Onyttig känsla att vara onyttig

Jag var tillbaka på jobbet i måndags förra veckan. Tomt och ensligt på det stora kontoret. Inga av mina projektmedlemmar var där. Ingen att samarbeta med för att få skutan att gå framåt. Känslora att inte göra rätt kom fram. Jag var ju där utan att kunna göra nytta. Utan besättnig kunde vi ju inte komma framåt. Jag som kapten kunde bara vara där och kosta pengar för kunden. Min chef sa att jag var tvungen att vara där, eftersom jag hade tagit semester tidigare i vår, vilket var sant. han kunde inte sätta mig på bänken bara sådär. Samtidigt kände jag att det var att lura kunden på pengar att vara där men inte kunna göra mer än fundera lite över hur hösten ska se ut. Planeringen för projektet tog kanske 1 timme av de 40 timmarna jag var hos kunden. Resten var ren slösurfning, förutom kanske ett par dagars läsning inom mitt fält. Men inget som gagnade kunden. Det känns som en mörk hemlighet. Jag mår inte bra av hemigheter. Inte längre. Det blir värre med tiden. Det är bra för det mesta för jag mår bra av det men vid just sådana här tillfällen känns det inte bra. Ibland måste man kanske. Får lära mig att ta semester ordentligt nästa sommar kanske...

När jag ber sinnesrobönen tyst för mig själv hör jag att jag inte kan ändra på detta nu. Jag får lämna över det och fortsätta. Fortsätta att ändra på det jag kan. Att lära mig av det här, att ta semester när andra gör det. Så, nu känns det bättre. Skönt att skriva av sig.  

Dagens tacksamhetslista

Jag mår bättre av att tänka på vad jag är tacksam för. Jag är tacksam för...

* att jag har ett hem
* att jag har ett fast jobb
* att jag har är förlovad med en kvinna jag älskar
* att vi ska ha barn snart
* att jag kan hjälpa andra människor
* att jag idag inte lagt ner någon sten i ryggsäcken. Jag höll på att inte vara ödmjuk och ge en försonande gest till ordföranden i föreningen som har det svårt med sin självkänsla och har svårt att inte låta det rinna över på andra
* att jag har en säng att sova i *gäsp*

gonatt!

Tolv stegen i 6 ord

Tro på Gud, rent hus, hjälp andra. Doktor Bobs sammanfattning i 6 ord av de tolv stegen. På svenska blir det sju ord men de är kort ändå. "Tro på Gud" är vad steg 1-3 handlar om, "rent hus" är vad steg 4-11 handlar om och "hjälp andra" är vad steg 12 går ut på. Bra minnesramsa att komma ihåg för mig där ute i verkligheten när jag glömmer bort vad som är viktigast för att jag ska få ett bra liv med sinnesro.

Joseph C Martin om de tolv stegen

Hittade det här klippet på YouTube med father Joseph C Martin. Ett måste att se om man är det minsta nyfiken på de 12 stegen! Flera klipp finns att uppleva på samma ställe.

Rena ram boadrama

Köpte garderober igår på IKEA. Beställde hem dem samma datum som vår son ska födas. Har nog den senaste tiden gått något över styr med det här med att fixa inför baaarnet. Jag har läst om att det är vanligt som pappa att man "boar" inför att barnet ska komma. Ni vet, tapetsera, måla om, ställ iordning lite, ordna med säng och rum också. Men nu tror jag att det kanske är lite väl... flytta, bygga om hela badrummet och riva ur alla platsbyggda garderober. Men å andra sidan har vi inte ordentliga garderober vi kan ha vår kläder i... så vi kan inte riktigt packa upp allting heller. Men det finns sånna som köper villa och bygger om in decenier också.... Det är nog bäst att lillkillen håller sig där inne till åtminstone till beräknat datum, eller för mina byggprojekts skull lite till. Jag ska bara bli klar med det här och det där.. pappa snart klart. Sen kan du komma ut och leka. Det börjar bli tungt nu för fästmön så det kanske inte är ett alternativ, trots allt. Som tur är kan man ju inte planera när de kommer. Pappa projektledare får anpassa sig till lillis helt enkelt. Ganska skönt.

Idiotdag

Idag är det en sen där dag när alla på bussen är idioter.

--
Skickat från min mobila enhet

Tack Henrik Schyffert

Igår,när jag och L var på Henrik Schyfferts show på Cirkus "The 90's - ett försvarstal", började det gå upp för mig på riktigt att mitt liv verkligen började vackla. Det händer då och då att jag tar tillbaka makten och ödmjukheten klickar av. Kände ett väldigt högmod. Tänkte att det där var väl inget. Den där resan har väl jag också gjort. Inse att det man stod och trodde på inte alls är det som håller. Att braka rätt igenom det man trodde var en fast grund. Det jag trodde var jag. Att finna sig själv vara fejk. Högmodet igår kändes inte alls bra. När ett fullsatt Cirkus gav Schyffert stpende ovationer satt jag ner i min simpelhet och täkte "nu föder du ditt ego allt. Nu mår du va?". Men vad vet jag vad han känner och mår bra av. Det var en stor grej för honom när han började showen för 1,5 år sedan. Att göra upp med sitt eget förflutna, att ta med Killingänget som ett alibi för att göra showen. Jag vet inte men det kändes som det fanns ett större djup än vad han ville erkänna. Psykologiska reorier. Intressant, men det var nog verkligen som han sa, att han var tacksam att vi kom, så att han kunde tillfriskna ännu mer.

Senaste tiden har jag slarvat med mina möten, inte ringt sponsorn, etc. Det jag behöver för att må bra. Igår, den här gången i ordningen, råkade det vara Henrik som gick före och visade på den ödmjukhet jag förlorat. Tack.

Blogg som jag gillar

Hittade den här bloggen som jag gillar. http://al-anonfilter.blogspot.com/

Rull på jobbet

Börjar få rull på mitt projeket och folk börjar tänka själva. Det är bra, då kan jag öva på att släppa kontrollen så mycket jag vågar.

Lämna makten dit den hör hemma

Jag har många rädslor. Ibland för att andra människor ska såra mig eller göra mig illa. Jag är nog rädd för att jag ger dem för mycket makt över mig, jag ger dem in makt. Lösningen brukar vara att meditera och lämna över all makt till min högre makt, den som vill mig väl. Jag ber. Ske din vilja inte min.

Bekräftelsebombad!

Har drivit ett projekt i 11 månader och gjorde en närmelsevis felfri release i lördags. Redan på måndag morgon fick jag beröm från alla i styrgruppen på mail. Speciellt från en som sa att jag ahde jobbat bra. Jag svarade att det var ett bra team som har jobbat hårt. Men då sa hon att "Du är ödmjuk men det är första gången vi haft en gemensam projektledare för de två avdelningarna i de olika städerna och det är första gången som vi jobbat såhär med projekt på riktigt och det har gått jättebra." Jag har även fått beröm från, faktiskt de flesta inblandade, både från projektet och styrande personer ovanför. Det känns bra, såklart. Jag har inte försökt att för förklara bort det så mycket som jag brukade förut, mer än av artighet. Det är klart att jag har kämpat för det här men jag har inte jobbat över mer än litegrann och inte, som jag gjorde tidigare, jobba så att ajg inte kunde sova och mådde dåligt och var superstressad hela projektet. Verkligen stor skillnad som min festmö också kommenterat, att jag verkar ha mognat mer, vilket jag kan hålla med om. Kul att andra också märker att ajg är mer i mig själv och inte låter omständigheterna göra att jag mår dåligt längre. Jobbet med mig själv går vidare nu och jag ska njuta av det här. Jag bestämde för 11 månader sedan att jag skulle köpa en iPhone till mig själv om jag fixade det här. har inte varit så snäll mit mig själv tidigare, utan bara jagat vidare på nästa bekräftelsejakt utan att njuta - så det är nog dax att införliva det löftet för mig själv nu!!! Härligt!

...Vägen till Sinnesro.

Kallar ju den här bloggen för "...Vägen till Sinnesro". Det är rätt skönt att känna att vägen inte tar slut, att jag kommer få gå den här vägen hela mitt liv. Titeln kanske är lite missvisande för jag får ju Sinnesro på vägen, och inte bara i slutet. Om det hade handlat om att komma till Nirvana, hade titeln "... Vägen till Nirvana" det passat bättre. Nirvana kommer man ju till först efter att man gått vägen. Man får ju inte uppleva Nirvana på vägen. Det är väl lite av grejen, att göra rätt saker på vägen för ett sedan få belöningen. På "min" väg till Sinnesro får jag Sinnesro av att gå den. Kanske ska döpa om bloggen så den stämmer bättre... får fundera på det där.

Morgonrutinen

Idag mår jag ganska bra. Hoppade tyvärr över morgonrutinen med meditation som är så viktig för att koppla upp mig mot min högre makt och på så sätt växa i min andlighet. Jag får försöka förlåta mig själv, vilket är ganska lätt efter några år i programmet. Problemet är kanske att jag förlåter mig själv för lätt så att det blir ett självberätigande att slarva. Jaja, framsteg före perfektion. Jag vet att det är bra om jag får till en kvart varje morgon och att jag växer och slipper rädslor om jag gör det. Om jag missar märker jag det men jag sjunker inte tillnärmelsevis lika lågt som jag gjorde innan jag började jobba med mig själv i ACoA och Al-Anon.

Medkänslans magi

Jag skrev tidigare om relationen till min bror. Jag har tänkt ytterligare på det där och känt den senaste gångerna vi träffats att jag kan ge honom mer utrymme. Jag försöker att inte avbryta honom och tänka på att jag inte behöver säga vad jag tycker vid varje tillfälle. Att bara fokusera på att lyssna och förstå vad han säger. Vi bjöd över honom och hans sambo på middag hemma hos oss. Några timmar innan messade han inte kunde komma för han satt fast i en flytt på hans jobb. Han tyckte att det var jobbigt att han inte kunde komma, det märkte jag på meddelandet, att han var arg och bad om ursäkt. Min första reaktion, som jag gjort tidigare, skulle varit att svara att det var tråkigt att middagen ite skulle bli av. Men den här gången delade jag mina tankar med min sambo innan jag svarade. Hon föreslog att jag istället skulle skriva att jag förstod att det måste vara jobbigt för honom att uppehållas av en flytt på jobbet som inte gick så bra. Som svar fick jag att han var tacksam för att jag var en förstående bror! Wow! tänkte jag. Det är ju så jag vill prata med honom. För första gången på flera år lyckades jag nå fram till honom och det blev verkligen en varm känsla. Det går att bygga om och förändra till det bättre. Medkänslans magi...

Relationen till min bror

I söndags för någon vecka sedan berättade min bror att han känner sig obekväm i mitt sällskap. Jag blev inte så förvånad för det har jag haft på känn men jag blev såklart ledsen för det visar att min känsla var rätt - att vi inte har en jättebra relation. Efter en del meditation med hjälp av sinnesrobönen inser jag att jag bara kan ta ansvar för mina beteenden, hur jag är mot honom. När jag rannsakade mig själv några dagar efter, inser jag att jag inte bara varit hård mot mig själv, utan även mot andra i min omgivning, däribland min bror. Draget har jag ju inte hittat på själv, utan uppväxten i en dyssfunktionell familj har gjort att jag tagit efter mina rollmodeller.

För trött för att gå hem

Ibland händer det att jag är för trött för att gå hem från jobbet. Det händer ofta när det varit en händelserik dag med möten och mycket att göra. När det sedan blir hemdax blir jag sittande vid min arbetsplats och slösurfar istället för att gå hem och vila.

Festa är inte kul längre

Idag är det inte så bra dag. I lördags var jag på fest till kl. 4 på morgonen. Det är inte helt överraskande att jag idag, måndag, inte är helt tiptop sund i huvudet. Det är inte så ofta längre jag är ute så sent. I takt med att jag blir äldre känner jag att det blir mindre värt besväret, det gäller nog många med mig. Men framförallt har jag snappat upp i programmen jag går i att jag är värdefull och värd att tas hand om. Förr var jag ute och festade för jag visste inte något annat. Nu har jag fått upp ögonen för ett annat sätt att förhålla mig på, ett sätt som jag mår bättre av både själsligen och kroppsligen. Jag har lärt mig att uppskatta att må bra och att aktivt sträva efter att komma tillbaka till kontakt en med min högre kraft och därigenom få sinnesro och inre stabilitet.

Inte alltid bra

Det var ett tag sedan jag skrev något här på bloggen. Jag har inte varit ifrån programmet men jag tror att det ligger prestation i att skriva bara om tillfrisknande. Det kan jag ju inte göra jämt. Man mår ju olika vid olika tider och det är väl ok att skriva att man inte mår så bra? Det är väl ärlig, jag vill vara?

Den senaste tiden har jag känt en stress att producera någonting när jag snarare behöver sätta mig ner och ta kontakt med min högre kraft. I alla fall be om att få kontakt med kraften. Istället vill jag på något osunt sätt sätta mig vid datorn och surfa och göra en massa saker samtidigt, kolla nyheter samtidigt som jag betalar de där hattpengarna jag tog hand om på mötet för tre veckor sedan samtidigt som jag ska kolla mailen och kolla nyheterna på dn.se samtidigt som jag ska blogga om hur jag mår och andra intressanta saker. När jag sedan i efterhand tittar på vad jag har bloggat om är det rätt triviala och ointressanta.

Prestation är ett område jag har svårt att hitta en balans inom. Antingen blir det att jag inte tar ansvar alls eller också tar jag överansvar och ska ta kontroll över allt.

ACoA:s 12 Steg

Dessa steg till tillfrisknande har jag i oförvanskad form lånat från ACoA Sverige.

1. Vi medgav att vi var maktlösa inför effekterna av beroende, och att vi inte kunde hantera våra liv.

2. Vi började tro att en Kraft större än vi själva kunde göra oss till hela människor igen

3. Vi beslöt att överlämna vår vilja och vårt liv i händerna på Gud, sådan vi uppfattade Gud.

4. Vi gjorde en grundlig och ärlig moralisk personlig inventering.

5. Vi medgav inför Gud, oss själva och en annan människa våra fels verkliga natur.

6. Vi var fullständigt beredda att arbeta tillsammans med Gud för att avlägsna våra dysfunktionella beteenden.

7. Ödmjukt bad vi Gud att befria oss från våra brister.

8. Vi gjorde en förteckning över alla de personer vi skadat och var villiga att gottgöra dem.

9. Vi gottgjorde alla dessa människor så långt det var oss möjligt, utom då det kunde skada dem eller någon annan.

10. Vi fortsatte vår personliga inventering och då vi gjorde fel, medgav vi det genast.

11. Vi försökte genom bön och meditation förbättra vår medvetna kontakt med Gud, sådan vi uppfattade Gud, varvid vi endast bad om kännedom om Guds vilja med oss och kraft att fullfölja den.

12. När vi genom dessa steg nått ett andligt uppvaknande, försökte vi föra detta budskap vidare till andra och tillämpa dessa principer i alla våra angelägenheter.

Sorg när någon försvinner

Fick reda på att en vän begich självmord för inte så länge sedan. Han var inte speciellt nära men han dök upp då och då på möten. Jag tog lite illa vid mig när jag hörde att han inte skulle dyka upp mer. Bilder från när jag träffade honom senast. Vad han sagt och vad vi pratade om kommer upp till ytan. Jag vet nte vad han hade för andra problem men det här känner jag som en varning för vad som kan hända om jag inte är försiktig om mig själv och inte tar hand om den viktigaste personen i mitt liv, jag själv. Alltid såklart sorgligt när människor dör och försvinner men jag kan använda det och vända det till att tänka att det kunde varit jag och att jag ska ta vara på livet som jag har. Jag får bara ett liv garanterat. Om jag får fler får det bli en bonus. Men jag vill ta vara på den tiden jag har till någonting bra för mig själv. Nu idag. Nu ska jag äta för jag är hungrig.