarliga brister i hur ett mycket viktigt ämne hanterades. Jag fick kontakt med min ilska med an jag läste artikeln. Jag skrev en debattartikel för att strukturera mina tankar. Jag skrev med stort engagemang och verkligen dedikerat i säkert en halvtimme. Det liksom byggdes upp ett tryck inom mig när jag skrivit om något som engagerade mig och som jag hade mycket kunskap om. Jag var i min styrka, min talang, mitt ljus. I zonen, kanske till och med i "flow".
 
När jag sedan kom ur zonen kände jag att ett tryck började skapas inom mig. Ett behov som snabbt blev ett tvång. Tvång att hitta en utväg, få pysa ut, reglera trycket där inne i mitt bröst någonstans inom mig. Jag jämförde sedan min text med en skribent i en av morgontidningarna i ämnet. Hans text var inte bara perfekt, utan även han. Jag kände att min text var dålig och även mina idéer jag uttryckt i den, och ja även jag kände mig dålig hela jag. Efter tio minuter hade trycket vuxit sig så starkt i mig att jag bara var tvungen att lätta på det. Jag föll till självsex och fick den avslappning jag sökte. Omedelbart efteråt kom tanken att jag då kunde välja. Välja om jag skulle slå på mig själv för vad jag gjort (konstigt för ingen har sagt att det är skamligt att onanera, tvärt om… var eller var det mer outtalat skamligt i min uppväxt?) eller så kunde jag bara njuta av att jag gett mig själv en njutning.
 
Tillsammans med P fick jag se att det här är ett mönster som jag upprepar gång på gång för det kommer från min barndom. När jag växte upp förstod säkert i redan liten ålder att jag inte fick visa mina känslor, att vara i och agera utifrån min inre styrka. För då…?
 
För då blev jag dömd. Nedtryckt, ner tillbaka till en plats där jag kunde bli kontrollerad. Nu idag ser jag hur jag ser till att upprepa mönstret från barndomen och ger mig själv domen. Dömd för det inte är okej att vara i mina känslor och inre styrkor och agera utifrån dem.
 
Efter den här insikten frågade P om vad jag kände. Jag kände mig sorgsen och sedan rent ut ledsen när jag tänkte på hur det nog var i min barndom. Jag kände mig som en femåring som grät. Jag såg ett barn, inte helt olik min egen son, som utspilld i en liten blöt pöl på golvet. Jag önskade att det hade funnits någon som såg mig och mina känslor, precis som det var. Sorg. Om min mor och far ändå inte hade gjort sitt yttersta för att distrahera, manipulera bort tårarna, känslorna som gjorde att de fick ångest, eller vad de nu kände som drev dem att inte stanna och se, och acceptera, låta vara. Inte skynda sig att fixa så att allt blev bra igen. "Upp och hoppa, titta där!, vill du ha något [socker/sött bröd ]?!" Släcka den rasande och farliga elden som uttryckta känslor var i min familj.
 
Jag fick sedan hjälp av P att kliva in i mitt vuxna jag och ta upp mitt inre barn från golvet och sätta det i min famn. Jag såg för min inre blick hur jag lyfte upp den ledsna trasan till pojke från golvet och satt honom i mitt knä. Nära, nära i min famn. P bad mig fråga vad mitt inre barn ville ha. Jag kände efter och fick till mig "Ingenting, bara sitta, [och tanka trygghet] bara vara med pappa". P sa då "Man märker att du inte fått göra det här när du var liten. Vad fint att du kan ge det till dig själv och din son nu idag. Bara låta honom hoppa upp och vara och i sin egen takt gå ut i livet igen när han fått trygghet en stund. Det märks verkligen att du är kärleksfull far till din son."

Sammanfattningsvis är det tydligen så att när jag känner mina känslor och allra helst när jag är i dem och agerar utifrån dem, kommer känslan att jag inte gör/är okej. Det skapar ett inre tryck/stress? inom mig som jag behöver hantera/agera ut på något sätt för att få lugn igen.

Det bästa jag kan göra är att be om att få vara medvetet närvarande i det här så att jag kan be om att få det här beteendet avlägsnat.

På ett sätt är jag ledsen för vad som var, men samtidigt glad och tacksam för P har ju rätt. Jag är mycket mer medveten om det här än mina föräldrar, tack vare 12-stegsprogrammet.

Tack!

Friday, March 18, 2016

10e steget



När jag vandrar parallellt med Guds Väg, dennes vilja får jag harmoni och sinnesro i mitt liv. När jag gör fel avvikelser jag från Guds Väg. Min högre kraft hindrar mig inte. Det stora med tionde steget är att jag själv kan ta mig tillbaka till en vandring parallellt och i harmoni med Guds vilja med mig. Jag har verktyget i det tionde steget att själv inventera, upptäcka felen, erkänna dem, gottgöra mig själv eller andra omedelbart och sedan söka Guds vägledning tillbaka till en harmoniskt liv.

Vill också tacka alla ni som läser bloggen! Ni är ett tiotal stycken nu. Kul! 

Happiness Strategies of Emotionally Intelligent People

Intressant - det finns alltså ett strukturerat sätt att bli bättre på att bry sig mer om sina nära och kära. Som att gå till gymmet och träna sin empatimuskel. Genom att mentalt önska andra människor välgång och lycka, ja det som jag själv vill ha, kan jag undan för undan bli mer empatisk och mer lycklig. 

"When the Dalai Lama and I were working together, he talked about methods to expand that circle of caring and concern to include people we know but don't yet have those intimate feelings for. There are systematic ways to do this, such as a daily practice of wishing well-being—safety, health, happiness, ease in life—for ourselves, then for our friends and family, then for people we know and then for strangers. As Davidson's research at the University of Wisconsin also found, when people concentrate on wishing others well, they enhance the activity of their brains' circuits for happiness. Compassion doesn't just make us better people—it makes us feel good. 

Read more: http://www.oprah.com/inspiration/Happiness-Strategies-of-Emotionally-Intelligent-People#ixzz43FLYAw6t

Read more: http://www.oprah.com/inspiration/Happiness-Strategies-of-Emotionally-Intelligent-People#ixzz43FLYBXT1