...Vägen till Sinnesro.

Kallar ju den här bloggen för "...Vägen till Sinnesro". Det är rätt skönt att känna att vägen inte tar slut, att jag kommer få gå den här vägen hela mitt liv. Titeln kanske är lite missvisande för jag får ju Sinnesro på vägen, och inte bara i slutet. Om det hade handlat om att komma till Nirvana, hade titeln "... Vägen till Nirvana" det passat bättre. Nirvana kommer man ju till först efter att man gått vägen. Man får ju inte uppleva Nirvana på vägen. Det är väl lite av grejen, att göra rätt saker på vägen för ett sedan få belöningen. På "min" väg till Sinnesro får jag Sinnesro av att gå den. Kanske ska döpa om bloggen så den stämmer bättre... får fundera på det där.

Morgonrutinen

Idag mår jag ganska bra. Hoppade tyvärr över morgonrutinen med meditation som är så viktig för att koppla upp mig mot min högre makt och på så sätt växa i min andlighet. Jag får försöka förlåta mig själv, vilket är ganska lätt efter några år i programmet. Problemet är kanske att jag förlåter mig själv för lätt så att det blir ett självberätigande att slarva. Jaja, framsteg före perfektion. Jag vet att det är bra om jag får till en kvart varje morgon och att jag växer och slipper rädslor om jag gör det. Om jag missar märker jag det men jag sjunker inte tillnärmelsevis lika lågt som jag gjorde innan jag började jobba med mig själv i ACoA och Al-Anon.

Medkänslans magi

Jag skrev tidigare om relationen till min bror. Jag har tänkt ytterligare på det där och känt den senaste gångerna vi träffats att jag kan ge honom mer utrymme. Jag försöker att inte avbryta honom och tänka på att jag inte behöver säga vad jag tycker vid varje tillfälle. Att bara fokusera på att lyssna och förstå vad han säger. Vi bjöd över honom och hans sambo på middag hemma hos oss. Några timmar innan messade han inte kunde komma för han satt fast i en flytt på hans jobb. Han tyckte att det var jobbigt att han inte kunde komma, det märkte jag på meddelandet, att han var arg och bad om ursäkt. Min första reaktion, som jag gjort tidigare, skulle varit att svara att det var tråkigt att middagen ite skulle bli av. Men den här gången delade jag mina tankar med min sambo innan jag svarade. Hon föreslog att jag istället skulle skriva att jag förstod att det måste vara jobbigt för honom att uppehållas av en flytt på jobbet som inte gick så bra. Som svar fick jag att han var tacksam för att jag var en förstående bror! Wow! tänkte jag. Det är ju så jag vill prata med honom. För första gången på flera år lyckades jag nå fram till honom och det blev verkligen en varm känsla. Det går att bygga om och förändra till det bättre. Medkänslans magi...