Under påskhelgen tog vi ett stort beslut. L och jag flyttar ihop. Det är inte så stor grej egentligen eftersom vi i praktiken har bott tillsammans sedan vi träffades, bara för att det känns bra så. Dessutom är vi runt 30 båda två och båda har provat på sambolivet tidigare på var sitt håll. Att det gick dessutom enormt bra att umgås i fyra veckor dygnet runt under de mest ansträngande umbäranden och förhållanden i Borneos djungler och tropiska rev, gör ju inte det hela mindre osäkert. Skämt å sido, det känns helt rätt och det kommer bli skönt att bygga ett hem tillsammans. Hon flyttar in i min lägenhet som dessutom behöver renoveras så det kommer nog kännas som vi kommer skapa något tillsammans. På längre sikt kommer vi nog titta på något strörre men ett steg i taget.
Det finns lite rädsla i det här, dock väldigt lite. Ja känner att jag till 99,9% att det här känns helt rätt. Den andra 0,1% är rädsla för att det inte ska fungera, jag menar jag tycker om henne så mycket och jag skulle bli oerhört ledsen om det inte skulle fungera. Det är ju lite av ett test att flytta ihop. Kanske större än att gifta sig, kanske mer konkret i alla fall?
No comments:
Post a Comment