Är man det minsta intresserad av att lära sig mer om meditation och vilka effekter det ger enligt forskningen, rekommenderar jag den här boken. Full Catastrophe Living skriven av doktor Kabat-Zinn. Det är något av ett referensverk inom mindfullness.
Vi körde lite mindfullness igår jag och min fru. Hon fick kontakt med en frustration mot mig. Vi delade lugnt och vuxet om det här. Det startade lite i mig. Bestörtning men och då nyfikenhet. Förstod att hon tänkte att det bara finns två alternativ. Antingen ändra på mig eller skilja oss. Jag kände att hon inte har det jag har. En insikt om att man inte kan ändra andra och om man inte känner maktlöshet inför det ger det mycket frustration och i förlängningen väldigt jobbiga konsekvenser. Om det skulle vara så att det bästa fanns två alternativ till handling, är det enda av de två som är möjligt är att vi skiljet oss. Eftersom hon inte står i makt att ändra mig. Jag la fram på ett sätt som hon tog till sig att det faktiskt finns ett tredje alternativt - att jobba med sig själv för att få kontakt med och hantera frustrationen hon känner mot mig. Tack för allt jag lärt mig i ACA och Alanon!
Jag skrev den 15 juni i år att jag tänkte att det körde ihop sig i huvudet när jag jobbade för jag gjorde så mycket på en gång och att det berodde på att jag inte kunde sätta gränser. Försöker på den linjen men kallar det mer brist på impulskontroll. Det får jag öva i min meditation varje morgon där jag lär min medvetna närvaro. Då blir jag medveten om vilka tankar som kommer och så låter jag den gå på ett snällt sätt.
Hur mår du?
Denna fråga hela tiden. Vissa menar den andra inte. Jag skulle vilja kunna säga till andra: Mår du? För är inte det det viktiga? Att man är i kontakt med sig själv att man kan känna att man mår. Sedan hur man mår är intressant. Men hur många mår, det vill säga är i kontakt med sina tankar sin kropp och sina känslor så att de kan ens svara på frågan. För att illustrera, har jag en vän som brukar säga när jag frågar hur han mår "Jo da, senast jag kände efter var det nog bra." Ett fint och ärligt svar. Han hade ju inte känt efter på ett tag, inte mått något speciellt på ett tag. Såhär avstängd gick jag omkring under 2012 till våren 2015. Jag slutade gå på mina självhjälpsmöten. Jag prioriterade helt enkelt bort dem. Jag hamnade i en utmattningsdepression. Med hjälp av sjukskrivning och en klok läkare Åsa Tunnelli och insikten tack vare en vän i programmet började jag gå på möten igen. ACA Lunchgruppen blev min väg upp ur det svarta. Idag får jag förfrågningar om att bli sponsor nästan varje vecka för andra ser att jag lever i programmet.
Tredje steget innehåller det kraftfulla verktyget att släppa taget om det vi inte fungerar i våra liv.
Av egen erfarenhet vet jag att det är skönt att kunna gå vidare, att inte fastna. För att ta ett exempel var jag arg och senare bitter på att jag inte blev bjuden på en väns bröllop. Nu har jag genom tredje steget möjlighet att lämna över och gå vidare. Det finns med det är att jag slipper spilla för mig värdefull energi på att harma och känna ilska och kanske tom hat mot andra.
Tack för att ni läser!
Tack!
Jag jobbar just nu i steggrupp enligt ACAs 12 steg. Idag delade jag mitt tredje steg. Att lämna över till en kraft större än mig själv. Mycket utvecklande i både kropp sinne och andlighet.
När jag var liten fick jag inte känna mina känslor.
Det var nog min mamma som hade patent på det. När andra visade känslor kunde hon nog inte bära det.
Jag fick ett bra citat till mig ;
Grovt översatt :
"Vissa människor är så fattiga. Allt de har är pengar. "
Så sant, utan hälsa och tid kan vi inte njuta av vare sig livet eller våra pengar. Det har jag fått erfara flera gånger i livet när nära och kära varit svårt sjuka och gått bort.
Eller som Alicia Keys säger det
Not Even The King
http://open.spotify.com/track/55do1f4mkLfM314tQDlyfw
Meditation för mig är att sätta mig en lugn stund varje dag och öva plast vara öppen för intryck från min kropp, känslor och vägledning från min Högre Kraft, så som jag uppfattar den.
Om jag gör det varje dag händer det positiva saker i mitt liv, ofelbart. Kanske svårt att förstå, det behöver upplevas.
Det är så roligt att höra att meditation är på gång och börjar bli trendigt, främst i USA, vilket betyder att det kommer komma hit. Mindfulness är försa vågen, men det kommer mer. Roligt för det är något jag praktiserar (och kan visa mig duktig inom) och har erfarnehet att göra vidare till andra i min och liknande situationer.
Jag har delat att jag vill göra service i en kommitté i programmet. Jorden det för jag tror att jag har en vilja (eller är det en dyssig impuls? ibland s vårt att veta) att göra service på nationell nivå. Frågan till mig själv blir om jag nu drivs av att jag vill prestera nu? Det här är farligt för mig, eftersom prestation är en av de sätt jag kan använd för att fly från mina känslor. Hm... Får låta min Högre Kraft, så som jag uppfattar den, ge mig vägledning i det här också.
Även delat hur rädd jag är att bli avvisad av andra människor, speciellt personer som jag uppfattar som auktoritära, men även andra människor om kring mig. Jag ser tydligare nu i stegarbetet att jag kompencerar rädslan med att isolera mig känslomässigt och därmed andligen. Helt enkelt göra mig mer oåtkomlig. Mer svåråtkomliga för att skydda mig från att bli sårad, antagligen. Jag funderar på om jag på grund av rädslan att bli avvisad också blir avvisad av de omkring mig, eftersom jag inte fungerar på ett socialt emotionellt funktionellt sätt. Jag verkar jobba enligt devisen "bättre bli avvisad än att avvisas". På så sätt slår det in, det som jag mest av allt fruktar; jag blir avvisad.
Det här gäller så väl privat som på jobbet, men i olika stor utsträckning beroende på hur långt med mig själv jag kommit i de olika relationerna.
Tack!
