Igår,när jag och L var på Henrik Schyfferts show på Cirkus "The 90's - ett försvarstal", började det gå upp för mig på riktigt att mitt liv verkligen började vackla. Det händer då och då att jag tar tillbaka makten och ödmjukheten klickar av. Kände ett väldigt högmod. Tänkte att det där var väl inget. Den där resan har väl jag också gjort. Inse att det man stod och trodde på inte alls är det som håller. Att braka rätt igenom det man trodde var en fast grund. Det jag trodde var jag. Att finna sig själv vara fejk. Högmodet igår kändes inte alls bra. När ett fullsatt Cirkus gav Schyffert stpende ovationer satt jag ner i min simpelhet och täkte "nu föder du ditt ego allt. Nu mår du va?". Men vad vet jag vad han känner och mår bra av. Det var en stor grej för honom när han började showen för 1,5 år sedan. Att göra upp med sitt eget förflutna, att ta med Killingänget som ett alibi för att göra showen. Jag vet inte men det kändes som det fanns ett större djup än vad han ville erkänna. Psykologiska reorier. Intressant, men det var nog verkligen som han sa, att han var tacksam att vi kom, så att han kunde tillfriskna ännu mer.
Senaste tiden har jag slarvat med mina möten, inte ringt sponsorn, etc. Det jag behöver för att må bra. Igår, den här gången i ordningen, råkade det vara Henrik som gick före och visade på den ödmjukhet jag förlorat. Tack.
