Allt på en gång blir ingenting

chili flakes, dijonsenap, honung, kycklingbuljong, mjölk, olivolja, olja, ris, salt, smör, ströbröd, svartpeppar, tomatpuré, torkad salvia, vetemjöl, vitlök, vitvinsvinäger

Nu blev det såhär igen. Jag ska göra flera saker samtidigt. "Multitaska", att göra allt på en gång helst fort också. Klippa klistra mellan program när jag jobbar. En stor anledning, tror jag, till att jag har gått in i väggen nu för andra gången är att jag har svårt att göra en sak i taget. Det är ett problem jag haft under hela mitt arbetsliv, om jag tänker efter. Nu när jag tänker på det så är det väl en oförmåga eller svaghet jag har, att jag har svårt att sätta gränser. Det är svårt för mig att sätta sunda funktionella gränser mot andra personer, men framförallt för mig själv. Att sätta gränser mot andra för att skydda mig själv är svårt men att sätta gränser för mig själv så att jag inte sviker eller skadar mig själv är svårare. Ett exempel, så att det blir klarare för mig själv och för er som kanske läser det här kan vara att min chef ringer och vill att jag ska jobba en lördag. Då kan jag välja att säga nej för jag har inte betalt att jobba lördagar, eller så kan jag agera självvådligt och säga ja och offra min lediga dag för mitt arbete, kanske för att jag är rädd för auktoriteter och tycker att det är obehagligt att säga nej. Om jag säger nej har jag tagit hand om mig själv genom att sätta upp en sund gräns. I det senare fallet sviker jag mig själv och offrar mig för, vaddå? Mitt jobb. Jobbet är viktigt ja, men hur viktigt är det. Går min hälsa och självkänsla inte före?
Att sätta gränser för mig själv är svårare för det är mer subtilt. I det här exemplet är jag själv både Min vilja (chefen) och jag själv. Exempel: Jag känner att jag vill göra. Det faller över mig och jag uppfattar det som inspiration och handlingskraft. Men det tar liksom stopp, jag blir paralyserad och det knyter sig i bröstet och jag får ångest. Varför är det såhär? Jag vet att det nog är effekterna av att ha vuxit upp under dysfunktionella familjeförhållanden.

Att ställa upp för mig själv genom att ta en sak i taget är svårt. Jag har erfarenhet av att de dagar jag mediterar en stund på morgonen så blir det här bättre och uppträder ibland inte alls.

Meditation för mig

Meditation för mig är att sätta mig en lugn stund varje dag och öva plast vara öppen för intryck från min kropp, känslor och vägledning från min Högre Kraft, så som jag uppfattar den.

Om jag gör det varje dag händer det positiva saker i mitt liv, ofelbart. Kanske svårt att förstå, det behöver upplevas.

Meditation på gång

Det är så roligt att höra att meditation är på gång och börjar bli trendigt, främst i USA, vilket betyder att det kommer komma hit. Mindfulness är försa vågen, men det kommer mer. Roligt för det är något jag praktiserar (och kan visa mig duktig inom) och har erfarnehet att göra vidare till andra i min och liknande situationer.

Service och rädslan att bli avvisad

Jag har delat att jag vill göra service i en kommitté i programmet. Jorden det för jag tror att jag har en vilja (eller är det en dyssig impuls? ibland s vårt att veta) att göra service på nationell nivå. Frågan till mig själv blir om jag nu drivs av att jag vill prestera nu? Det här är farligt för mig, eftersom prestation är en av de sätt jag kan använd för att fly från mina känslor. Hm... Får låta min Högre Kraft, så som jag uppfattar den, ge mig vägledning i det här också.

Även delat hur rädd jag är att bli avvisad av andra människor, speciellt personer som jag uppfattar som auktoritära,  men även andra människor om kring mig. Jag ser tydligare nu i stegarbetet att jag kompencerar rädslan med att isolera mig känslomässigt och därmed andligen. Helt enkelt göra mig mer oåtkomlig. Mer svåråtkomliga för att skydda mig från att bli sårad,  antagligen. Jag funderar på om jag på grund av rädslan att bli avvisad också blir avvisad av de omkring mig, eftersom jag inte fungerar på ett socialt emotionellt funktionellt sätt. Jag verkar jobba enligt devisen "bättre bli avvisad än att avvisas". På så sätt slår det in,  det som jag mest av allt fruktar; jag blir avvisad.

Det här gäller så väl privat som på jobbet,  men i olika stor utsträckning beroende på hur långt med mig själv jag kommit i de olika relationerna.
Tack!

Min fru fick nytt jobb idag. Jag känner mig så glad för hennes skull och det känns mer frid för mig i min sjukskrivning.

Känner att det blir mindre press på mig att tjäna pengar till familjen när hon får lite högre lön. Samtidigt känner jag skuld när jag tänker att jag skulle utnyttja situationen att detta fördelar av att hon jobbar och på så sätt gett mig mer utrymme att ta tid att komma underfund med vad jag vill göra nu när jag verkligen behöver tänka om efter att ha kört in i väggen.

Känner att jag kan tänka goda tänka att det här inte kommer vara för evigt och att det finns tid att jobba och tjäna pengar och tjäna familjen, om, jag som min egen kärleksfulle förälder tar hand om mig själv och låter mig själv läka.

Helt slut just nu. Det värker i hela kroppen. Det är svårt att uttrycka mitt behov att lägga mig att vila. Ringde en vän i programmet. Det kändes bättre att höra att hen kände igen. Jag hörde min kropp. Jag följde den.

Ohanterligt

Känner att den här dagen hittills varit ganska ohanterlig. Hemma med barnen idag eftersom det är planeringsdag på förskolan. För mig betyder det stresspåslag, irritation och kort stabil till ilska. Obalans är en annan bra beskrivning. Jag blir oproportionerligt arg på barnen. Vi steg upp lite senare och tog det för en gångs skull lugnt eftersom vi ju inte skulle iväg.

Efter ett tag, vid mellisdags började barnen bli oroliga. Det märktes att de är vana att snabbt på till förskolan efter de ätit. Nu drog de omkring, ja eller vi, som osaliga rastlösa andar i lägenheten. När de, som idag får ta det lite friare blir de, som jag, oroliga och rastlösa. Vi mår bra av rutiner. Speciellt nu när jag är utbränd.

Jag vet att det blir bättre om jag söker kontakt med min högre kraft, men det var svårt idag. Jag tänkte att, jaha det är ohanterligt jag ska lära mig idag. Jag gick och la mig sent igår för att fixa en besticklåda som fastnat. Jobbade på att få loss den kniv som lagt sig på snedden och måste lådan till kl 0030. Undrar varför jag har det kämpigt och inte känner mig stabil idag... hehe. Nu kan jag ser humorn.

Inte så mycket lyckanden som misslyckanden vi lär oss av enligt Bill

Our spiritual and emotional growth in A.A. does not depend so deeply upon success as it does upon our failures and setbacks. If you will bear this in mind, I think that your slip will have the effect of kicking you upstairs, instead of down,

— AS BILL SEES IT, p. 184

Det stämmer för mig. Jag gick regelbundet på möten och hade jobbat igenom alla stegen. Sedan höll jag mig från programmet av olika anledningar. Misslyades helt att leva mitt liv på egen hand. Det ser jag nu som en tillgång. En erfarenhet jag kan dela om. Dels för att påminna mig om att jag är maktlös och behöver andra och min högre makt, och även för andra i gemenskapen som funderar på att sluta gå på möten.

Känslan

Sedan igår känner jag mig stabil och har sinnesro. Det är frukten av mitt stegarbete som jag precis har inlett. Tryggheten i gruppen ger så mycket. Kärlek och tillit gör att jag vågar känna. Känslor är kärnan i programmet har jag börjat inse. Min uppväxt med neglekt av mina känslor och behov satte sina spår innan jag innan jag ens kunde tänka. Spåren sattes i själen och de ärren kan jag bara nå genom känslor. Jag jobbar i stegen och hopper mig öppen så gott jag kan och det går bra, tack vare att jag låter min Högre Kraft hjälpa mig.

Högt Kraft,  tack för att du är med mig på den här resan.
Tack för att jag får vila i dina händer.

Att välja att känna

Min sponsor sa något klokt idag. Att när jag väljer att känna, väljer jag bort  dyssfunktionella beteenden,som jag annars använder för att slippa känna efter.

Meditation som ger underverk

Igår var det en sån där dag där jag gick och har stress och kände att jag var tvåa på bollen hela dagen. Stress till barnens förskola lämna och sedan fortsatte bara stressen, fast jag inte har något jobb eller måsten just nu eftersom jag är sjukskriven. Men,  så igår kväll hittade jag min gamla bok "Minska din stress med meditation". Jag läste mina understrykningar om hur jag kan undvika stressen med att stanna upp och koncentrera mig på min andning. Jag bestämde mig. Jag s flex en lapp med texten "Kom ihåg: meditera" till mig själv och fäste den på köksbordet där jag äter min frukost. Det fungerade! När frun hage tagit barnen till dagis satte jag mig och Mediterade en bra stund och faktiskt kunde jag startade den här dagen på bästa möjliga sätt. Idag har energin flödat. Jag har inte stressat alls och ändå har jag hunnit med allt jag hade hoppats på och dessutom hunnit sätta mig på biblioteket och jobba med stegen. Jag lämnar över, skrivet en lapp och hoppas att jag kan få förstånd att meditera även imorgon. Tack och god natt!

Jag är hård mot mig själv just nu.

ComLine Adult Children of Alcoholics' Newsletter

Såg att ACA kommer komma igång med nyhetsbrevet ComLine igen. Visste inte att de hade något sådant. Det kommer komma i juli nästa gång. Kul!

http://www.adultchildren.org/comline

Ärlighet varar längst... eller?

Jag har ett litet dilemma för mig själv just nu. Jag behöver,  från inrådan från sakkunniga från facket hålla flera dörrar öppna när det gäller min kommande arbetsträning. Delade senare om det med min sponsor. För mig som vuxet barn och uppvuxen i en emitionellt dysdfunktionell familj, har det alltid varit viktigt att göra rätt. Att vara klanderfri. Det beteendet kanske inte gagnar mig nu som vuxen alltid. Det är bra med god moral, men vem tackar mig om jag går miste om en massa pengar?

Jag inser nu att jag försökt att alltid göra rätt för att jag varit rädd. Det har varit viktigt att vara perfekt. Även om jag aldrig känt mig eller varit perfekt, har jag sökt efter att göra rätt för att VARA rätt. Jag har trott att om jag gör fel så ÄR jag fel. Idag inser jag det intellektuellt. - Jag ÄR inte fel om jag GÖR fel. På så sätt kan jag, för min egen skull nu se till att det blir bäst för mig genom att inte spela med öppna kort, och optimera chansen till att bli utköp från min arbetsplats.

Egen ponsor!

Fick tips om en kille som sponsrar andra och jag vågade till slut fråga om han kunde tänka sig att sponsra mig i ACA-programmet. Han sa ja idag! Så skönt att jag fått tag i en som vill sponsra mig i tillfrisknandet. Jag var inte varken nervös eller rädd att han skulle tacka nej för jag kände tillit att det skulle gå som det skulle när jag frågade. Skönt ändå nu efteråt. Nu har jag verktygen jag behöver. Nu har jag villighet att börja jobba!

6 dagar

Vad gör 6 dagar av isolering med mig som vuxet barn?

Jag har varit på landet med mina barn och deras morfar på landet i 6 dagar. Regn och ingen kontakt med någon annan person i programmet som arbetar med sig själv.

Det händer saker mef mig. Jag får en distans från min högre Kraft och mig själv. Känner inte längre mina känslor lika tydligt. Svårare att sätta gränser för mig själv. Köpte en påse med naturgodis och satte i mig. Glömde plånboken är jag skulle handla. Blev sur och vresig, oresonlig. Mitt kärleksfulla jag visade sig inte.

Jaha. Vad för jag åt det då?

Jag är bra

Fick till mig att affirmation av mig själv faktiskt fungerar och att jag behöver det.

Jag är en värdefull man som är värd att älskas och att älska, precis sådan jag är.
Jag är bra.
Jag duger precis som jag är.

Tack

Andra vuxna barn som stör min sinnesro

Jag har märkt att andra vuxna barn kan störa min sinnesro. Eller rättare jag tillåter dem göra det. Det är för mig svårare att hålla en sund distans till vuxna barn än andra. Jag kan nog inte utveckla det mer nu men jag tror säkert att jag får tillfälle att utforska det mer. Tack.

Ambitioner och löften med den här bloggen

Jag känner att jag vill ha ambitioner med den här bloggen. Jag känner att jag är rädd för att göra några utfästelser och lova saker som jag inte kan hålla. Lova att jag ska uppdatera varje dag eller ens varje vecka.

Det är ska i att jag inser att jag faktiskt får bestämma själv.

Eftersom jag är vuxet barn och uppvuxen i en dysfunktionell familj har jag som många andra tagit på mig för mycket ansvar. Fel ansvar. Tagit hand om andras beteenden och känslor istället för att se på mina egna. Det har mattat ut mig. Tack.

Beteende - Att skjuta upp saker så jag får stressa

I just detta nu känner jag att jag gör något annat än det jag ska. Intressant, varför gör jag det? För att då må dåligt? För att få stressa? Ja, årtal i stress. Då behöver jag ju något att stressa upp mig för. Skjuta upp saker till sista sekunden är ju ett beprövat sätt att stressa på. På så sätt kan jag mäta min stress så att den fortsätter att påverka mitt liv.

Vad kan jag göra åt det? Be sinnesrobönen och erkänna att jag är maktlös inför det här beteendet som jag fått med mig från min uppväxt. Vända mig till min Kraften som är större än jag och be om att få lämna över hela mitt lov och min vilja i händerna på denna större kraft.