Leta i den här bloggen

10 november 2019

Ta in och släpp

Andas in andas ut
känn in kroppen uppifrån och ner
Det känns som hela kroppen bultar
pulsen dunkar kroppen bultar, får den att svaja
sorg och trötthet
smärta inom mig
det gör ont nu
är med Smärtan nu
det är jobbigt
gör ont
tror det är det enda sättet
det enda sund sättet
att fly in i annat är bra ibland
men att återvända, känna in hur det känns i kroppen är nog bra
jag behöver inte vara hård mot mig själv
att jag ska vara duktig
behöver inte vara närvarande i kroppen (hela tiden)
behöver heller inte fly hela tiden
om jag  bara flyr blir livet en flykt
och jag kan inte bara stanna upp och känna in
växelvis balans lagom

duktig blir obalans
släppa in öppna upp växla 
andas in logik andas ut logik 
andas in andlighet andas ut andlighet 
andas in andas ut leva vidare 
andas in andas ut leva vidare 
ta in och släpp 
ta in och släpp
ta in bli fri
fri från spänningar och ångest
fri från Smärtan 


30 oktober 2019

Sorg som förädling

Sorg -en möjlighet till förädling. Jag är i en sorgeprocess, mer om det senaste kanske. Den japanska filosofin Kintsugi att reparera trasiga saker, ofta med guld, så de blir finare än innan. Om man tror att något kan gå sönder måste man också tro på att det går att reparera. Tro att något som gått sönder kan lagas och bli finare än innan. Det är inte kört, det kan till och med bli bättre. Finner hopp och tröst i den fina filosofin.

17 maj 2019

Dela

Blev uppringd av en ny i programmet som ville byta delning. Det är alltid lika fantastiskt att uppleva hur jag slappnar av när jag hör en annan människa ärligt och uppriktigt berättar om hur det är. Jag faller ur min bubbla. Kommer i kontakt med mina känslor och mig själv. Spänningarna jag får av att vara på jobbet och prestera flyter bort och försvinner i några ögonblick. När jag berättar hur det är stängs cirkeln och energin kan flöda. Ge och få, få och ge... 

7 mars 2019

Hur man kan hantera ilska

Eckhart Tolle erättar hur man hanterar ilska och andra känslor. Kräver en del övning men det fungerar har jag märkt. Fungerar på alla känslor. Ilska är nog den svåraste känslan att hantera. 


20 februari 2019

Så många har gått före mig

Bevis på att 12-stegsmöten fungerar för oss som vuxit upp i alkoholistiska eller på annat sätt dysfunktionella hem? 

9 december 2016

4 ways to move on from the past



----
4 ways to move on from the past
// The Orange Dot

Frank Sinatra famously crooned that he had a few regrets, though they were "too few to mention." Some people aren't as lucky as Ol' Blue Eyes and are saddled with more than a few regrets—ones that affect their day-to-day lives in negative ways.

Regret is a more complicated feeling than it appears on the surface. "It's a bundle of feelings. [People can feel] sad, angry, or grief-stricken," says author Amy Morin, LCSW. "It's the thought that all of your problems are because you did or didn't do something, even though there's no proof your life would be better."

It seems that when we regret a decision, we imagine an alternate universe where everything goes exactly as they planned (and live happily ever after, of course), though life is rarely as simple as our imagination makes it out to be.

Morin says regret can also occur as a way of punishing ourselves. "Sometimes regret's a way to say, 'I don't deserve to be happy,'" she says. "'If I keep beating myself up for this, then I'll stay stuck.' But it's a subconscious thing, I don't think most people think, 'I want to stay sad.'"

When people are repeatedly regretful about the past, it can seem like the cycle is never-ending. Morin offers up these tips to move past that feeling:

1. Limit your time with regret

It's one thing to ruminate on the past and problem solve what happened, Morin says. If you ask yourself what went wrong, and figure out ways to make sure it won't happen again, it could be helpful. But rehashing something in your mind repeatedly often doesn't solve anything. She notes that very few people say, "'I sat around for three hours regretting all the decisions in my life, and then I went out and changed everything.'" Instead, Morin recommends dedicating a finite amount of time to think about what happened, and then move on to something else.

2. Give help to others

If you've ever talked to a friend or family member who's gone through a similar problem as you, you've likely felt empathy for them. Morin notes that "it can be healing for people to say, 'I've been there and made that mistake, and I want to help others through their tough times, and maybe prevent them from going down the same road I did.'"

3. Focus on the present instead of romanticizing the past

In the movie "Forrest Gump", the title character invests early in Apple and makes a fortune. It's easy to think if we were as smart as Forrest (in that one respect), we also could've been millionaires. Morin cautions against that type of thinking: "There's no evidence that if you had a million dollars that you'd be happier or have a better life. You'd have gone down a different path, but it's not necessarily a better one." When you're not busy romanticizing the past, you can focus on the present moment and be grateful for what you have right in front of you. The past can't be changed no matter how much we think about it but much can be done in the present.

4. Acknowledge regret, and move forward with confidence

Morin thinks the "no regrets" adage is a bit absurd. "I think it's healthy to have some regrets," she says. "It's okay to be able to say that you made a mistake." She notes that it can be helpful to acknowledge your regret and think about what you've learned since that time. "It's helpful to understand how you live a life that's better than before," Morin says. "You don't have to be perfect—just try to be better than you were."


----

Shared via my feedly newsfeed
Med värme
Per



Per Lundevall
Stresscoach & Mindfulnessinstruktör

Grow Balance AB
076 883 56 12
Artillerigatan 6
growbalance.se

6 december 2016

Ledtråd till ilska i uppväxten

I en studie har man scannat barns hjärnor med fMRI och studerat hur hjärnan reagerar på icke-verbal kommunikation från mamman vid olika sinnestillstånd. Vi som undrar hur vi påverkats under vår uppväxt kanske får ledtrådar. 

23 november 2016

Trump och vägen tillbaka till sinnesro

Deepak Chopra, en av de ledande tänkarna inom mind body idag skrev i sitt nyhetsbrev.

Enligt honom och det håller jag med om, befolkas medierna av personer som lever på det skrivna ordet. De har ett eget intresse att driva rädsla och peka på motsättningar, framförallt att ha rätt. Jag tänker att självhävdelsen, egot som talar. Man vill hellre ha rätt (lycka på kort sikt) än att bli lycklig (på lång sikt).

"In all sobriety, each person can choose to end his or her own anguish, by realizing that inner division has caused every misery in history as ironclad belief systems clashed for no reason except to defend a story."

"The forces of light are nothing but the forces of wakefulness, and their power comes, not from fighting the darkness, but from the inner strength, intelligence, truth, creativity, and purpose that exist in pure consciousness, our source."

Som i George Lucas saga Star Wars, där den som drivs av hat snärjs och närmar sig och till slut slukas av den mörka sidan. Nedan de som står emot frestelsen litar på den inre och goda kraften får  gemenskap och håller sig på den ljusa sidan.

Läs gärna hela Deepak's artikel.
https://www.deepakchopra.com/blog/article/5678?sso_code=eyJpdiI6ImMzTFAwZGFtZVJieTVRRFhZZVdOY2c9PSIsInZhbHVlIjoiUHIrOG9kK0xvUFA4NVBJNWxWM1ZIYlRRdThkQmVGZHJrRWVTRUhKRDE0OHFLVFRhbFdhTVNnOHdQbjB0OHdOelpqQXFhS3NVY2RpTEVYb1k3YURUa3dIT3BVUkxSRVJaa1ZMY3p3UUt5bUE9IiwibWFjIjoiNjUwNTAyZDBkNmJmYmE2ZDUwZTE0NTIyZTBhODk0NjQ5NmNlMjNlMzc5ZmM2ZjdhZmNiNGJlY2U1NDg0ZmZjMCJ9

31 oktober 2016

Steg 11 - Munken - Björn "Natthiko" Lindeblad, Original

Sedan jag började meditera för mer än ett år sedan har fantastiska förändringar skett. Mer om det senare. Under tiden rekommenderar jag er att lyssna på detta podavsnitt.

Välkomna till Framgångspoddens mest insiktsfulla avsnitt! Buddhistmunken Björn "Natthiko" Lindeblad gästar i podden - hemma från 16 år som skogsmunk lever han nu ett normalt liv i Sverige. Björn gjorde raketkarriär genom Handelshögskolan i Stockholm och vidare som AGA-koncernens yngsta ekonomichef någonsin, blott 25 år gammal. Vi pratar om meditation, lycka, visdom, att vara vaken i fyra dygn, ångest och meningen med livet. En enormt framgångsrik man! Föreläsaren, ex-munken och medmänniskan Björn.

Googla på Framgångspodden Björn "Natthiko" Lindeblad

9 september 2016

Tvångsmässig perfektionism - en riskfaktor för missbruk

Hos individer med en utpräglat tvångsmässig och perfektionistisk personlighet finns ofta höga egenkrav om prestation. Prestationer kan i detta läge var det som skänker mening åt livet men som också innebär hög press och ständig "kamp". Även delar av vardagen som handlar om avkoppling och "fri tid" kan bli kravfyllda för dessa individer som ofta har svårigheter att njuta.

För individerna själva upplevs dock kravnivån inte sällan som "normal". Det blir istället i mötet med andra individer som tvångsmässigheten gör sig tydlig, t.ex. genom att andra lägger märke till de höga kraven eller att individen själv anser andras "prestationsnivå" som låg. Även den eventuella framgången hos individen blir främst tydlig för andra runt om. För individen själv blir resultatet sällan gott nog eller tillräckligt. Det kan också vara så att framgång är något som tas för givet. I relationer kan dessa individer te sig kritiska och med en förväntan om att andra ska leva upp till den egna kravnivån. Fokuset på ordning, regler och prestation kan då komma att överskugga lycka och kärlek.

En baksida med en perfektionisitiskt-tvångsmässig "personlighetsstil" kan vara stress, inte sällan i fysisk form (högt blodtryck, magsår, brist på sömn, trötthet, arytmi eller ryggproblem). Emotionellt kan dessa individer ibland uppfattas som spända, arga (s.k. typ A-personlighet), hela tiden med ett fokus på nästa prestation. För individen själv kan det uppstå känslor av depressiv tomhet eller skam i situationer där hen inte når upp till ett visst krav. Lyckan ligger ständigt "vid horisonten" och individen får svårt att känna sig nöjd/visa acceptans för sig själv. I detta läget finns en sårbarhet för missbruk, där t.ex. alkohol eller sederande/ångestdämpande tabletter kan erbjuda en "genväg" till emotionell avlastning/välbehag på kort sikt.

Psykologisk behandling för denna patientgrupp handlar ofta om att utveckla en förståelse för sig själv och sin bakgrund. Inte sällan kan finnas t.ex. uppväxtvillkor där individen som barn eller ungdom presterat i syfte att få uppmuntran, uppmärksamhet eller kärlek. Uppskattningen kan då sägas bli "villkorad". Skam och rädsla för avvisande kan vara motorn bakom de ständiga försöken att prestera. Dessa individer har inte sällan en dålig kontakt med sig själva och eget känsloliv, d.v.s. en svag självkänsla.

(Källa: Lev som du vill och inte som du lärt dig, Young & Klosko, 2010)
--
Per

076 883 56 12

9 augusti 2016

Kraften i att acceptera sig själv med "Ovillkorlig acceptands" / ”Unconditional positive regard"

Tvillingar och ett trotsande större syskon. Ilskan slår till. Inga bra förutsättningar att vara en god förstående, stöttande och accepterande förälder. Läkaren och mamman Michelle Charfen berättar inspirerande om hur hon hade problem med uppfostran av sina barn, och om hur hon på vägen upptäckte sin inställning till sig själv. Att det var både problemet och lösningen. Att ge sig själv ovillkorlig acceptans oavsett vad man gjort är nyckeln till frihet, och vi kan ändra oss själva!

Hennes tal spänner över alla de 12 stegen. Från insikt till att föra budskapet vidare.

https://youtu.be/4tkkL9w2pw8

#tedx #uncontitionalregards #unconditionallove #acceptence #selfacceptance

25 juli 2016

Omhändertagande

Ordet medberoende eller codependent rymmer så mycket så det är ett problematiskt ord. Men om man lyfter och tittar på vad det kan innehålla så ser man att det kan innehålla måna beteenden och karaktärsdrag som har tjänat oss i uppväxten men som fungerar mindre bra och rent av hindrar oss som vuxna. Det finns all möjlighet att komma till rätta eller balansera dessa.

Medberoende personer kan:

think and feel responsible for other people—for other people's feelings, thoughts, actions, choices, wants, needs, well-being, lack of well-being, and ultimate destiny.

feel anxiety, pity, and guilt when other people have a problem.

feel compelled—almost forced—to help that person solve the problem, such as offering unwanted advice, giving a rapid-fire series of suggestions, or fixing feelings.

feel angry when their help isn't effective.

anticipate other people's needs.

wonder why others don't do the same for them.

find themselves saying yes when they mean no, doing things they don't really want to be doing, doing more than their fair share of the work, and doing things other people are capable of doing for themselves.

not know what they want and need or, if they do, tell themselves what they want and need is not important.

try to please others instead of themselves.

find it easier to feel and express anger about injustices done to others, rather than injustices done to themselves.

feel safest when giving.

feel insecure and guilty when somebody gives to them.

feel sad because they spend their whole lives giving to other people and nobody gives to them.

find themselves attracted to needy people.

find needy people attracted to them.

feel bored, empty, and worthless if they don't have a crisis in their lives, a problem to solve, or someone to help.

abandon their routine to respond to or do something for somebody else.

overcommit themselves.

feel harried and pressured.

believe deep inside other people are somehow responsible for them.

blame others for the spot the codependents are in.

say other people make the codependents feel the way they do.

believe other people are making them crazy.

feel angry, victimized, unappreciated, and used.

find other people become impatient or angry with them for all the preceding characteristics.

This inspiration is from Melody Beattie "Codependent No More: How to Stop Controlling Others and Start Caring for Yourself"

18 juni 2016

Stress - min huvuddrog och Burnouts Anonymous?

Den senaste tiden har jag gått på en del AA-möten utöver ACA. Jag är inte allergisk mot alkohol. Jag har familjessjukdomen. Min morfar hade problem med sprit och var därför nykter. Jag känner sinnesro när jag är på AA. Det är inte så konstigt eftersom det också (de var först) är ett andligt program baserat på samma 12 steg som ACA. Jag kommer i kontakt med min andliga dimension på ett så fint sätt i den gemenskapen med. Det som skiljer dem från ACA är att man där jobbar med maktlöshet över en drog i AA. Det blir så tydligt för mig. "Skippa första glaset". Vi i ACA jobbar med... ja lite oklart för mig fortfarande (efter 12 år), "konsekvenserna av att ha vuxit upp i en dysfunktionell familj". Okej, men konsekvenserna ser så olika ut för oss vuxna barn. Det skulle vara skönare för mig att fokusera på min huvuddrog. Stress. "Här pratar har vi om våra liv i anknytning till stress" . Jag skriver det här på bloggen och lämnar över till min Högre Kraft så får jag se vad som händer. Ett eget program kanske? Burnouts Anonymous kanske skulle passa som namn? Tack!

2 juni 2016

Att komma för sent för jag tycker det är jobbigt att säga hej då?

Vi pratade om det här med att skiljas från någon, även om det bara är för ett par dagar. Att man tar det på ett större allvar än vad det egentligen är. Att man blir rent ut sagt ledsen, som ett barn kanske när man bara ska säga hej då. Jag kom på nu att jag har väldigt svårt att sluta med en uppgift. Tex jobbar jag på ett ställe och ska vidare till nästa ställe. Det liksom blir att jag skjuter upp att resa mig upp och gå. Det kanske har med det här att göra? Att jag drar mig för att det känns jobbigt att säga hej då? Resultatet blir att jag kommer för sent till nästa möte, vilket ju inte är alls bra.

19 maj 2016

Hur är man funktionellt arg som man!?

Jag var så förbannad tidigare idag. På allt och alla. Jag kände det som att min situation var helt hopplös. Jag jagade upp mig mer och mer och till slut kände jag att det här håller inte. Så jag ringde till min sponsor. Mer av gammal vana än av någonting annat. Efter att jag fått häva ur mig hur arg jag var frågade han stilla.
- Vad är du arg på?
Jag blev paff. För jag kom bara på att säga "allt och alla". Men inget specifikt. Kändes konstigt, eftersom jag stunden innan var helt övertygad om att jag skulle bli vansinnig om jag fick fortsätta. Konstigt.
Han frågade om jag fick vara arg och sa att jag inte får det hemma. Jobbigt att inse att någon annan bestämmer om jag ska vara arg eller inte. Men jag förstår varför för jag har varit skrämmande utåtriktat arg mot personerna i fråga, och det förstår jag ju att det inte är okej att skrämma andra. 

Intressant fråga som jag fick - hur är man arg på ett funktionellt sätt? I den familj jag växte upp i var det vissa som fick vara arga andra inte. Och de som fick visa det de gjorde det gränslöst. Så vill jag inte bli tänkte jag men så blir jag likadan själv. Skillnaden är att jag tack vare programmet fått glasögon att se mitt eget beteende och inser att jag kan påverka mitt beteende för att inte föra det vidare till mina barn. Men hur gör man? Jag kan inte hålla det inom mig för då exploderar jag i raseri vid jämna mellanrum när min emotionella tryckkokare inte pallar trycket mer. Jag har ju barn och att berätta hur jag känner både förstår och praktiserar jag nog faktiskt helt okej idag. "Nu har pappa sagt till fyra gånger och pappa känner pappa att han håller på att bli irriterad..." Faran att falla in i hotelser är ju uppenbar men transparens med känslorna är nog bra för barnen ser och märker och att sätta ord på det är nog bra.

För att inte föra vidare mitt dyss till mina barn - det var därför jag stannade i programmet den första tiden. Jag ville skaffa en tjej, för min före detta hade precis gjort slut. Jag ville har barn någon gång i framtiden men jag fick något litet uppvaknade i och med en utmattningsdepression att jag var medberoende och behövde göra någonting åt det för jag ville framförallt inte föra över det på mina barn. Klassiskt medberoende att tänka på andra före mig själv, vilket var bra i mitt fall för då fortsatte jag gå på mötena. Först senare förstod jag att jag skulle gå för min egen skull, och det blev det än mer intressant! 

Tack!

4 maj 2016

Vad är sanningen?

På frågan "Vad är sanningen? Ibland verkar den vara olika för olika personer. Ibland konkret, ibland ogreppbar." 

Ett svar kan vara "Vi följer det vi vet, så länge det inte blir en kostnad."

Det har jag funderat på i ett par veckor nu. Kostnad tänker jag kan vara emotionell, fysisk, eller relationer.

1 maj 2016

Konvent

Jag var på konvent igår i programmet. Jag har varit på en hel del konvent genom åren. I början var det en så omtumlande upplevelse att jag blev helt vimmelkantig av alla känslointryck och alla ärliga delningar. Lite samma sak igår, omtumlande men inte lika påtagligt emotionellt omtumlande. Vad det betor på vet jag inte. Kanske har jag tillfrisknat på de dryga tio åren jag varit med? I vilket fall var det som vanligt fantastiskt att få höra alla modiga och viktiga delningar. Varje möte var så kallade talarmöten som spelades in och kommer komma upp på ACA Sveriges Podcast så småningom. Jag set fram emot att få höra delningarna igen. Det fanns mycket konkreta delar som inspirerade mig i mitt fortsatta stegarbete. Jag fick lust att bara lämna konventet och bara åka hem för att skriva på mitt tolfte steg som jag "borde" vara klar med i fredags. Som tur är fick jag reda på att steggruppen jag är med i beslutade på senaste mötet att skjuta lite på delningarna kring det tolfte steget. Min högre makt kollar dig själv Tur ibland. ;) 

ACA Sveriges Podcast finner ni här - http://aca-sverige.org/podcast.xml

23 april 2016

Psilocybin reduces psychological pain after social exclusion, study finds

--

-- 
Per Lundevall
PBT, Personal Brain Trainer

Grow Balance AB
Mobil: 076-883 56 12
Besöksadress: Artellerigatan 6

3 april 2016

Beteende 1 och 2

Ang. beteende 1 och 2 på listan över våra beteenden; så märkte jag idag att dessa beteenden faktiskt har släppt en del. Jag satt och berättade mina planer om min nya verksamhet, om att jag håller på att starta en blogg, med en kvinna som jag tidigare hade kategoriserat som auktoritär. Jag kunde samtidigt som hon pratade tänka att hon är en person som tycker fakta är viktigt. Jag uppfattade henne som väldigt påläst. Tidigare i samma situation hade jag blivit rädd,inte reflekterat alls, utan bara varit till lags. Tyder på tillfrisknande! Tack! 

31 mars 2016

Vanlig fråga om kontroll av tankar och känslor och meditation

En vanlig missuppfattning jag mötet när jag är ute och pratar mindfulness och meditation är att många tror att man ska lära sig styra sina tankar. Det är i själva verket tvärt om. Vi ska släppa taget och bara betrakta tankarna om kommer. Att bara sitta vid sidan av och notera att det kommer tankar utan att döma eller analysera. Övar vi på det ett tag kommer vi uppleva, eller snarare bli mer medveten om glappet eller avståndet mellan oss själva och våra tankar och känslor. Blir vi medvetna om det kan vi uppfatta att vi inte Är våra tankar och känslor utan vi bara uppfattar känner dem. Min egen upplevelse är att jag hittar mig i ett inre lugnt glasrum och att det lugnet är oberoende av de tankar och känslor som far förbi utanför rummet. Vi kan inte välja våra tankar och känslor, enligt mig. Då skapas bara en inre kamp och stress i oss. Vi kan bara välja hur vi relaterar till dem. ÄR jag den här tanken eller känslan som dök upp nu? Kan jag se tanken eller känslan lite på håll, som om de var lite avlägsnade från mig? Gud, avlägsna mina dysfunktionella tankar så jag kan se dem på håll så jag slipper bli kidnappad av dem och då styras av dem. Att få ett "glapp" mellan mig själv och vad jag tänker och känner. Att hitta mig själv i floden av tankar och känslor, det är det som är att släppa taget enligt mig. 

Tack

24 mars 2016

Högmod går före fall och upp igen

Oj! Nu har jag flyt! Jag är i mitt ljus och talang! Jag brinner för det jag gör och det var så länge sedan. Jag går upp i det och känner att jag bränner på mina mödosamt insamlad energireserv. 

Jag har fått syn på, vad man kanske beskriver som "Högmod går före fall"? Efter att det gått bra för mig, det vill säga jag har visat mig själv med mina känslor, varit i mitt ljus, min talang, det vill säga när min vilja och Guds vilja är i harmoni. Men efteråt får jag en emotionell baksmälla. Det kommer från min uppväxt där jag inte fick vara mig själv. Inte odla min talang för jag fick inte känna, inte prata. Sorgligt men jag känner att bakom den sorgen finns kraften och förståelsen kring det här kan lyfta bort slöjan av förnekelse och oförstånd och visar hur det verkligen ser ut. Då kan jag använda stegen där också på det här nya lagret jag hittat i löken. Att känna och vara kvar i det och bara notera att det är en känsla utan att döma den. Jag noterar högmodet sedan noterar jag nedgången i humöret och känslorna till skuld driven av gammal skam och gör ingenting. Bara betraktar hur det känns i kroppen. Fokuserar på att känna hur det känns, och då utåtagerar jag inte i dysfunktionella beteenden längre. Jag är inte perfekt men det fungerar oftare och oftare och det vill jag dela med mig av så det befäst mer i min hjärna! Det fungerar! Tack vare min fina steggrupp i programmet och min Högre makt! 
Tack!

21 mars 2016

Hela inledningen...

Jag skrev en ny inledning till bloggen. Hela fick inte plats så ni kan läsa den i sin helhet här istället. Enjoy!
Välkommen till min blogg! Jag brukar skoja och säga; Gud! Ge mig tåla mod... nu! På samma sätt skulle jag ibland vilja ropa rätt ut; Gud, ge mig sinnesro... nu! Den här bloggen handlar just om min inre resa sökandes ro i sinnet. Allt började vid ett slitet bord på ett 12-stegsmöte 15 maj 2003. Jag tror nog att jag var lika slitet som bordet. Med tiden hittade jag fler bord och medlemmarna i 12-stegsrörelsen. Fantastiskt modiga människor och min Högre Kraft, som har hjälpt mig att få tillbaka mitt liv efter att ha vuxit upp i en dysfunktionell familj. 

Det är så läkande för mig att både få lyssna på era delningar få dela om mina känslor, erfarenheter styrka och hopp med er. Alla är vi på väg på våra resor genom tillfrisknandet. Resan har blivit så mycket roligare tillsammans med er! Inte skrämmande som innan, och faktiskt ganska trevligt med er  som reskamrater på Vägen! Så, välkommen till min blogg och gör som vanligt – ta till dig det du tycker om och låt resten vara! Än en gång; välkommen hit!

Såg något jag aldrig sett tidigare

Idag har det varit en okej dag. Jag tog det lugnt på morgonen för jag hetsade runt hela förra veckan. Jag är ju utbränd så jag mår inte bra av att göra för mycket. Sedan gick jag på möte och åt efteråt med en av mina sponseer. Jag gick sedan till min psykolog, P. Där fick jag för första gången se ett beteendemönster som jag inte tidigare har sett. 
 
Jag berättade att jag blev illa berörd och rädd när jag läst en artikel i tidningen. Jag vet väldigt mycket om ämnet artikeln handlade om och jag såg allvarliga brister i hur ett mycket viktigt ämne hanterades. Jag fick kontakt med min ilska med an jag läste artikeln. Jag skrev en debattartikel för att strukturera mina tankar. Jag skrev med stort engagemang och verkligen dedikerat i säkert en halvtimme. Det liksom byggdes upp ett tryck inom mig när jag skrivit om något som engagerade mig och som jag hade mycket kunskap om. Jag var i min styrka, min talang, mitt ljus. I zonen, kanske till och med i "flow".
 
När jag sedan kom ur zonen kände jag att ett tryck började skapas inom mig. Ett behov som snabbt blev ett tvång. Tvång att hitta en utväg, få pysa ut, reglera trycket där inne i mitt bröst någonstans inom mig. Jag jämförde sedan min text med en skribent i en av morgontidningarna i ämnet. Hans text var inte bara perfekt, utan även han. Jag kände att min text var dålig och även mina idéer jag uttryckt i den, och ja även jag kände mig dålig hela jag. Efter tio minuter hade trycket vuxit sig så starkt i mig att jag bara var tvungen att lätta på det. Jag föll till självsex och fick den avslappning jag sökte. Omedelbart efteråt kom tanken att jag då kunde välja. Välja om jag skulle slå på mig själv för vad jag gjort (konstigt för ingen har sagt att det är skamligt att onanera, tvärt om… var eller var det mer outtalat skamligt i min uppväxt?) eller så kunde jag bara njuta av att jag gett mig själv en njutning.
 
Tillsammans med P fick jag se att det här är ett mönster som jag upprepar gång på gång för det kommer från min barndom. När jag växte upp förstod säkert i redan liten ålder att jag inte fick visa mina känslor, att vara i och agera utifrån min inre styrka. För då…?
 
För då blev jag dömd. Nedtryckt, ner tillbaka till en plats där jag kunde bli kontrollerad. Nu idag ser jag hur jag ser till att upprepa mönstret från barndomen och ger mig själv domen. Dömd för det inte är okej att vara i mina känslor och inre styrkor och agera utifrån dem.
 
Efter den här insikten frågade P om vad jag kände. Jag kände mig sorgsen och sedan rent ut ledsen när jag tänkte på hur det nog var i min barndom. Jag kände mig som en femåring som grät. Jag såg ett barn, inte helt olik min egen son, som utspilld i en liten blöt pöl på golvet. Jag önskade att det hade funnits någon som såg mig och mina känslor, precis som det var. Sorg. Om min mor och far ändå inte hade gjort sitt yttersta för att distrahera, manipulera bort tårarna, känslorna som gjorde att de fick ångest, eller vad de nu kände som drev dem att inte stanna och se, och acceptera, låta vara. Inte skynda sig att fixa så att allt blev bra igen. "Upp och hoppa, titta där!, vill du ha något [socker/sött bröd ]?!" Släcka den rasande och farliga elden som uttryckta känslor var i min familj.
 
Jag fick sedan hjälp av P att kliva in i mitt vuxna jag och ta upp mitt inre barn från golvet och sätta det i min famn. Jag såg för min inre blick hur jag lyfte upp den ledsna trasan till pojke från golvet och satt honom i mitt knä. Nära, nära i min famn. P bad mig fråga vad mitt inre barn ville ha. Jag kände efter och fick till mig "Ingenting, bara sitta, [och tanka trygghet] bara vara med pappa". P sa då "Man märker att du inte fått göra det här när du var liten. Vad fint att du kan ge det till dig själv och din son nu idag. Bara låta honom hoppa upp och vara och i sin egen takt gå ut i livet igen när han fått trygghet en stund. Det märks verkligen att du är kärleksfull far till din son."

Sammanfattningsvis är det tydligen så att när jag känner mina känslor och allra helst när jag är i dem och agerar utifrån dem, kommer känslan att jag inte gör/är okej. Det skapar ett inre tryck/stress? inom mig som jag behöver hantera/agera ut på något sätt för att få lugn igen.

Det bästa jag kan göra är att be om att få vara medvetet närvarande i det här så att jag kan be om att få det här beteendet avlägsnat.

På ett sätt är jag ledsen för vad som var, men samtidigt glad och tacksam för P har ju rätt. Jag är mycket mer medveten om det här än mina föräldrar, tack vare 12-stegsprogrammet.

Tack!

18 mars 2016

10e steget



När jag vandrar parallellt med Guds Väg, dennes vilja får jag harmoni och sinnesro i mitt liv. När jag gör fel avvikelser jag från Guds Väg. Min högre kraft hindrar mig inte. Det stora med tionde steget är att jag själv kan ta mig tillbaka till en vandring parallellt och i harmoni med Guds vilja med mig. Jag har verktyget i det tionde steget att själv inventera, upptäcka felen, erkänna dem, gottgöra mig själv eller andra omedelbart och sedan söka Guds vägledning tillbaka till en harmoniskt liv.

Vill också tacka alla ni som läser bloggen! Ni är ett tiotal stycken nu. Kul! 

Happiness Strategies of Emotionally Intelligent People

Intressant - det finns alltså ett strukturerat sätt att bli bättre på att bry sig mer om sina nära och kära. Som att gå till gymmet och träna sin empatimuskel. Genom att mentalt önska andra människor välgång och lycka, ja det som jag själv vill ha, kan jag undan för undan bli mer empatisk och mer lycklig. 

"When the Dalai Lama and I were working together, he talked about methods to expand that circle of caring and concern to include people we know but don't yet have those intimate feelings for. There are systematic ways to do this, such as a daily practice of wishing well-being—safety, health, happiness, ease in life—for ourselves, then for our friends and family, then for people we know and then for strangers. As Davidson's research at the University of Wisconsin also found, when people concentrate on wishing others well, they enhance the activity of their brains' circuits for happiness. Compassion doesn't just make us better people—it makes us feel good. 

Read more: http://www.oprah.com/inspiration/Happiness-Strategies-of-Emotionally-Intelligent-People#ixzz43FLYAw6t

Read more: http://www.oprah.com/inspiration/Happiness-Strategies-of-Emotionally-Intelligent-People#ixzz43FLYBXT1


5 mars 2016

Ekot från uppväxten

Att känna är inte fel. Även om jag känner det så förtvivlat mycket nu. Det är tillfrisknande. Det finns inget tillfrisknande utan känslor. Jag är ovan att känna känslor. Därför blir jag rädd och tror att jag är fel. Det var ju det jag fick berättat för mig när jag växte upp! Dödandet av mig själv är ekot av mina föräldrars attityder kring känslor. "Känner du känslor och allra helst när du uttrycker dem, oroar du dina vårdnadshavare och med det den enda trygghet du har", ekar det. Men, det är ju inte sant längre! Här. Nu. Jag är vuxen nu. Skillnaden är att jag är en annan människa nu. Vuxen. Jag har verktyg för jag har programmet med gemenskap på Möten, Steg, Traditioner och tusentals med timmar av tillfrisknande i mina bröder och systrar som går samma väg som jag. I Sverige. I världen. Tack och kram! Godnatt! 🙏🏼🌍 😴

5 februari 2016

Varför släppa taget

Kontroll separerar mig från mig själv min kropp gemenskap med andra och min andliga kraft. Därför är det så bra för mig att släppa taget. Jag blir mjukare i sinnet kroppen och själen. Det sprider sig som ringar på vattnet från relationen till mig själv till relationerna till andra och öppnar upp så jag kan ta emot gemenskapen med min Större Kraft.

Expansion

I takt med att mitt sinne mjuknar.
I takt med min vilja att ha rätt falnar

Öppenhet träder in i mitt liv
Nyfikenhet
Nyfikenheten på inspiration och kreativitet
I takt med att jag lägger ner hotet mot mig själv
Lägga ner
Lägga ner
Lägga ner pistolen mot mitt hjärta

Öppnar mig till inspiration kreativitet lycka kärlek ödmjukhet

Expansion

Villighet att släppa krokastineringen

Sitter på café och prokastinerar. Jag ser det. Det är okej. Jag är bra ändå. Oavsett vad jag inte gör är jag värdefull och värd att älskas och att få älska. Hjälp mig bli villig att släppa taget om törsten efter kontroll. Kram till alla oroliga själar där ute. Vi är fler. Tack

Får inte

Intressant hur mycket jag inte får göra.  Inte får göra enligt mitt huvud. Jag får inte vila. Jag får inte vara kraftlös eller ens låg i energi. Jag får inte inte göra nytta. Högre kraft som är större än jag, hjälp mig att bli villig att släppa taget om det och under tiden bara se och låta vara en del av mig. Tack

Stämning

Det kanske inte var vad de sa
Det kanske inte var vad de inte sa
Det kanske var känslan
Det kanske var känslan
Känslan jag växte upp i

Det kanske inte var vad de sa
Det kanske inte var det de inte sa
Det kanske kanske var stämningen
Det kanske var stämningen
Stämningen jag växte upp i

3 februari 2016

Procrastinering

Om det ens heter procrastinering, i alla fall att skjuta upp saker är ett karaktärsfel som jag har. Jag är inte fel utan jag har ett beteende som gör att jag skjuter upp saker. Ett beteende jag klarar mig utan. Klassikern för mig att jag går till möten för sent. Det skapar stress spänningar i mig. Just i detta nu när jag skriver. Därför skriver jag detta för att få ur mig hur det känns. Jag är forserad,oj nu släppte det lite. Ok, måste sluta. Tack.

2 februari 2016

Det handlar om människor

Det handlar om människor. Kreativa, tänkande och livsglada människor. De som trivs med vad de gör och gör vad de trivs med. Då händer det saker. Saker blir gjorda. När man är i linje med något, flödet, energin bortom alla hinder. Att släppa taget. Det bara fungerar, flyter på expanderar utan gräns. I balans och fokus.

31 januari 2016

Frivilliga bidrag eller dana

Det här med vad jag ska lägga i hatten på 12-stegsmöten. Jag har gått många år och har funderat på hur jag ska tänka kring de frivilliga bidragen som ska täcka kaffe te hyra för mötena? Jag har reflekterat många gånger och på många olika sätt genom åren. Ibland har jag tänkt att jag haft lite pengar och då har jag inte lagt något alls. Ibland har jag känt en så sådan tacksamhet att mötena finns så jag har varit väldigt generös. Ibland har jag jämfört med att vad det skulle kosta att gå till en psykolog, vilket ger en högre summa än jag brukar lägga i hatten.

Jag blev inspirerad av den här artikeln som tar upp just detta med att ge frivilliga gåvor men med ett annat ord; dana som praktiseras i den buddhistiska traditionen.

Känner

Tack för att jag känner. Känner det jag känner. Tack för att jag får känna. tack för at jag tillåter mig själv känna, trots att det gör ont.

När smärtan kommer

När smärtan kommer vill jag se vad jag kan lära mig av den. Ge mig villigheten att inte söka det jag vill, utan be om det jag mår bra av.

Teachin av Tara Brach

Trillade över den här fantastiskt lärorika podavsnitt med Tara Brach. Mycket visdom. Jag lyssnar igen och igen.

 http://tarabrach.libsyn.com/part-1-three-blessings-on-the-journey-0
tarabrach.com