Jag skriver här om min upplevelse som patient som bara fick SSRI utan noradrenalin. Jag hoppas det inte upplevs att jag tagit över tråden. Tack för att du som erfaren läkare delar din erfarenhet och kunskap. Det är få läkare som kan den här kunskapen och skriver ut SSRI reflexmässigt och följer inte upp om preparatet passar patienten i fråga.
Som du skriver är vi alla väldigt olika. Jag led av utmattning och fick endast ett preparat, Sertralin, som jag åt i flera år. Det gjorde mig helt känslomässigt avstängd och helt orkeslös. Jag kände inget ens för mina barn, hemskt! Mitt liv sattes på paus. Jag blev som en robot. Ingen sa till mig att det fanns fler att prova. Jag slapp ångesten men alla andra känslor stängdes också av. Precis som du säger var det för mig nog avsaknaden av energi som gjorde mig deprimerad?
Varför jag skriver det här är för att jag senare genomgick en fullständig utredning och man fann att jag har ADHD med uppmärksamhetsstörning (tidigare kallat ADD), vid 40 års ålder(!). Jag hade alltså lagt all min energi på att koncentrera mig (men lyckades trots det ta universitetsexamen) så jag hade ingen energi kvar när jag sedan skulle ut i arbetslivet. Kunskapen kring vuxen-ADHD är inte lika stor som för barn. Speciellt inte män med icke-utåtagerande ADHD som jag har.
Hur löste jag det gå? Jo, jag stressade. I stressen fanns den energin jag behövde. Jag stressade sönder mig och gick in i väggen två gånger. Nu har jag fått behandling med Elvanse och Voxra (endast medicin utan terapi vilket är helt fel). Jag har fått ett nytt liv när jag har energi att koncentrera mig och slipper ta till stress. Voxra är tydligen antidepressiv och fungerar väldigt bra för mig.
Så, det kan finnas bakomliggande biagnoser som gör en deprimerad. Utan min dåvarande fru (icke läkare) hade det här inte hittats!
