Jag har delat att jag vill göra service i en kommitté i programmet. Jorden det för jag tror att jag har en vilja (eller är det en dyssig impuls? ibland s vårt att veta) att göra service på nationell nivå. Frågan till mig själv blir om jag nu drivs av att jag vill prestera nu? Det här är farligt för mig, eftersom prestation är en av de sätt jag kan använd för att fly från mina känslor. Hm... Får låta min Högre Kraft, så som jag uppfattar den, ge mig vägledning i det här också.
Även delat hur rädd jag är att bli avvisad av andra människor, speciellt personer som jag uppfattar som auktoritära, men även andra människor om kring mig. Jag ser tydligare nu i stegarbetet att jag kompencerar rädslan med att isolera mig känslomässigt och därmed andligen. Helt enkelt göra mig mer oåtkomlig. Mer svåråtkomliga för att skydda mig från att bli sårad, antagligen. Jag funderar på om jag på grund av rädslan att bli avvisad också blir avvisad av de omkring mig, eftersom jag inte fungerar på ett socialt emotionellt funktionellt sätt. Jag verkar jobba enligt devisen "bättre bli avvisad än att avvisas". På så sätt slår det in, det som jag mest av allt fruktar; jag blir avvisad.
Det här gäller så väl privat som på jobbet, men i olika stor utsträckning beroende på hur långt med mig själv jag kommit i de olika relationerna.
Tack!
No comments:
Post a Comment