Vi skapar oro

Det här är ingen politisk blogg men jag fick en fråga till mig. Vad vill egentligen Socialdemokraterna? Så jag gick in på deras hemsida och fastnade på den första formuleringen.

"[den socialdemokratiska] Politiken måste alltid blicka framåt. Den måste alltid handla om framtiden, om det samhälle vi vill skapa imorgon, inte om det vi redan har byggt."

Ok då förstår jag lite mer. När jag relaterar till mig själv en stund. När jag fokuserar på framtiden blir jag orolig och rädd. Jag får en känsla av total kontroll, eftersom jag då säger att jag kan påverka framtiden. Hela framtiden. Det kan jag ju inte.

Om jag istället också, förutom att balanserat planera för framtiden med hjälp av vision, kanske drömmar, fokuserar på nuet. Vad kan jag göra med nuet för att fokusera och se klarare?

Jag vet inte men jag känner lukten av rädsla att misslyckas, vilket vi alla känner. Speciellt när vi bara ser in i framtiden.

Känner oro

Känner oro för vad jag gjort. Att jag inte levererat det som förväntas.

Är man god om man gör gott?

Jag fick en intressant fråga av en släkting när vi var på släktkalas idag. Frågan "Är man en god människa om man gör goda handlingar?" Släktingen tyckte det, tror jag, men jag tvekade och tyckte frågan var svår att svar på stående fot med plockmat och i händerna och stimmande barn kring knäna.

Jag tänker att om man gör gott för andra men försummar sig själv eller man gör gott för att vinna på det själv, på ett självcentrerat sätt, är man ingen god människa. Det är när man ger före att få och att förlåta före att söka förlåtelse man är en god människa. Man behöver göra gott för sig själv och andra.

 

Tror jag. Tack.

Bara gör

En klok vän till mig berättade om vikten att vara uthållig. Det är bara genom att göra det jag tror på varje dag, en dag i taget, som jag blir bra på något. Samma sak skrev Thich Nhat Hanh. "Meditera envetet över dina mentala kvaliteter, dina föreställningar, din kropp, ditt sinne och din närvaro". Malcolm Gladwell, som skriver på samma tema om tiotusentimmarsregeln. Vi behöver ge oss tid och vi gör det genom att släppa vår inställning om omedelbara resultat, och även långsiktiga resultat. Om vi tänker på framtida resultat kommer vi ha svårare att vara i nuet. Nuet är det enda vi har att jobba med för att skapa förändring. Vi stöter på tristess, och skapar oss undanflykter. Om vi är medvetna om det och medvetna om vikten av att inte sluta, gör vi oss själva en stor gåva. Bara gör.

Obalans

Jag har insett att mycket av min dysfunktion är obalans. Obalans i mina karaktärsdrag.

Fienden

Fienden är inte utanför, den finns i oss.

Vad det handlar om

Det är känna vi ska. Allt annat blir vi sjuka av. Vi blir oroliga och rädda när vi känner våra känslor för vi är inte vana att känna. "Vi kommer inte lindra din smärta, vi kommer hjälpa dig igenom den." läser vi på våra möten. Det är det det hela handlar om. Tillsammans kan vi gå igenom och integrera våra känslor som en del av oss själva. Det är då vi blir hela igen. Vara vårt riktiga jag.

Vår djupaste rädsla

Vår djupaste rädsla är inte att vara otillräckliga.

Vår djupaste rädsla är att vi är mer kraftfulla än vi förstår.
Det är vårt ljus, inte vårt mörker, som skrämmer oss mest.

Vi frågar oss;
vem ska jag vara?
Lysande, fantastisk, talangfull, underbar?

Vem ska jag inte vara?
Du är Guds barn.

Att låtsas vara liten hjälper inte världen.
Det finns ingenting upplyst i
att gömma din storhet,
för att andra människor
inte ska känna sig osäkra.

Vi föds för att visa
den gudomliga skönhet som finns inom oss.
Det finns inte bara i några av oss, utan i alla.

Och när vi låter vårt eget ljus stråla,
ger vi omedvetet andra människor
tillåtelsen att göra detsamma.

När vi befrias från vår egen rädsla,
befriar vår närvaro automatiskt andra.

--Marianne Wiliamson

Be om att få mina karaktärsdag avlägsnade

Jag känner igen kampen den lilla krigaren utkämpar i den här dikten i serieformat. Den handlar för mig om kampen mot det som Lars Norén kallar "sina dämoner". Just nu jobbar jag på att be om att bli villig att låta min högre Kraft att ta mina karaktärsfel, de masker som min demon klär sig i.

Ny Myndighet i raden

Tungt. Blev inskriven på Arbetsförmedlingen idag. Steril miljö i sobra färger som inte upprör någon men tilltalar heller igen. Minst en millimeter med bonmedel på de blanka linoliumgolven. Det kändes tungt och jobbigt att vara i kontakt med en myndighet till, även om handläggaren "Affe" från Iran gjorde det bästa för att det skulle var lugnt och ostressigt för mig. Vi pratade och han förklarade att han skulle skriva in mig och sedan ta ett beslut. Han knapprande på datorn och jag satt på en hård böjträstol bredvid. Tittade på det grå gränssnittet med hundra textfält. Kryptiska koder som flög in i sina rätt avmätta rutor. Som spelet Minesweaper på Windows 95-tiden. Lika bregripligt men lika obegripligt. Stämmer dina uppgifter? Frågade Affe plötsligt. Ja. Svarade jag. (varför skulle de inte stämma, de kommer direkt från Skatteverkets heliga huvuddatabas med masterdata, tänkte jag.) Jag fick en sjukkod. Tryckte undan känslan av att etiketteras som sjuk psykiskt handikappad. Affe var väldigt mån om att säga att ingen annan kommer att se den och att jag kan ta bort den när jag vill. (Hur ska jag komma ihåg det tänkte jag). Affe förklarade vidare att koden möjliggör för mig att ta del av.. hjälpmedel blah resurser program blah bla.. rullstol och rullator? Vad menade han? Jaja det blir säkert bra tänkte jag och sa att jag hade otroligt tillit till att de kan sitt jobb och blah... la mig platt, som jag alltid gör. Men jag känner att det är på ett annat sätt nu på något vis än när jag var i full fart in i väggen. Att jag tar hand om mig själv genom att öva tillit att det faktiskt kan gå bra också och inte lägga energi på att sprattla och slå inombords och odla brock i hjärnan av anspänning. Jag har kämpat så mycket genom åren, men nu när jag lägger ner garden och accepterar mitt öde, att jag sitter på ett ställe som säger att de vill hjälpa mig till ett arbete. Men ändå pågår kampen i mig. En del av hjärnan skriker "stick! Du blir hämmad kuvad, kvävd, stoppad i ett fack, en process och hjälpt till döds! Du är ju inte psykiskt funktionshindrad! Medan den andra delen av hjärnan säger "Oj! Vad bra att jag nu får hjälp! "Tunga åtgärder" låter bra när de säger det." Jag känner att det blir tydligt igen att jag inte mår bra. En jävla kod! Hur kan den göra så ont!? Jag är inte "Kod 61 - Psykiskt funktionshinder"!!! Jag är en människa som ni ska låta vara! Ge mig staschen och jag är ute härifrån! Men de gjorde inget fel i sin stora hotfullt vänliga dämpande systematiskt malande intetsägande sterila miljö i sobra färger som inte upprör någon men tilltalar ingen heller.

Varför brände du ut dig igen - trots dina verktyg?

Varför brände jag ut mig när jag har en massa verktyg. Tja, återhämtning är en färskvara. Precis som kondition faller man tillbaka i gamla hjulspår efter ett tag. Jag höll uppe med min träning, alltså jag slutade göra det man behöver för att tillfriskna: Gå på möten, ha en sponsor och faktiskt ringa den och jobba i stegen. Jag höll uppe under tre år. Sedan var det klippt igen. Jag rasade igenom. Jag höll inte mina verktyg skarpa när jag inte använde dem helt enkelt. 

Fjärde och femte steget i tre ord

Jag lyssnade på Radiolab - Words och de berättade om Shakespere. Han "uppfanna" många ord och fraser som vi tar för givet. Till exempel är han pappa till uttryck som "what is done is done" och "love is blind" och ord som "unreal" och "unaware". En fas jag fastnade för beskriver fjärde och femte steget i 12-stegsprogrammen med tre ord - "truth will out". Träffande!

 

Booing! Dagens boktips!

Är man det minsta intresserad av att lära sig mer om meditation och vilka effekter det ger enligt forskningen, rekommenderar jag den här boken. Full Catastrophe Living skriven av doktor Kabat-Zinn. Det är något av ett referensverk inom mindfullness.

Den där darrande känslan av förändring

Kom i kontakt med den där darrande känslan inom mig igen. Som en kall skiva som går igenom mig från axel till axel och ner genom mitten av kroppen längs dess krökning ner i sätet. Känslan känner jag igen som förändring och inte farlig, tvärt om. Den kommer när jag rör mig utanför den tillåtna zonen, boxen, comfort zone. Jag tänker att känslan är bra för den visar för mig att det sker förändring i mig. Jag är i processen att komma vidare mot, ja det vet jag inte. Jag mår i alla fall bättre att vara i kontakt med känslan och får mer tillgång till mig själv efteråt. Kontakt med min kreativitet, till min energi som varit så nedstängd i depressionen.

Hon rekommenderade mig att läsa Sidharta av Hesse när hon hörde mig prata om min resa. Jag är tveksam i det här läget. Den ger säkert identifikation, men jag är intresserad av min resa med de redskap som kommer till mig. Kommer säkert läsa den senare för den verkar spännande. Är i mitt 6 steg nu. Easy does it!

HALTS

Jag skrev tidigare om checklistan eller slagordet "HALT". Never get too hungry angry lonely or tierd. Jag fick till mig av min sponsor att det finns ett "S" på slutet också. "S" för serious. Det passar ju på mig. Jag har tagit det mesta på för stort allvar. Jag behöver mer lek och spontanitet i mitt liv. Tack för den insikten!

Att bryta med sina föräldrar

Pratade med en vän igår. Vi pratade om att bryta kontakten med våra föräldrar. Jag gjorde det 1999. Under tre månader pratade jag inte med min mor. Det som hände var att jag fick distans att ta ansvar att göra det som var bäst för mig, och senare inse att det inte är så lätt. Jag jobbade mest och stängde på så sätt av mina känslor. När vi senare tog upp kontakten igen bemötte hon mig på ett annat allvar. Hon mötte mig med mer respekt. Det kändes skönt att bli en individ på allvar, en vuxen.

Tacksam för verktygen i programmet

Vi körde lite mindfullness igår jag och min fru. Hon fick kontakt med en frustration mot mig. Vi delade lugnt och vuxet om det här. Det startade lite i mig. Bestörtning men och då nyfikenhet. Förstod att hon tänkte att det bara finns två alternativ. Antingen ändra på mig eller skilja oss. Jag kände att hon inte har det jag har. En insikt om att man inte kan ändra andra och om man inte känner maktlöshet inför det ger det mycket frustration och i förlängningen väldigt jobbiga konsekvenser. Om det skulle vara så att det bästa fanns två alternativ till handling, är det enda av de två som är möjligt är att vi skiljet oss. Eftersom hon inte står i makt att ändra mig. Jag la fram på ett sätt som hon tog till sig att det faktiskt finns ett tredje alternativt - att jobba med sig själv för att få kontakt med och hantera frustrationen hon känner mot mig. Tack för allt jag lärt mig i ACA och Alanon!

Impulskontroll

Jag skrev den 15 juni i år att jag tänkte att det körde ihop sig i huvudet när jag jobbade för jag gjorde så mycket på en gång och att det berodde på att jag inte kunde sätta gränser. Försöker på den linjen men kallar det mer brist på impulskontroll. Det får jag öva i min meditation varje morgon där jag lär min medvetna närvaro. Då blir jag medveten om vilka tankar som kommer och så låter jag den gå på ett snällt sätt.

Hur mår du?

Hur mår du?
Denna fråga hela tiden. Vissa menar den andra inte. Jag skulle vilja kunna säga till andra: Mår du? För är inte det det viktiga? Att man är i kontakt med sig själv att man kan känna att man mår. Sedan hur man mår är intressant. Men hur många mår, det vill säga är i kontakt med sina tankar sin kropp och sina känslor så att de kan ens svara på frågan. För att illustrera, har jag en vän som brukar säga när jag frågar hur han mår "Jo da, senast jag kände efter var det nog bra." Ett fint och ärligt svar. Han hade ju inte känt efter på ett tag, inte mått något speciellt på ett tag. Såhär avstängd gick jag omkring under 2012 till våren 2015. Jag slutade gå på mina självhjälpsmöten. Jag prioriterade helt enkelt bort dem. Jag hamnade i en utmattningsdepression. Med hjälp av sjukskrivning och en klok läkare Åsa Tunnelli och insikten tack vare en vän i programmet började jag gå på möten igen. ACA Lunchgruppen blev min väg upp ur det svarta. Idag får jag förfrågningar om att bli sponsor nästan varje vecka för andra ser att jag lever i programmet.

Tredje steget

Tredje steget innehåller det kraftfulla verktyget att släppa taget om det vi inte fungerar i våra liv.

Av egen erfarenhet vet jag att det är skönt att kunna gå vidare, att inte fastna. För att ta ett exempel var jag arg och senare bitter på att jag inte blev bjuden på en väns bröllop. Nu har jag genom tredje steget möjlighet att lämna över och gå vidare. Det finns med det är att jag slipper spilla för mig värdefull energi på att harma och känna ilska och kanske tom hat mot andra.

Tack för att ni läser!

Tack!