Pratade med min sponsor idag. Tryck över bröstet. Gråt som ville fram. Gråt som kom fram. En uppmuntrande röst en spegel, en vän. Att be om hjälp känns svårt men att gå emot och göra det ändå. Möten, samtal. Yxade in mig i progarmmet på ett sätt som jag ser nu var rätt. Jag har förändrats och behöver ett nytt sätt att gå vidare. Jag vill ha hjälp sa jag. - Har du tittat på andra och tredje? Vilken tro ha du? Vilken andlig litteratur läser du? Att be om och få hjälp är utlämnande, svårt, tryggt.

Illusionen av kontroll

Jag kände att jag höll på att tappa kontrollen över mitt projekt som jag leder. Ringde en vän i programmet. Hans uppfattning, vilken var rätt intressant, var att min tanke var baserad på en helt osann premiss. Detta eftersom den bygger på att jag har full kontroll från första början. Vilket jag naturligtvis inte kan ha, på någonting. Ännu mindre när jag delegerar arbetet, som jag måste göra eftersom det är mycket olika komplexa saker som ska göras.

Hur ska jag på ett sunt sätt få överblick, inte kontroll, över vad som händer i projektet? Det är kanske den inställningen jag ska ha istället? Överblick med tillit att alla gör så gott de kan och rapporterar till mig om det blir problem?

Hungrig?

Hunger kan göra mig verkligen svag och falla tillbaka till mina gamla beteenden. Det gäller för mig att lära mig tolka de första tecknen. Det är avgörande om jag ska kunna känna att jag fallit tillbaka något. För ju snabbare jag känner igen tecknen, desto snabbare kan jag använda mina verktyg jag lärt mig i programmet. Det fungerar varje gång, så är det bara. Skillnaden mellan gångerna jag faller tillbaka är bara hur tidigt jag uptäcker det. Snabb upptäckt ger snabb återhämtning. Förr tog det år nu tar det dagar eller tom. timmar ibland. Slagordet HALT är verkligen bra att ta till när jag känner hur någonting liksom skaver.

Nere idag

Känner mig nere idag. Jaha det är en sådan dag idag, sa min sponsor när jag ringde. Känner mig trött och lite sjuk. Var ute i helgen och åt middag med min flickvän och vänner torsdag och fredag. Jag förlorar kopplingen till min högre makt när jag dricker alkohol. Då blir jag svag och rädd. Jag blir inte stark inombords längre. Jag blir rädd för andra människor och vill gärna bara stanna hemma från jobbet. Känner att jag där blir bedömd och det klarar jag inte av när jag är så svag. Jag kom på att det finns ett lunchmöte som jag brukar gå på idag. Jaha, det finns ljusglimtar i alla fall, sa min sponsor. Det känns alltid bättre när jag lyfter luren och ringar till någon vän i programmet. Alltid.

Personlig effektivitet - ett steg till mot sinnesron!

Jag köpte en bok som heter Personlig Effektivitet av Lundén, Björn , Rosell, Lennart. Min tjej skrattade lite och sa något i stil med att jag skulle bli världsmästare i effektivitet nu också. Precis som det inte räckte med att jag går på mina 12-stegsmöten för vuxna barn och anhöriga och vänner till alkoholister. I alla fall, den där boken om effektivitet är verkligen bra. Ur den fick jag ett jättemycket bättre sätt att göra en att-göra-lista. Det gler mig mycket mer ro och lugn på jobbet när jag lätt kan se vad jag har ett göra. Man blir inte stressad av det som man gör utan av det man inte gör, stod det och jag håller med. Jag blir stressad av att jag är rädda att glömma saker också. Men med en lista jag kan fylla på, utan att behöva prioritera när jag skriver upp den nya saken, känner jag att jag kan slappna av. Allt finns ju i listan!

Boken gav mig även insikt i att det här med att styra mot mål inte bara gäller projekt på jobbet, utan även i ens liv. Vad har du för livsmål när du blir stor? Det är kanske det man ska fråga sina barn istället för vilket yrke man vill ha? Personligen har jag ett mål att bli lycklig. Det målet innehåller ett antal delar, bland annat det som den här bloggen handlar om, just det Sinnesro. Jag tror att vägen till lycka går genom Sinnesro. Har man inte ro i sinnet kan man inte se och uppskatta och känna tacksamhet för det man har. I mitt fall inte alltid saker, snarare relationer, både till sig själv och andra. Nu blev jag inspirerad att sätta mig ner och se vad jag ska göra för att komma dit!

Återhämtning i vardagen

Läste på Shortcut om hur man bäst slappnar av på semestern. Christine Perschon skriver bland annat att det är viktigt att blanda in återhämtning och avkoppling i vardagen. Det fungerar inte enligt henne att bara återhämtar sig på semestern. Jag håller med henne. Jag försöker ta en kvart på morgonen varje dag i stillhet. Jag brukar läsa en text från tex. Al-Anons "Hope for today" och försöker bara sitta ner och tänka på vad texten handlade om och hur jag kan applicera den på mitt liv. Sedan koncenterar mig bara på min andning och meditera över steg 1, 2 och 3. Det rensar och jag känner mig stabil och lugn så att jag kan göra rätt val och möta människor omkring mig på ett bra sätt under dagen på jobbet. Så försöker jag hålla nere en allmänna stressnivån i vardagen så att den inte undan för undan blir för hög.

Överlevnad i tillvaron

"Man är inte ansvarig för sina tankar. Det man däremot är ansvarig för är sina handlingar." Säger Fredrik Lindstöm sa i sitt sommarprogram. Är det så verkligen? Om tankarna slår mot en själv och man mår dåligt av dem? Är man inte ansvarig för det? Jo, det han menar är sannolikt att man inte är ansvarig för sina tankar inför andra. Men jag menar att man har inte bara ett ansvar inför andra utan lika mycket inför en själv.

Ta ett exempel. Jag sitter på ett långtråkigt möte på jobbet och leker med tanken att jag plötsligt skulle ställa mig upp och börja skrika en hel massa nedsättande saker om att min chef inte duger och att jag är en värdelös människa och chefoch en massa andra obehagligheter och lögner. Det är inget jag behöver stå till svars för när jag bara tänker det. Det är ju först om jag börjar gorma och förolämpa personen i fråga på riktigt som jag kan bli åtalad.

Men tänk om vi vänder på steken. Tänk dig att jag istället misslyckas med någonting och jag skäller ut mig själv och säger en hel massa nedsättande saker om att jag inte duger och lögner om att jag är värdelös som människa. Det händer, tro mig. Då kan jag inte bli åtalad för det eftersom jag inte är ansvarig inför andra med de tankarna. Men, är vi även ansvariga inför oss själva? Hur vi beter oss mot oss själva? Jag menar att det är sällan man ta upp detta. Hur beter vi egemtligen oss mot oss själva?

Bara att tala med en röststyrd dator som man dels måste sänka sig till samma dumma nivå som. Att tvinga sig själv att koncentrera sig väldigt mycket bara för att man inte kan se kroppsspråket hos den på andra sidan. Eller för att inte tala om hur mycket amn måste koncentrera sig och lägga energi på att lära sig alla komplexa program på jobbet, för att inte tala om att anpassa sig i organisationen så att man inte blir mobbad, utryst eller bara kan kapa åt sig några extrapoäng så att man kan få igenom sin vilja vid nästa inköp av bullar till fikat?

Hur mycket våld för vi egentligen på oss själva dagligdags, bara för att överleva?

Stoppa mig juni (Lilla Ego)

Jocke Berg, Kent skrev några rader som gick rätt in.

Den här känslan som Jag har
är inte min

Medberoende... jag adopterade andras känslor och trodde de var mina. För att bli omtyckt och godkänd.

Det är tårar
Kan man gråta som en karl?

Ja, kan man det? Män gråter inte, men vi kanske behöver det?

Jag behöver ingen hjälp
Vill Du hjälpa hjälp dig själv
Jag behöver ingen hjälp
så lämna mig i fred
Lämna mig i fred

Precis min erfarenhet. Det enda sättet att hjälpa en annan vuxen människa är att hjälpa sig själv så att jag kan ge obehindrat av mig själv utan att förlora energi själv.

Blandar ihop känslor

Kom precis från en företagspresentation. En av talarna pratade på väldigt bruten finlandsengelska. Jag känner mig nu helt slut för jag kände pinsamhetskänslor för att han var så dålig på engelska. Känns skönt att gå på möte och bli lite on track och kunna skilja på mina och andras känslor igen.

[Udaterat 2008-05-14]
Jag vet ju att det handlar om mitt medberoende som spökade. Det är helt ok, försöker jag intala mig. Även om jag har kännt den här känslan till leda har jag efter min tid i 12-stegsprogrammen lärt mig tankesättet som innebär att jag kan känna tacksamhet att jag idag ser detta och slipper bli omedvetet styrd och mås dåligt av känslor dom den här. Jag kan idag acceptera att jag känner såhär ibland och sedan förlåta mig själv och gå vidare och se att jag blivit en erfarenhet rikare.

Konventet på Gotland

Inspirerande, alltid lika speciellt, utveclande, intensivt, många fantastiska människor, insikter, intryck, gav perspektiv.

Tillit

Tillit. Jag gjorde nog som mina föräldrar. Jag hade bara tillit till mig själv innan jag kom till programmet.

Att må som jag mår, inte må som någon annan mår

Det känns bra att jag inte längre behöver vara ledsen bara för att min tjej är ledsen. Jag tänkte att varför ska jag vara ledsen nu? Jag mår ju bra så jag koncentrerade mig på att bara lyssna och inte komma med råd. Bara finnas där, möjligtvis, efter ett tag fråga om jag kan hjälpa henne med någonting. Det är ett nytt sätt att tänka, som blir ett nytt sätt att vara. Ett bättre sätt som inte tar så mycket energi.

Duktig = utbränd?

Som vuxet barn kände jag igen mig i den här artiklen på karriärsiten Shortcut. I artiklen tar man upp en rekryteringsfirma som inte ville rekrytera en tjej, hon ansågs "för duktig". Precis som hon är jag "duktig" och jobbar faktikst på något så svårt som att var mindre duktig. Kan låta konstigt men som duktig har jag nämligen märkt att jag tex. på jobbet gör mer än det som förväntas av mig. Det gör att jag jobbar hårdare än nödvändigt och därför är risken att jag bränner ut mig större än för andra. Jag kan nämna att jag har varit, om inte utbränd så vidbränd för några år sedan.

[Uppdaterat 2008-04-21] Jag kom på att när jag jobbar och är "för duktig" jobbar jag inte på det enklaste sättet, utan försöker göra många saker samtidigt för att inte "missa" eller "glömma något". Det här gör att jag gör av med onödigt mycket energi och blir förvirrad och trött när jag anstränger mig att ha så många bollar i luften samtidigt...

Det är jag som är viktigast i mitt liv

Fick en spegling i onsdags av en 12-stegsvän som jag gått i samma ACOA-grupp som de senaste åren. Han berättade att han tyckte det var så bra det jag sa att det är inställningen till mig själv som räknas. jag kom inte ihåg att jag sagt det men han kom ihåg att jag sagt att om jag tolererar och älskar mig själv, kommer jag att kunna ge villkorslös kärlek till andra och tollerera ävn dem som de är. Slagordet i Al-Anon "Låt det börja med mig" , eller om det är från AA, visar sig vara sant. Det är mig det handlar om. Det är jag som ska ta hand om mig själv som en närvarande och speglande förälder som jag inte verkar ha haft tillgång till när jag växte upp. Känner att det stämmer men att jag glömer bort det här då och då. Det är ok och det är bra att få bli påmind om det.

Starkt artikel om alkoholism

Anders Birro har skrivit en gripande artikeln "Skam? Inte vi" om alkoholism i Aftobladet i torsdags. Ett antal kända personer går ut och berättar om sitt missbruk i artikeln. Jag tycker att det är på tiden att vi i det moderna Sverige idag accepterar alkoholism som den sjukdom som det är. Jag menar hur skulle det vara om vi betedde oss lika illa och förnekade vård till mot människor som led av canser?

Ett stort beslut

Under påskhelgen tog vi ett stort beslut. L och jag flyttar ihop. Det är inte så stor grej egentligen eftersom vi i praktiken har bott tillsammans sedan vi träffades, bara för att det känns bra så. Dessutom är vi runt 30 båda två och båda har provat på sambolivet tidigare på var sitt håll. Att det gick dessutom enormt bra att umgås i fyra veckor dygnet runt under de mest ansträngande umbäranden och förhållanden i Borneos djungler och tropiska rev, gör ju inte det hela mindre osäkert. Skämt å sido, det känns helt rätt och det kommer bli skönt att bygga ett hem tillsammans. Hon flyttar in i min lägenhet som dessutom behöver renoveras så det kommer nog kännas som vi kommer skapa något tillsammans. På längre sikt kommer vi nog titta på något strörre men ett steg i taget.

Det finns lite rädsla i det här, dock väldigt lite. Ja känner att jag till 99,9% att det här känns helt rätt. Den andra 0,1% är rädsla för att det inte ska fungera, jag menar jag tycker om henne så mycket och jag skulle bli oerhört ledsen om det inte skulle fungera. Det är ju lite av ett test att flytta ihop. Kanske större än att gifta sig, kanske mer konkret i alla fall?

Rädd om min sinnesro

Någon skrev på en annan blogg att han var rädd om sin sinnesro så han drack inte längre. Det känner jag igen. Fast jag fortfarande dricker, eftersom jag inte är alkoholist utan vuxet barn, känner jag igen reflektionen. Jag tänker mig för både en och två gånger innan jag gör saker som jag lärt mig som kan rubba min sinnesro. Det behöver inte vara alkohol som jag avstår ifrån ibland, utan att jag helt enkelt tar hand om mig genom att äta, sova och gå på 12-stegs möten ordentligt. När jag var relativt ny i tillfrisknandet fick jag lära mig minnesramasan HALT! Never get hungry, angry, loanly or tired. Av egna erfarenheter stämmer det. Så fort jag känner att det skaver, att livet är kämpigt och jobbigt poppar HALT upp i huvudet och jag ställer mig frågan är jag hungrid, arg, ensam eller rädd? Jag kan nog utan att vara oärlig säga att det är alltid någon av dessa saker som jag lider brist på. Den svåraste för mig att förstå var loanly/ensam. Det är skillnad på loanly/ensam och self/själv. Att vara loanly/ensam för mig är när jag känner att jag inte kan lyfta loren och prata med en kompis eller vän. Att vara själv är för mig ett måste ibland, och då självvalt och sunt. Ta hand om dig!

I alla mina angelägenheter... även på jobbet

Det är lite svår att skriva om andlig ating när jag är på jobbet. Det är för det mesta då jag sitter vid en dator. Jag har flera datorer hemma men jag vill liksom inte åka hem från jobbet för att sedan sätta mig framför en ny dator när jag suttit och knapprat framför skärmen hela dagen. Men det här kanske blir en bra träning... Att blogga på lunchen om hur jag mår och hur jag ditills under dagen använt mig av 12-stegs programmet i alla mina angelägenheter. Ha det!

En TV för ett 9:e steg

I veckan fick jag tillfälle att gottgöra en av mina bästa vänner. När jag gjorde mitt 8:e steg insåg jag att jag inte hade varit ärlig mot en av min bästa vänner. Jag satte upp honom på min lista över personer jag var villig att gottgöra och senare började jag gottgöra honom genom att berätta att jag inte varit ärligt hot honom och attt jag i framtiden ville bli mer ärlig och vara mig själv mera, försöka lägga ner min fasad. Jag fick respons från honom och han gjorde lika dant, vilket gjorde att vår relation växte fantastiskt och växer fortfarande. Nu till TV:n. Vännen som jag för ett tag sedan börjat gottgöra blev i förra veckan av med sin TV, eller rättare sagt hans ex tjej ville ha tillbaka sin TV. Så, han står alltså utan TV. Då, dagen efter, mailar min tjej syster, som håller på att flytta och berättar att hon har en TV över som hon inte behöver. Sagt och gjort. Min vän får hennes TV, och jag har fått gottgöra honom på ett nytt och oanat sätt genom att visa att jag tänker och lyssnar på honom och hans behov. Tack min Högre makt för det!

Delningar på mp3

Fick ett tips från en vän i ACoA om att det finns delningar som mp3-filer på siten xa-speakers.org som man hämta hem och lyssna på. Både AA och Al-Anon finns med men även andra 12-stegsporogram finns med som tex. OA och NA.