Jag fick en intressant fråga av en släkting när vi var på släktkalas idag. Frågan "Är man en god människa om man gör goda handlingar?" Släktingen tyckte det, tror jag, men jag tvekade och tyckte frågan var svår att svar på stående fot med plockmat och i händerna och stimmande barn kring knäna.
Jag tänker att om man gör gott för andra men försummar sig själv eller man gör gott för att vinna på det själv, på ett självcentrerat sätt, är man ingen god människa. Det är när man ger före att få och att förlåta före att söka förlåtelse man är en god människa. Man behöver göra gott för sig själv och andra.
Tror jag. Tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar