Det är jag som är viktigast i mitt liv

Fick en spegling i onsdags av en 12-stegsvän som jag gått i samma ACOA-grupp som de senaste åren. Han berättade att han tyckte det var så bra det jag sa att det är inställningen till mig själv som räknas. jag kom inte ihåg att jag sagt det men han kom ihåg att jag sagt att om jag tolererar och älskar mig själv, kommer jag att kunna ge villkorslös kärlek till andra och tollerera ävn dem som de är. Slagordet i Al-Anon "Låt det börja med mig" , eller om det är från AA, visar sig vara sant. Det är mig det handlar om. Det är jag som ska ta hand om mig själv som en närvarande och speglande förälder som jag inte verkar ha haft tillgång till när jag växte upp. Känner att det stämmer men att jag glömer bort det här då och då. Det är ok och det är bra att få bli påmind om det.

Starkt artikel om alkoholism

Anders Birro har skrivit en gripande artikeln "Skam? Inte vi" om alkoholism i Aftobladet i torsdags. Ett antal kända personer går ut och berättar om sitt missbruk i artikeln. Jag tycker att det är på tiden att vi i det moderna Sverige idag accepterar alkoholism som den sjukdom som det är. Jag menar hur skulle det vara om vi betedde oss lika illa och förnekade vård till mot människor som led av canser?

Ett stort beslut

Under påskhelgen tog vi ett stort beslut. L och jag flyttar ihop. Det är inte så stor grej egentligen eftersom vi i praktiken har bott tillsammans sedan vi träffades, bara för att det känns bra så. Dessutom är vi runt 30 båda två och båda har provat på sambolivet tidigare på var sitt håll. Att det gick dessutom enormt bra att umgås i fyra veckor dygnet runt under de mest ansträngande umbäranden och förhållanden i Borneos djungler och tropiska rev, gör ju inte det hela mindre osäkert. Skämt å sido, det känns helt rätt och det kommer bli skönt att bygga ett hem tillsammans. Hon flyttar in i min lägenhet som dessutom behöver renoveras så det kommer nog kännas som vi kommer skapa något tillsammans. På längre sikt kommer vi nog titta på något strörre men ett steg i taget.

Det finns lite rädsla i det här, dock väldigt lite. Ja känner att jag till 99,9% att det här känns helt rätt. Den andra 0,1% är rädsla för att det inte ska fungera, jag menar jag tycker om henne så mycket och jag skulle bli oerhört ledsen om det inte skulle fungera. Det är ju lite av ett test att flytta ihop. Kanske större än att gifta sig, kanske mer konkret i alla fall?