Vår djupaste rädsla

Vår djupaste rädsla är inte att vara otillräckliga.

Vår djupaste rädsla är att vi är mer kraftfulla än vi förstår.
Det är vårt ljus, inte vårt mörker, som skrämmer oss mest.

Vi frågar oss;
vem ska jag vara?
Lysande, fantastisk, talangfull, underbar?

Vem ska jag inte vara?
Du är Guds barn.

Att låtsas vara liten hjälper inte världen.
Det finns ingenting upplyst i
att gömma din storhet,
för att andra människor
inte ska känna sig osäkra.

Vi föds för att visa
den gudomliga skönhet som finns inom oss.
Det finns inte bara i några av oss, utan i alla.

Och när vi låter vårt eget ljus stråla,
ger vi omedvetet andra människor
tillåtelsen att göra detsamma.

När vi befrias från vår egen rädsla,
befriar vår närvaro automatiskt andra.

--Marianne Wiliamson

Be om att få mina karaktärsdag avlägsnade

Jag känner igen kampen den lilla krigaren utkämpar i den här dikten i serieformat. Den handlar för mig om kampen mot det som Lars Norén kallar "sina dämoner". Just nu jobbar jag på att be om att bli villig att låta min högre Kraft att ta mina karaktärsfel, de masker som min demon klär sig i.

Ny Myndighet i raden

Tungt. Blev inskriven på Arbetsförmedlingen idag. Steril miljö i sobra färger som inte upprör någon men tilltalar heller igen. Minst en millimeter med bonmedel på de blanka linoliumgolven. Det kändes tungt och jobbigt att vara i kontakt med en myndighet till, även om handläggaren "Affe" från Iran gjorde det bästa för att det skulle var lugnt och ostressigt för mig. Vi pratade och han förklarade att han skulle skriva in mig och sedan ta ett beslut. Han knapprande på datorn och jag satt på en hård böjträstol bredvid. Tittade på det grå gränssnittet med hundra textfält. Kryptiska koder som flög in i sina rätt avmätta rutor. Som spelet Minesweaper på Windows 95-tiden. Lika bregripligt men lika obegripligt. Stämmer dina uppgifter? Frågade Affe plötsligt. Ja. Svarade jag. (varför skulle de inte stämma, de kommer direkt från Skatteverkets heliga huvuddatabas med masterdata, tänkte jag.) Jag fick en sjukkod. Tryckte undan känslan av att etiketteras som sjuk psykiskt handikappad. Affe var väldigt mån om att säga att ingen annan kommer att se den och att jag kan ta bort den när jag vill. (Hur ska jag komma ihåg det tänkte jag). Affe förklarade vidare att koden möjliggör för mig att ta del av.. hjälpmedel blah resurser program blah bla.. rullstol och rullator? Vad menade han? Jaja det blir säkert bra tänkte jag och sa att jag hade otroligt tillit till att de kan sitt jobb och blah... la mig platt, som jag alltid gör. Men jag känner att det är på ett annat sätt nu på något vis än när jag var i full fart in i väggen. Att jag tar hand om mig själv genom att öva tillit att det faktiskt kan gå bra också och inte lägga energi på att sprattla och slå inombords och odla brock i hjärnan av anspänning. Jag har kämpat så mycket genom åren, men nu när jag lägger ner garden och accepterar mitt öde, att jag sitter på ett ställe som säger att de vill hjälpa mig till ett arbete. Men ändå pågår kampen i mig. En del av hjärnan skriker "stick! Du blir hämmad kuvad, kvävd, stoppad i ett fack, en process och hjälpt till döds! Du är ju inte psykiskt funktionshindrad! Medan den andra delen av hjärnan säger "Oj! Vad bra att jag nu får hjälp! "Tunga åtgärder" låter bra när de säger det." Jag känner att det blir tydligt igen att jag inte mår bra. En jävla kod! Hur kan den göra så ont!? Jag är inte "Kod 61 - Psykiskt funktionshinder"!!! Jag är en människa som ni ska låta vara! Ge mig staschen och jag är ute härifrån! Men de gjorde inget fel i sin stora hotfullt vänliga dämpande systematiskt malande intetsägande sterila miljö i sobra färger som inte upprör någon men tilltalar ingen heller.

Varför brände du ut dig igen - trots dina verktyg?

Varför brände jag ut mig när jag har en massa verktyg. Tja, återhämtning är en färskvara. Precis som kondition faller man tillbaka i gamla hjulspår efter ett tag. Jag höll uppe med min träning, alltså jag slutade göra det man behöver för att tillfriskna: Gå på möten, ha en sponsor och faktiskt ringa den och jobba i stegen. Jag höll uppe under tre år. Sedan var det klippt igen. Jag rasade igenom. Jag höll inte mina verktyg skarpa när jag inte använde dem helt enkelt. 

Fjärde och femte steget i tre ord

Jag lyssnade på Radiolab - Words och de berättade om Shakespere. Han "uppfanna" många ord och fraser som vi tar för givet. Till exempel är han pappa till uttryck som "what is done is done" och "love is blind" och ord som "unreal" och "unaware". En fas jag fastnade för beskriver fjärde och femte steget i 12-stegsprogrammen med tre ord - "truth will out". Träffande!

 

Booing! Dagens boktips!

Är man det minsta intresserad av att lära sig mer om meditation och vilka effekter det ger enligt forskningen, rekommenderar jag den här boken. Full Catastrophe Living skriven av doktor Kabat-Zinn. Det är något av ett referensverk inom mindfullness.

Den där darrande känslan av förändring

Kom i kontakt med den där darrande känslan inom mig igen. Som en kall skiva som går igenom mig från axel till axel och ner genom mitten av kroppen längs dess krökning ner i sätet. Känslan känner jag igen som förändring och inte farlig, tvärt om. Den kommer när jag rör mig utanför den tillåtna zonen, boxen, comfort zone. Jag tänker att känslan är bra för den visar för mig att det sker förändring i mig. Jag är i processen att komma vidare mot, ja det vet jag inte. Jag mår i alla fall bättre att vara i kontakt med känslan och får mer tillgång till mig själv efteråt. Kontakt med min kreativitet, till min energi som varit så nedstängd i depressionen.

Hon rekommenderade mig att läsa Sidharta av Hesse när hon hörde mig prata om min resa. Jag är tveksam i det här läget. Den ger säkert identifikation, men jag är intresserad av min resa med de redskap som kommer till mig. Kommer säkert läsa den senare för den verkar spännande. Är i mitt 6 steg nu. Easy does it!

HALTS

Jag skrev tidigare om checklistan eller slagordet "HALT". Never get too hungry angry lonely or tierd. Jag fick till mig av min sponsor att det finns ett "S" på slutet också. "S" för serious. Det passar ju på mig. Jag har tagit det mesta på för stort allvar. Jag behöver mer lek och spontanitet i mitt liv. Tack för den insikten!

Att bryta med sina föräldrar

Pratade med en vän igår. Vi pratade om att bryta kontakten med våra föräldrar. Jag gjorde det 1999. Under tre månader pratade jag inte med min mor. Det som hände var att jag fick distans att ta ansvar att göra det som var bäst för mig, och senare inse att det inte är så lätt. Jag jobbade mest och stängde på så sätt av mina känslor. När vi senare tog upp kontakten igen bemötte hon mig på ett annat allvar. Hon mötte mig med mer respekt. Det kändes skönt att bli en individ på allvar, en vuxen.

Tacksam för verktygen i programmet

Vi körde lite mindfullness igår jag och min fru. Hon fick kontakt med en frustration mot mig. Vi delade lugnt och vuxet om det här. Det startade lite i mig. Bestörtning men och då nyfikenhet. Förstod att hon tänkte att det bara finns två alternativ. Antingen ändra på mig eller skilja oss. Jag kände att hon inte har det jag har. En insikt om att man inte kan ändra andra och om man inte känner maktlöshet inför det ger det mycket frustration och i förlängningen väldigt jobbiga konsekvenser. Om det skulle vara så att det bästa fanns två alternativ till handling, är det enda av de två som är möjligt är att vi skiljet oss. Eftersom hon inte står i makt att ändra mig. Jag la fram på ett sätt som hon tog till sig att det faktiskt finns ett tredje alternativt - att jobba med sig själv för att få kontakt med och hantera frustrationen hon känner mot mig. Tack för allt jag lärt mig i ACA och Alanon!

Impulskontroll

Jag skrev den 15 juni i år att jag tänkte att det körde ihop sig i huvudet när jag jobbade för jag gjorde så mycket på en gång och att det berodde på att jag inte kunde sätta gränser. Försöker på den linjen men kallar det mer brist på impulskontroll. Det får jag öva i min meditation varje morgon där jag lär min medvetna närvaro. Då blir jag medveten om vilka tankar som kommer och så låter jag den gå på ett snällt sätt.

Hur mår du?

Hur mår du?
Denna fråga hela tiden. Vissa menar den andra inte. Jag skulle vilja kunna säga till andra: Mår du? För är inte det det viktiga? Att man är i kontakt med sig själv att man kan känna att man mår. Sedan hur man mår är intressant. Men hur många mår, det vill säga är i kontakt med sina tankar sin kropp och sina känslor så att de kan ens svara på frågan. För att illustrera, har jag en vän som brukar säga när jag frågar hur han mår "Jo da, senast jag kände efter var det nog bra." Ett fint och ärligt svar. Han hade ju inte känt efter på ett tag, inte mått något speciellt på ett tag. Såhär avstängd gick jag omkring under 2012 till våren 2015. Jag slutade gå på mina självhjälpsmöten. Jag prioriterade helt enkelt bort dem. Jag hamnade i en utmattningsdepression. Med hjälp av sjukskrivning och en klok läkare Åsa Tunnelli och insikten tack vare en vän i programmet började jag gå på möten igen. ACA Lunchgruppen blev min väg upp ur det svarta. Idag får jag förfrågningar om att bli sponsor nästan varje vecka för andra ser att jag lever i programmet.

Tredje steget

Tredje steget innehåller det kraftfulla verktyget att släppa taget om det vi inte fungerar i våra liv.

Av egen erfarenhet vet jag att det är skönt att kunna gå vidare, att inte fastna. För att ta ett exempel var jag arg och senare bitter på att jag inte blev bjuden på en väns bröllop. Nu har jag genom tredje steget möjlighet att lämna över och gå vidare. Det finns med det är att jag slipper spilla för mig värdefull energi på att harma och känna ilska och kanske tom hat mot andra.

Tack för att ni läser!

Tack!

Om "Gud" i Steg 2

http://www.dickb.com/articles/AA-higher-power-Iceberg.shtml

Tredje steget

Jag jobbar just nu i steggrupp enligt ACAs 12 steg. Idag delade jag mitt tredje steg. Att lämna över till en kraft större än mig själv. Mycket utvecklande i både kropp sinne och andlighet.

Skillnad

Det är skillnad på att vara lyckad och att vara lycklig.

Jag fick inte känna känslor

När jag var liten fick jag inte känna mina känslor.

Det var nog min mamma som hade patent på det. När andra visade känslor kunde hon nog inte bära det.

Tionde steget..

Vissa människor är så fattiga...

Jag fick ett bra citat till mig ;

Grovt översatt :
"Vissa människor är så fattiga. Allt de har är pengar. "

Så sant, utan hälsa och tid kan vi inte njuta av vare sig livet eller våra pengar. Det har jag fått erfara flera gånger i livet när nära och kära varit svårt sjuka och gått bort.

Eller som Alicia Keys säger det
Not Even The King
http://open.spotify.com/track/55do1f4mkLfM314tQDlyfw

Bråkar med fästmön om ett par jag vill bjuda på bröllopet och hon inte. Hon tycker inte om dem för de har sårat mig så mycket genom att inte bjuda mig till deras bröllops-akt. Jag känner att jag nog har kommit över det hela nu och vill bjuda dem på vårt bröllop eftersom jag vill behålla relationen till dem och mitt gamla kompisgäng intakt, om det går. Känner mig så otroligt splittrad i detta. Jag vill bjuda dem för att jag förlåtit men. Hon kan inte förlåtit. I bakgrunden ligger nog min stora sorg efter min mamma som gjorde det att jag inte blev bjuden till deras bröllop så mycket större. Så stort att jag ältade detta under hela sommaren.