Ibland behöver man inte göra allt själv. Ibland händer allt på samma gång. Igår var jag på återträff med min gamla gymnasieklass. Det är 10 år sedan vi tog studenten. Idag fick jag ett mail från en kompis som jag hade på högstadiet. Han var min bästis då. Jag blev så glad att jag fällde en tår. Det han skrev var smått fantastiskt för mig. Efter 14 år utan någon kontakt skrev han att han känner att han var omogen då. Jag komemr ihåg att jag kände mig utfrusen från honom och hans andra kompisar. Jag känner att det det här nog är en gottgörelse. Jag tar det i alla fall som det och ska skriva tillbaka att jag också var rätt omogen. Jag som bytte kompisgäng rätt tvärt utan någon direkt förklaring. Jag sa inte ens upp bekantskapen med honom. Jag ser fram emot att berätta i ett mail vad jag har fått av honom. Vänskap och roliga minnen. Känns bra att jag inte personligen behöver söka upp alla på min 8:e stegslista. Han var inte på den heller, för jag glömde honom helt enkelt. Min högre makt har humor! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar