Be om hjälp - det kan gå bra också

Episoden jag kommer berätta om hände för ungefär ett år sedan. Det var efter en tung period i mitt liv. Badrumsrenovering efter att ha processa med vårt försäkringsbolag och inte kunnat duscha hemma på sju månader, min far blev allvarligt sjuk och vår dotter sov inte på nätterna på ett och ett halvt år.

Vid den här tiden var jag nästan helt knäckt. Jag klarade att gå till jobbet men jag var inte mig själv. Jag var livrädd att misslyckas. När jag hade varit uppkäftig och arg på ett styrgruppsmöte för mitt projekt kände jag att jag hade tappat kontrollen och behövde hjälp.

Med stöd från min fru ringde jag min chef och sa i princip som det var att jag behövde prata med en psykolog. Det gick bra. Chefen förstod och godkände tio samtal med en KBT-psykolog.

Det andra jag var tvungen att göra var att prata med min chef hos kunden jag jobbade för.

Jag berättade övergripande hur läget var och att om de tyckte jag betedde mig konstigt så skulle de förstå varför.

Nu till poängen. När vi skulle avsluta berättade chefen att han sökte projektledare och undrade om jag ville söka tjänsten.

Eh, va? Var nog mitt svar. Jag hade aldrig föreställt mig att hans svar skulle bli det. Jag var ju livrädd att visa mig svag och kände mig rätt värdelös, minst sagt. Inte att han skulle vilja anställa mig!

Vad kan jag lära sig av detta? Be om hjälp är läskigt men kanske nödvändigt men också den enda väg framåt ock kan även vara den bästa vägen framåt. Han kanske såg friskheten och styrkan i att göra som jag att be om hjälp?

Tack.

Vardagslycka

Vardagslycka är att fixa något, som man en längre tid stört sig på. Tex att äntligen ta sig tid att rikta upp badrumsskåpsdörrar så de inte slår i varandra nä man öppnar och stänger dem.

#vardagslycka #sinnesro

Dysconnected

Vi ska ju vara så "connedted" och "stay connected" idag. Bra, och något för mig. Unplugged, som var på kring mitten 90-talet blir jag av att dricka. Tror att mitt intresse för att och suget att bli full har avtagit efter åren o ACA och Al-Anon.

Stabilare

Känner mig mer stabil nu efter ett par veckor med mindre press och mer programmet och professionell hjälp i mitt liv. Även om det professionella är väldigt sällan.

Tänker på att andas och vara mer i nuet. Känna kontakten med min högre kraft. Tillhörighet, tacksamhet.

Swag

Veckans ord: swag. Trend på twitter just nu. Slog upp vad det betydde på Urban dictionary (för övrigt en site med swag). Betyder [ytliga] uppfattningen om en person. Man kan göra saker för att stärka sin swag (to swag up) på olika sätt. Laga god mat, ha många vänner, fint jobb, bo fint och tjäna bra, är saker som stärker ens swag i Stockholm just nu. Kunna ta ur en älg snyggt kanske stärker ens swag i Norrland? Man kan tydligen sänka sin swag. Lite som jag gjort. Prata med vissa i min omgivning att jag inte mår 100 har inte tagits emot så väl. Lägga ner all energi i att stärka sin yta och swag är för mig inte det viktigaste... Snarare att stärka min swag / uppfattning om mig själv. Jag har viljan att swagga upp mig själv!

Vad ska och bör man planera?

Inne i en period nu. Nerverna är utanpå. Fladdrig och oberäknelig. Just nu har jag som "håll" i solarplexus, säkert psykosomatiskt. Känner mig fången känner att jag måste få andas, få egen tid, livet känns sönderplanerad. Ju mer pressat det blir svarar jag (och K) med att planera mer. Det funkar inget bra nu, känner att jag vill planera upp hur jag ska må.

Planering är nog kompensation för kontrollförlust.
Kontrollförlust -> planera bättre.
Jag vet att kontrollförlust möts med släppa taget.

Vi är smårbarnsfamilj. Vad kan man släppa taget om? Nej: Mat, jobba, dagishämtning-lämning. Ja: Planera upp fritiden som inte är sova, städa laga mat.

Sluta streta emot. När K planerar går det över styr. Hon känner att jag svajar, vi svajar, möter med planera mer. Var går gränsen? Vad ska/bör man planera? Vad ska man inte planera?... för att må bra?

Bad om hjälp

Bad om och fick hjälp. Tillbaka till min livsviktiga fysiska träning.

Hemska historier

Jag läste precis i Aftonbladet om en 31-åring som drunknade igår i Visby hamn. Hemskt. Läser just nu "Hunting Eichman" om hur israeliska Mosad fångade mannen som ansvarade för att minst 4 miljoner människor mördades i Nazisternas koncentrationsläger.

Det jag funderar över är varför jag känner mer sinnesro när jag läser om hemska saker som jag tar illa vid mig av? Från att känna den vanliga lite molande bakgrundsbrusande ångesten till att det släpper i bröstet. Det är som om jag kommer ur bubblan som isolerar mig från mina egna känslor. När jag läser så här gripande historier liksom bryter känslorna igenom och kan finnas och kännas.

Mamma bära

Jobbigt för mig som pappa att få höra "mamma bära" 2000 gånger på en dag när jag haft sonen själv. Känner mig otillräckligt trots att jag vet att det är en fas och att jag duger.

Frågor

Funderat en del om hur mycket andra faktorer påverkat mig i min uppväxt. Att jag är äldsta barnet. Hur påverkade det mitt sätt att vara mot mig själv och andra? Hur påverkade det mig i att lära mig sunda relationer till mina och andras känslor? Hur lärde jag mig att det var prestera jag skulle för att jag skulle få uppskattning och kärlek?

Hur påverkades jag av att min mamma var enda barnet? Hur påverkade det mig att hon ville ha rätt till varje pris och aldrig sa förlåt?

Nere

Känner mig deppig. Ingen kommer att bjuda oss på jul- eller nyårsfest som vanligt. Det känns så himla motigt att känna att jag blir den som blir över och måste bjuda andra som blir över. Känner mig sjuk på något djupare plan. Energin räcker precis för att jobba laga mat, ta hand om sonen och sova. Förhållandet lider.

Ska jag bjuda mina "kompisar" på glögg hemma hos oss? Vågar jag det? Jag känner mig rädd art öppna upp och sedan bli ratad. De kanske tackar nej eller ja till glöggen och inte bjuder tillbaka...
Hmm...

Föräldrar, barn och Gud och mänskligheten

Barns beteende att ta på sig skulden för sina föräldrars
ickefunktionella beteenden gör de för att motsatsen, att deras
föräldrar inte skulle vara perfekta, skulle vara katastrofal. Ingen
trygghet skulle finnas för barnet. Lika med varför det finns ondska i
världen? Om det fanns en Gud; varför finns det då krig? Det måste vara
mänsklighetens fel eftersom Gud är felfri. Min Gud är då nog kanske
inte felfri, eftersom jag inte tror att det är mitt fel att jag är
dyssfunktionell.

Utom mig...

Frasen utom sig av... Är rätt intressant.

Tacksamhet idag

Jag är så tacksam för min lilla familj. Sonen på 1,5 och min blivande fru.

Intervju med Syd

Läste en äldre intervju med Syd, som skriver bloggen I'm just F.I.N.E.
om hans arbete i tillfrisknandet. Väldigt givande intervju där han
beskriver hans syn på tillfrisknande och bl.a. varför han bologgar om
sitt liv. Jag känner igen mig väldigt mycket i vad han beskriver tråts
att jag inte har eller har haft några aktiva alkoholister i min
omedelbara märhet och jag blev förvånad över att han är pensionär och
inte lika gammal som jag. Hela intervjun:
http://www.alltreatment.com/interviews/interview-with-al-anon-member
Syds blog: http://fine-anon.blogspot.com/

Stämmer?

Har jag obearbetad sorg över en förlorad barndom?

Förstå

Ringde till min sponsor om det här med att jag inte blev bjuden till min kompis bröllop. Han höll med men sa också att det är viktigare att försöka förstå än att bli förstådd. Tänkt på det en del och det är ju så.

??!!

Blev inte bjuden på min väns bröllop. Räcker inte 16 års vänskap?!

Högre Kraft. Vad ska jag lära mig av detta?

Det är jobbigt nu. Hemma med ett varn som inte äter. Trots att jag inte trugar mycket blir det gnäll. Köket i spillror efter matlagning. Disk överallt.molande värk i ryggen. Jag pallar inte gnället och gråten. Jag flyr ut i parken.

Tankarna i mitt huvud

Fan, glömde mina solbrillor.

Jag svär åt mitt inre barn. Barnet blir rädd.