”Högre Kraft! Ge mig tålamod... helst nu!” Den här bloggen handlar just om min inre resa för sökandes efter ro i sinnet, sinnesro. Allt började efter min dåvarande tog med mig på ett 12-stegs möte den 15 maj 2003. Kaffedoft och vänliga människor i en sliten lokal runt ett slitet bord. Jag var minst lika sliten som bordet. Men med tiden hittade jag lösningen, gemenskap och min Högre Kraft, som hjälper mig att tillfriskna från konsekvenserna från att ha vuxit upp in en NPF-familj.
Search This Blog
Sunday, September 19, 2021
Saturday, April 24, 2021
Thursday, January 28, 2021
Människans 5 dimensioner
Monday, September 14, 2020
Bara en blipp
Tuesday, February 11, 2020
Medberoende - Comply and die.
"Man kan utöva makt och säga nej på sitt eget sätt man kan säga "nej" "stopp" och "lyssns nu på mig" med mild och och bestämd röst med hänsyn med perfekt sensitiv tonträff det kommer ta ett tag för dig att hitta ditt naturliga sätt att markera mot omvärlden men du kommer hitta det det." skriver Doris Dahlin och Maggan Hägglund i sin bok "Hitta din känslostyrka - en sätta gränser bok.
Sunday, November 10, 2019
Ta in och släpp
Wednesday, October 30, 2019
Sorg som förädling
Friday, May 17, 2019
Dela
Sunday, April 21, 2019
Thursday, March 07, 2019
Hur man kan hantera ilska
Wednesday, February 20, 2019
Så många har gått före mig
Friday, December 09, 2016
4 ways to move on from the past
// The Orange Dot
Frank Sinatra famously crooned that he had a few regrets, though they were "too few to mention." Some people aren't as lucky as Ol' Blue Eyes and are saddled with more than a few regrets—ones that affect their day-to-day lives in negative ways.
Regret is a more complicated feeling than it appears on the surface. "It's a bundle of feelings. [People can feel] sad, angry, or grief-stricken," says author Amy Morin, LCSW. "It's the thought that all of your problems are because you did or didn't do something, even though there's no proof your life would be better."
It seems that when we regret a decision, we imagine an alternate universe where everything goes exactly as they planned (and live happily ever after, of course), though life is rarely as simple as our imagination makes it out to be.
Morin says regret can also occur as a way of punishing ourselves. "Sometimes regret's a way to say, 'I don't deserve to be happy,'" she says. "'If I keep beating myself up for this, then I'll stay stuck.' But it's a subconscious thing, I don't think most people think, 'I want to stay sad.'"
When people are repeatedly regretful about the past, it can seem like the cycle is never-ending. Morin offers up these tips to move past that feeling:
1. Limit your time with regret
It's one thing to ruminate on the past and problem solve what happened, Morin says. If you ask yourself what went wrong, and figure out ways to make sure it won't happen again, it could be helpful. But rehashing something in your mind repeatedly often doesn't solve anything. She notes that very few people say, "'I sat around for three hours regretting all the decisions in my life, and then I went out and changed everything.'" Instead, Morin recommends dedicating a finite amount of time to think about what happened, and then move on to something else.
2. Give help to others
If you've ever talked to a friend or family member who's gone through a similar problem as you, you've likely felt empathy for them. Morin notes that "it can be healing for people to say, 'I've been there and made that mistake, and I want to help others through their tough times, and maybe prevent them from going down the same road I did.'"
3. Focus on the present instead of romanticizing the past
In the movie "Forrest Gump", the title character invests early in Apple and makes a fortune. It's easy to think if we were as smart as Forrest (in that one respect), we also could've been millionaires. Morin cautions against that type of thinking: "There's no evidence that if you had a million dollars that you'd be happier or have a better life. You'd have gone down a different path, but it's not necessarily a better one." When you're not busy romanticizing the past, you can focus on the present moment and be grateful for what you have right in front of you. The past can't be changed no matter how much we think about it but much can be done in the present.
4. Acknowledge regret, and move forward with confidence
Morin thinks the "no regrets" adage is a bit absurd. "I think it's healthy to have some regrets," she says. "It's okay to be able to say that you made a mistake." She notes that it can be helpful to acknowledge your regret and think about what you've learned since that time. "It's helpful to understand how you live a life that's better than before," Morin says. "You don't have to be perfect—just try to be better than you were."
Tuesday, December 06, 2016
Ledtråd till ilska i uppväxten
Wednesday, November 23, 2016
Trump och vägen tillbaka till sinnesro
Deepak Chopra, en av de ledande tänkarna inom mind body idag skrev i sitt nyhetsbrev.
Enligt honom och det håller jag med om, befolkas medierna av personer som lever på det skrivna ordet. De har ett eget intresse att driva rädsla och peka på motsättningar, framförallt att ha rätt. Jag tänker att självhävdelsen, egot som talar. Man vill hellre ha rätt (lycka på kort sikt) än att bli lycklig (på lång sikt).
"In all sobriety, each person can choose to end his or her own anguish, by realizing that inner division has caused every misery in history as ironclad belief systems clashed for no reason except to defend a story."
"The forces of light are nothing but the forces of wakefulness, and their power comes, not from fighting the darkness, but from the inner strength, intelligence, truth, creativity, and purpose that exist in pure consciousness, our source."
Som i George Lucas saga Star Wars, där den som drivs av hat snärjs och närmar sig och till slut slukas av den mörka sidan. Nedan de som står emot frestelsen litar på den inre och goda kraften får gemenskap och håller sig på den ljusa sidan.
Monday, October 31, 2016
Steg 11 - Munken - Björn "Natthiko" Lindeblad, Original
Sedan jag började meditera för mer än ett år sedan har fantastiska förändringar skett. Mer om det senare. Under tiden rekommenderar jag er att lyssna på detta podavsnitt.
Välkomna till Framgångspoddens mest insiktsfulla avsnitt! Buddhistmunken Björn "Natthiko" Lindeblad gästar i podden - hemma från 16 år som skogsmunk lever han nu ett normalt liv i Sverige. Björn gjorde raketkarriär genom Handelshögskolan i Stockholm och vidare som AGA-koncernens yngsta ekonomichef någonsin, blott 25 år gammal. Vi pratar om meditation, lycka, visdom, att vara vaken i fyra dygn, ångest och meningen med livet. En enormt framgångsrik man! Föreläsaren, ex-munken och medmänniskan Björn.
Googla på Framgångspodden Björn "Natthiko" Lindeblad
Friday, September 09, 2016
Tvångsmässig perfektionism - en riskfaktor för missbruk
För individerna själva upplevs dock kravnivån inte sällan som "normal". Det blir istället i mötet med andra individer som tvångsmässigheten gör sig tydlig, t.ex. genom att andra lägger märke till de höga kraven eller att individen själv anser andras "prestationsnivå" som låg. Även den eventuella framgången hos individen blir främst tydlig för andra runt om. För individen själv blir resultatet sällan gott nog eller tillräckligt. Det kan också vara så att framgång är något som tas för givet. I relationer kan dessa individer te sig kritiska och med en förväntan om att andra ska leva upp till den egna kravnivån. Fokuset på ordning, regler och prestation kan då komma att överskugga lycka och kärlek.
En baksida med en perfektionisitiskt-tvångsmässig "personlighetsstil" kan vara stress, inte sällan i fysisk form (högt blodtryck, magsår, brist på sömn, trötthet, arytmi eller ryggproblem). Emotionellt kan dessa individer ibland uppfattas som spända, arga (s.k. typ A-personlighet), hela tiden med ett fokus på nästa prestation. För individen själv kan det uppstå känslor av depressiv tomhet eller skam i situationer där hen inte når upp till ett visst krav. Lyckan ligger ständigt "vid horisonten" och individen får svårt att känna sig nöjd/visa acceptans för sig själv. I detta läget finns en sårbarhet för missbruk, där t.ex. alkohol eller sederande/ångestdämpande tabletter kan erbjuda en "genväg" till emotionell avlastning/välbehag på kort sikt.
Psykologisk behandling för denna patientgrupp handlar ofta om att utveckla en förståelse för sig själv och sin bakgrund. Inte sällan kan finnas t.ex. uppväxtvillkor där individen som barn eller ungdom presterat i syfte att få uppmuntran, uppmärksamhet eller kärlek. Uppskattningen kan då sägas bli "villkorad". Skam och rädsla för avvisande kan vara motorn bakom de ständiga försöken att prestera. Dessa individer har inte sällan en dålig kontakt med sig själva och eget känsloliv, d.v.s. en svag självkänsla.
(Källa: Lev som du vill och inte som du lärt dig, Young & Klosko, 2010)
Tuesday, August 09, 2016
Kraften i att acceptera sig själv med "Ovillkorlig acceptands" / ”Unconditional positive regard"
Tvillingar och ett trotsande större syskon. Ilskan slår till. Inga bra förutsättningar att vara en god förstående, stöttande och accepterande förälder. Läkaren och mamman Michelle Charfen berättar inspirerande om hur hon hade problem med uppfostran av sina barn, och om hur hon på vägen upptäckte sin inställning till sig själv. Att det var både problemet och lösningen. Att ge sig själv ovillkorlig acceptans oavsett vad man gjort är nyckeln till frihet, och vi kan ändra oss själva!
Hennes tal spänner över alla de 12 stegen. Från insikt till att föra budskapet vidare.
#tedx #uncontitionalregards #unconditionallove #acceptence #selfacceptance
Monday, July 25, 2016
Omhändertagande
Ordet medberoende eller codependent rymmer så mycket så det är ett problematiskt ord. Men om man lyfter och tittar på vad det kan innehålla så ser man att det kan innehålla måna beteenden och karaktärsdrag som har tjänat oss i uppväxten men som fungerar mindre bra och rent av hindrar oss som vuxna. Det finns all möjlighet att komma till rätta eller balansera dessa.
Medberoende personer kan:
think and feel responsible for other people—for other people's feelings, thoughts, actions, choices, wants, needs, well-being, lack of well-being, and ultimate destiny.
feel anxiety, pity, and guilt when other people have a problem.
feel compelled—almost forced—to help that person solve the problem, such as offering unwanted advice, giving a rapid-fire series of suggestions, or fixing feelings.
feel angry when their help isn't effective.
anticipate other people's needs.
wonder why others don't do the same for them.
find themselves saying yes when they mean no, doing things they don't really want to be doing, doing more than their fair share of the work, and doing things other people are capable of doing for themselves.
not know what they want and need or, if they do, tell themselves what they want and need is not important.
try to please others instead of themselves.
find it easier to feel and express anger about injustices done to others, rather than injustices done to themselves.
feel safest when giving.
feel insecure and guilty when somebody gives to them.
feel sad because they spend their whole lives giving to other people and nobody gives to them.
find themselves attracted to needy people.
find needy people attracted to them.
feel bored, empty, and worthless if they don't have a crisis in their lives, a problem to solve, or someone to help.
abandon their routine to respond to or do something for somebody else.
overcommit themselves.
feel harried and pressured.
believe deep inside other people are somehow responsible for them.
blame others for the spot the codependents are in.
say other people make the codependents feel the way they do.
believe other people are making them crazy.
feel angry, victimized, unappreciated, and used.
find other people become impatient or angry with them for all the preceding characteristics.
This inspiration is from Melody Beattie "Codependent No More: How to Stop Controlling Others and Start Caring for Yourself"
Saturday, June 18, 2016
Stress - min huvuddrog och Burnouts Anonymous?
Den senaste tiden har jag gått på en del AA-möten utöver ACA. Jag är inte allergisk mot alkohol. Jag har familjessjukdomen. Min morfar hade problem med sprit och var därför nykter. Jag känner sinnesro när jag är på AA. Det är inte så konstigt eftersom det också (de var först) är ett andligt program baserat på samma 12 steg som ACA. Jag kommer i kontakt med min andliga dimension på ett så fint sätt i den gemenskapen med. Det som skiljer dem från ACA är att man där jobbar med maktlöshet över en drog i AA. Det blir så tydligt för mig. "Skippa första glaset". Vi i ACA jobbar med... ja lite oklart för mig fortfarande (efter 12 år), "konsekvenserna av att ha vuxit upp i en dysfunktionell familj". Okej, men konsekvenserna ser så olika ut för oss vuxna barn. Det skulle vara skönare för mig att fokusera på min huvuddrog. Stress. "Här pratar har vi om våra liv i anknytning till stress" . Jag skriver det här på bloggen och lämnar över till min Högre Kraft så får jag se vad som händer. Ett eget program kanske? Burnouts Anonymous kanske skulle passa som namn? Tack!