ACoA:s 12 Steg

Dessa steg till tillfrisknande har jag i oförvanskad form lånat från ACoA Sverige.

1. Vi medgav att vi var maktlösa inför effekterna av beroende, och att vi inte kunde hantera våra liv.

2. Vi började tro att en Kraft större än vi själva kunde göra oss till hela människor igen

3. Vi beslöt att överlämna vår vilja och vårt liv i händerna på Gud, sådan vi uppfattade Gud.

4. Vi gjorde en grundlig och ärlig moralisk personlig inventering.

5. Vi medgav inför Gud, oss själva och en annan människa våra fels verkliga natur.

6. Vi var fullständigt beredda att arbeta tillsammans med Gud för att avlägsna våra dysfunktionella beteenden.

7. Ödmjukt bad vi Gud att befria oss från våra brister.

8. Vi gjorde en förteckning över alla de personer vi skadat och var villiga att gottgöra dem.

9. Vi gottgjorde alla dessa människor så långt det var oss möjligt, utom då det kunde skada dem eller någon annan.

10. Vi fortsatte vår personliga inventering och då vi gjorde fel, medgav vi det genast.

11. Vi försökte genom bön och meditation förbättra vår medvetna kontakt med Gud, sådan vi uppfattade Gud, varvid vi endast bad om kännedom om Guds vilja med oss och kraft att fullfölja den.

12. När vi genom dessa steg nått ett andligt uppvaknande, försökte vi föra detta budskap vidare till andra och tillämpa dessa principer i alla våra angelägenheter.

Sorg när någon försvinner

Fick reda på att en vän begich självmord för inte så länge sedan. Han var inte speciellt nära men han dök upp då och då på möten. Jag tog lite illa vid mig när jag hörde att han inte skulle dyka upp mer. Bilder från när jag träffade honom senast. Vad han sagt och vad vi pratade om kommer upp till ytan. Jag vet nte vad han hade för andra problem men det här känner jag som en varning för vad som kan hända om jag inte är försiktig om mig själv och inte tar hand om den viktigaste personen i mitt liv, jag själv. Alltid såklart sorgligt när människor dör och försvinner men jag kan använda det och vända det till att tänka att det kunde varit jag och att jag ska ta vara på livet som jag har. Jag får bara ett liv garanterat. Om jag får fler får det bli en bonus. Men jag vill ta vara på den tiden jag har till någonting bra för mig själv. Nu idag. Nu ska jag äta för jag är hungrig.

Pratade med min sponsor idag. Tryck över bröstet. Gråt som ville fram. Gråt som kom fram. En uppmuntrande röst en spegel, en vän. Att be om hjälp känns svårt men att gå emot och göra det ändå. Möten, samtal. Yxade in mig i progarmmet på ett sätt som jag ser nu var rätt. Jag har förändrats och behöver ett nytt sätt att gå vidare. Jag vill ha hjälp sa jag. - Har du tittat på andra och tredje? Vilken tro ha du? Vilken andlig litteratur läser du? Att be om och få hjälp är utlämnande, svårt, tryggt.

Illusionen av kontroll

Jag kände att jag höll på att tappa kontrollen över mitt projekt som jag leder. Ringde en vän i programmet. Hans uppfattning, vilken var rätt intressant, var att min tanke var baserad på en helt osann premiss. Detta eftersom den bygger på att jag har full kontroll från första början. Vilket jag naturligtvis inte kan ha, på någonting. Ännu mindre när jag delegerar arbetet, som jag måste göra eftersom det är mycket olika komplexa saker som ska göras.

Hur ska jag på ett sunt sätt få överblick, inte kontroll, över vad som händer i projektet? Det är kanske den inställningen jag ska ha istället? Överblick med tillit att alla gör så gott de kan och rapporterar till mig om det blir problem?