...Vägen till Sinnesro.

Kallar ju den här bloggen för "...Vägen till Sinnesro". Det är rätt skönt att känna att vägen inte tar slut, att jag kommer få gå den här vägen hela mitt liv. Titeln kanske är lite missvisande för jag får ju Sinnesro på vägen, och inte bara i slutet. Om det hade handlat om att komma till Nirvana, hade titeln "... Vägen till Nirvana" det passat bättre. Nirvana kommer man ju till först efter att man gått vägen. Man får ju inte uppleva Nirvana på vägen. Det är väl lite av grejen, att göra rätt saker på vägen för ett sedan få belöningen. På "min" väg till Sinnesro får jag Sinnesro av att gå den. Kanske ska döpa om bloggen så den stämmer bättre... får fundera på det där.

Morgonrutinen

Idag mår jag ganska bra. Hoppade tyvärr över morgonrutinen med meditation som är så viktig för att koppla upp mig mot min högre makt och på så sätt växa i min andlighet. Jag får försöka förlåta mig själv, vilket är ganska lätt efter några år i programmet. Problemet är kanske att jag förlåter mig själv för lätt så att det blir ett självberätigande att slarva. Jaja, framsteg före perfektion. Jag vet att det är bra om jag får till en kvart varje morgon och att jag växer och slipper rädslor om jag gör det. Om jag missar märker jag det men jag sjunker inte tillnärmelsevis lika lågt som jag gjorde innan jag började jobba med mig själv i ACoA och Al-Anon.

Medkänslans magi

Jag skrev tidigare om relationen till min bror. Jag har tänkt ytterligare på det där och känt den senaste gångerna vi träffats att jag kan ge honom mer utrymme. Jag försöker att inte avbryta honom och tänka på att jag inte behöver säga vad jag tycker vid varje tillfälle. Att bara fokusera på att lyssna och förstå vad han säger. Vi bjöd över honom och hans sambo på middag hemma hos oss. Några timmar innan messade han inte kunde komma för han satt fast i en flytt på hans jobb. Han tyckte att det var jobbigt att han inte kunde komma, det märkte jag på meddelandet, att han var arg och bad om ursäkt. Min första reaktion, som jag gjort tidigare, skulle varit att svara att det var tråkigt att middagen ite skulle bli av. Men den här gången delade jag mina tankar med min sambo innan jag svarade. Hon föreslog att jag istället skulle skriva att jag förstod att det måste vara jobbigt för honom att uppehållas av en flytt på jobbet som inte gick så bra. Som svar fick jag att han var tacksam för att jag var en förstående bror! Wow! tänkte jag. Det är ju så jag vill prata med honom. För första gången på flera år lyckades jag nå fram till honom och det blev verkligen en varm känsla. Det går att bygga om och förändra till det bättre. Medkänslans magi...

Relationen till min bror

I söndags för någon vecka sedan berättade min bror att han känner sig obekväm i mitt sällskap. Jag blev inte så förvånad för det har jag haft på känn men jag blev såklart ledsen för det visar att min känsla var rätt - att vi inte har en jättebra relation. Efter en del meditation med hjälp av sinnesrobönen inser jag att jag bara kan ta ansvar för mina beteenden, hur jag är mot honom. När jag rannsakade mig själv några dagar efter, inser jag att jag inte bara varit hård mot mig själv, utan även mot andra i min omgivning, däribland min bror. Draget har jag ju inte hittat på själv, utan uppväxten i en dyssfunktionell familj har gjort att jag tagit efter mina rollmodeller.

För trött för att gå hem

Ibland händer det att jag är för trött för att gå hem från jobbet. Det händer ofta när det varit en händelserik dag med möten och mycket att göra. När det sedan blir hemdax blir jag sittande vid min arbetsplats och slösurfar istället för att gå hem och vila.

Festa är inte kul längre

Idag är det inte så bra dag. I lördags var jag på fest till kl. 4 på morgonen. Det är inte helt överraskande att jag idag, måndag, inte är helt tiptop sund i huvudet. Det är inte så ofta längre jag är ute så sent. I takt med att jag blir äldre känner jag att det blir mindre värt besväret, det gäller nog många med mig. Men framförallt har jag snappat upp i programmen jag går i att jag är värdefull och värd att tas hand om. Förr var jag ute och festade för jag visste inte något annat. Nu har jag fått upp ögonen för ett annat sätt att förhålla mig på, ett sätt som jag mår bättre av både själsligen och kroppsligen. Jag har lärt mig att uppskatta att må bra och att aktivt sträva efter att komma tillbaka till kontakt en med min högre kraft och därigenom få sinnesro och inre stabilitet.

Inte alltid bra

Det var ett tag sedan jag skrev något här på bloggen. Jag har inte varit ifrån programmet men jag tror att det ligger prestation i att skriva bara om tillfrisknande. Det kan jag ju inte göra jämt. Man mår ju olika vid olika tider och det är väl ok att skriva att man inte mår så bra? Det är väl ärlig, jag vill vara?

Den senaste tiden har jag känt en stress att producera någonting när jag snarare behöver sätta mig ner och ta kontakt med min högre kraft. I alla fall be om att få kontakt med kraften. Istället vill jag på något osunt sätt sätta mig vid datorn och surfa och göra en massa saker samtidigt, kolla nyheter samtidigt som jag betalar de där hattpengarna jag tog hand om på mötet för tre veckor sedan samtidigt som jag ska kolla mailen och kolla nyheterna på dn.se samtidigt som jag ska blogga om hur jag mår och andra intressanta saker. När jag sedan i efterhand tittar på vad jag har bloggat om är det rätt triviala och ointressanta.

Prestation är ett område jag har svårt att hitta en balans inom. Antingen blir det att jag inte tar ansvar alls eller också tar jag överansvar och ska ta kontroll över allt.

ACoA:s 12 Steg

Dessa steg till tillfrisknande har jag i oförvanskad form lånat från ACoA Sverige.

1. Vi medgav att vi var maktlösa inför effekterna av beroende, och att vi inte kunde hantera våra liv.

2. Vi började tro att en Kraft större än vi själva kunde göra oss till hela människor igen

3. Vi beslöt att överlämna vår vilja och vårt liv i händerna på Gud, sådan vi uppfattade Gud.

4. Vi gjorde en grundlig och ärlig moralisk personlig inventering.

5. Vi medgav inför Gud, oss själva och en annan människa våra fels verkliga natur.

6. Vi var fullständigt beredda att arbeta tillsammans med Gud för att avlägsna våra dysfunktionella beteenden.

7. Ödmjukt bad vi Gud att befria oss från våra brister.

8. Vi gjorde en förteckning över alla de personer vi skadat och var villiga att gottgöra dem.

9. Vi gottgjorde alla dessa människor så långt det var oss möjligt, utom då det kunde skada dem eller någon annan.

10. Vi fortsatte vår personliga inventering och då vi gjorde fel, medgav vi det genast.

11. Vi försökte genom bön och meditation förbättra vår medvetna kontakt med Gud, sådan vi uppfattade Gud, varvid vi endast bad om kännedom om Guds vilja med oss och kraft att fullfölja den.

12. När vi genom dessa steg nått ett andligt uppvaknande, försökte vi föra detta budskap vidare till andra och tillämpa dessa principer i alla våra angelägenheter.

Sorg när någon försvinner

Fick reda på att en vän begich självmord för inte så länge sedan. Han var inte speciellt nära men han dök upp då och då på möten. Jag tog lite illa vid mig när jag hörde att han inte skulle dyka upp mer. Bilder från när jag träffade honom senast. Vad han sagt och vad vi pratade om kommer upp till ytan. Jag vet nte vad han hade för andra problem men det här känner jag som en varning för vad som kan hända om jag inte är försiktig om mig själv och inte tar hand om den viktigaste personen i mitt liv, jag själv. Alltid såklart sorgligt när människor dör och försvinner men jag kan använda det och vända det till att tänka att det kunde varit jag och att jag ska ta vara på livet som jag har. Jag får bara ett liv garanterat. Om jag får fler får det bli en bonus. Men jag vill ta vara på den tiden jag har till någonting bra för mig själv. Nu idag. Nu ska jag äta för jag är hungrig.

Pratade med min sponsor idag. Tryck över bröstet. Gråt som ville fram. Gråt som kom fram. En uppmuntrande röst en spegel, en vän. Att be om hjälp känns svårt men att gå emot och göra det ändå. Möten, samtal. Yxade in mig i progarmmet på ett sätt som jag ser nu var rätt. Jag har förändrats och behöver ett nytt sätt att gå vidare. Jag vill ha hjälp sa jag. - Har du tittat på andra och tredje? Vilken tro ha du? Vilken andlig litteratur läser du? Att be om och få hjälp är utlämnande, svårt, tryggt.

Illusionen av kontroll

Jag kände att jag höll på att tappa kontrollen över mitt projekt som jag leder. Ringde en vän i programmet. Hans uppfattning, vilken var rätt intressant, var att min tanke var baserad på en helt osann premiss. Detta eftersom den bygger på att jag har full kontroll från första början. Vilket jag naturligtvis inte kan ha, på någonting. Ännu mindre när jag delegerar arbetet, som jag måste göra eftersom det är mycket olika komplexa saker som ska göras.

Hur ska jag på ett sunt sätt få överblick, inte kontroll, över vad som händer i projektet? Det är kanske den inställningen jag ska ha istället? Överblick med tillit att alla gör så gott de kan och rapporterar till mig om det blir problem?

Hungrig?

Hunger kan göra mig verkligen svag och falla tillbaka till mina gamla beteenden. Det gäller för mig att lära mig tolka de första tecknen. Det är avgörande om jag ska kunna känna att jag fallit tillbaka något. För ju snabbare jag känner igen tecknen, desto snabbare kan jag använda mina verktyg jag lärt mig i programmet. Det fungerar varje gång, så är det bara. Skillnaden mellan gångerna jag faller tillbaka är bara hur tidigt jag uptäcker det. Snabb upptäckt ger snabb återhämtning. Förr tog det år nu tar det dagar eller tom. timmar ibland. Slagordet HALT är verkligen bra att ta till när jag känner hur någonting liksom skaver.

Nere idag

Känner mig nere idag. Jaha det är en sådan dag idag, sa min sponsor när jag ringde. Känner mig trött och lite sjuk. Var ute i helgen och åt middag med min flickvän och vänner torsdag och fredag. Jag förlorar kopplingen till min högre makt när jag dricker alkohol. Då blir jag svag och rädd. Jag blir inte stark inombords längre. Jag blir rädd för andra människor och vill gärna bara stanna hemma från jobbet. Känner att jag där blir bedömd och det klarar jag inte av när jag är så svag. Jag kom på att det finns ett lunchmöte som jag brukar gå på idag. Jaha, det finns ljusglimtar i alla fall, sa min sponsor. Det känns alltid bättre när jag lyfter luren och ringar till någon vän i programmet. Alltid.

Personlig effektivitet - ett steg till mot sinnesron!

Jag köpte en bok som heter Personlig Effektivitet av Lundén, Björn , Rosell, Lennart. Min tjej skrattade lite och sa något i stil med att jag skulle bli världsmästare i effektivitet nu också. Precis som det inte räckte med att jag går på mina 12-stegsmöten för vuxna barn och anhöriga och vänner till alkoholister. I alla fall, den där boken om effektivitet är verkligen bra. Ur den fick jag ett jättemycket bättre sätt att göra en att-göra-lista. Det gler mig mycket mer ro och lugn på jobbet när jag lätt kan se vad jag har ett göra. Man blir inte stressad av det som man gör utan av det man inte gör, stod det och jag håller med. Jag blir stressad av att jag är rädda att glömma saker också. Men med en lista jag kan fylla på, utan att behöva prioritera när jag skriver upp den nya saken, känner jag att jag kan slappna av. Allt finns ju i listan!

Boken gav mig även insikt i att det här med att styra mot mål inte bara gäller projekt på jobbet, utan även i ens liv. Vad har du för livsmål när du blir stor? Det är kanske det man ska fråga sina barn istället för vilket yrke man vill ha? Personligen har jag ett mål att bli lycklig. Det målet innehåller ett antal delar, bland annat det som den här bloggen handlar om, just det Sinnesro. Jag tror att vägen till lycka går genom Sinnesro. Har man inte ro i sinnet kan man inte se och uppskatta och känna tacksamhet för det man har. I mitt fall inte alltid saker, snarare relationer, både till sig själv och andra. Nu blev jag inspirerad att sätta mig ner och se vad jag ska göra för att komma dit!

Återhämtning i vardagen

Läste på Shortcut om hur man bäst slappnar av på semestern. Christine Perschon skriver bland annat att det är viktigt att blanda in återhämtning och avkoppling i vardagen. Det fungerar inte enligt henne att bara återhämtar sig på semestern. Jag håller med henne. Jag försöker ta en kvart på morgonen varje dag i stillhet. Jag brukar läsa en text från tex. Al-Anons "Hope for today" och försöker bara sitta ner och tänka på vad texten handlade om och hur jag kan applicera den på mitt liv. Sedan koncenterar mig bara på min andning och meditera över steg 1, 2 och 3. Det rensar och jag känner mig stabil och lugn så att jag kan göra rätt val och möta människor omkring mig på ett bra sätt under dagen på jobbet. Så försöker jag hålla nere en allmänna stressnivån i vardagen så att den inte undan för undan blir för hög.

Överlevnad i tillvaron

"Man är inte ansvarig för sina tankar. Det man däremot är ansvarig för är sina handlingar." Säger Fredrik Lindstöm sa i sitt sommarprogram. Är det så verkligen? Om tankarna slår mot en själv och man mår dåligt av dem? Är man inte ansvarig för det? Jo, det han menar är sannolikt att man inte är ansvarig för sina tankar inför andra. Men jag menar att man har inte bara ett ansvar inför andra utan lika mycket inför en själv.

Ta ett exempel. Jag sitter på ett långtråkigt möte på jobbet och leker med tanken att jag plötsligt skulle ställa mig upp och börja skrika en hel massa nedsättande saker om att min chef inte duger och att jag är en värdelös människa och chefoch en massa andra obehagligheter och lögner. Det är inget jag behöver stå till svars för när jag bara tänker det. Det är ju först om jag börjar gorma och förolämpa personen i fråga på riktigt som jag kan bli åtalad.

Men tänk om vi vänder på steken. Tänk dig att jag istället misslyckas med någonting och jag skäller ut mig själv och säger en hel massa nedsättande saker om att jag inte duger och lögner om att jag är värdelös som människa. Det händer, tro mig. Då kan jag inte bli åtalad för det eftersom jag inte är ansvarig inför andra med de tankarna. Men, är vi även ansvariga inför oss själva? Hur vi beter oss mot oss själva? Jag menar att det är sällan man ta upp detta. Hur beter vi egemtligen oss mot oss själva?

Bara att tala med en röststyrd dator som man dels måste sänka sig till samma dumma nivå som. Att tvinga sig själv att koncentrera sig väldigt mycket bara för att man inte kan se kroppsspråket hos den på andra sidan. Eller för att inte tala om hur mycket amn måste koncentrera sig och lägga energi på att lära sig alla komplexa program på jobbet, för att inte tala om att anpassa sig i organisationen så att man inte blir mobbad, utryst eller bara kan kapa åt sig några extrapoäng så att man kan få igenom sin vilja vid nästa inköp av bullar till fikat?

Hur mycket våld för vi egentligen på oss själva dagligdags, bara för att överleva?

Stoppa mig juni (Lilla Ego)

Jocke Berg, Kent skrev några rader som gick rätt in.

Den här känslan som Jag har
är inte min

Medberoende... jag adopterade andras känslor och trodde de var mina. För att bli omtyckt och godkänd.

Det är tårar
Kan man gråta som en karl?

Ja, kan man det? Män gråter inte, men vi kanske behöver det?

Jag behöver ingen hjälp
Vill Du hjälpa hjälp dig själv
Jag behöver ingen hjälp
så lämna mig i fred
Lämna mig i fred

Precis min erfarenhet. Det enda sättet att hjälpa en annan vuxen människa är att hjälpa sig själv så att jag kan ge obehindrat av mig själv utan att förlora energi själv.

Blandar ihop känslor

Kom precis från en företagspresentation. En av talarna pratade på väldigt bruten finlandsengelska. Jag känner mig nu helt slut för jag kände pinsamhetskänslor för att han var så dålig på engelska. Känns skönt att gå på möte och bli lite on track och kunna skilja på mina och andras känslor igen.

[Udaterat 2008-05-14]
Jag vet ju att det handlar om mitt medberoende som spökade. Det är helt ok, försöker jag intala mig. Även om jag har kännt den här känslan till leda har jag efter min tid i 12-stegsprogrammen lärt mig tankesättet som innebär att jag kan känna tacksamhet att jag idag ser detta och slipper bli omedvetet styrd och mås dåligt av känslor dom den här. Jag kan idag acceptera att jag känner såhär ibland och sedan förlåta mig själv och gå vidare och se att jag blivit en erfarenhet rikare.

Konventet på Gotland

Inspirerande, alltid lika speciellt, utveclande, intensivt, många fantastiska människor, insikter, intryck, gav perspektiv.

Tillit

Tillit. Jag gjorde nog som mina föräldrar. Jag hade bara tillit till mig själv innan jag kom till programmet.