Kom precis från en företagspresentation. En av talarna pratade på väldigt bruten finlandsengelska. Jag känner mig nu helt slut för jag kände pinsamhetskänslor för att han var så dålig på engelska. Känns skönt att gå på möte och bli lite on track och kunna skilja på mina och andras känslor igen.
[Udaterat 2008-05-14]
Jag vet ju att det handlar om mitt medberoende som spökade. Det är helt ok, försöker jag intala mig. Även om jag har kännt den här känslan till leda har jag efter min tid i 12-stegsprogrammen lärt mig tankesättet som innebär att jag kan känna tacksamhet att jag idag ser detta och slipper bli omedvetet styrd och mås dåligt av känslor dom den här. Jag kan idag acceptera att jag känner såhär ibland och sedan förlåta mig själv och gå vidare och se att jag blivit en erfarenhet rikare.
”Högre Kraft! Ge mig tålamod… helst nu!” Den här bloggen handlar om min resa mot sinnesro. Allt började 2003 när jag följde med på mitt första 12-stegsmöte – sliten lokal, slitna stolar, och jag själv ungefär lika nött som bordet jag satt vid. Gemenskapen gav mig ett språk för det jag burit. Flera år senare kom nästa pusselbit: en ADHD-diagnos, som gav förklaring istället för skuld. Resan fortsätter – med öppna ögon.
Leta i den här bloggen
måndag, maj 12, 2008
måndag, maj 05, 2008
Konventet på Gotland
Inspirerande, alltid lika speciellt, utveclande, intensivt, många fantastiska människor, insikter, intryck, gav perspektiv.
söndag, maj 04, 2008
Tillit
Tillit. Jag gjorde nog som mina föräldrar. Jag hade bara tillit till mig själv innan jag kom till programmet.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)