Kom precis från en företagspresentation. En av talarna pratade på väldigt bruten finlandsengelska. Jag känner mig nu helt slut för jag kände pinsamhetskänslor för att han var så dålig på engelska. Känns skönt att gå på möte och bli lite on track och kunna skilja på mina och andras känslor igen.
[Udaterat 2008-05-14]
Jag vet ju att det handlar om mitt medberoende som spökade. Det är helt ok, försöker jag intala mig. Även om jag har kännt den här känslan till leda har jag efter min tid i 12-stegsprogrammen lärt mig tankesättet som innebär att jag kan känna tacksamhet att jag idag ser detta och slipper bli omedvetet styrd och mås dåligt av känslor dom den här. Jag kan idag acceptera att jag känner såhär ibland och sedan förlåta mig själv och gå vidare och se att jag blivit en erfarenhet rikare.
”Högre Kraft! Ge mig tålamod... helst nu!” Den här bloggen handlar just om min inre resa för sökandes efter ro i sinnet, sinnesro. Allt började efter min dåvarande tog med mig på ett 12-stegs möte den 15 maj 2003. Kaffedoft och vänliga människor i en sliten lokal runt ett slitet bord. Jag var minst lika sliten som bordet. Men med tiden hittade jag lösningen, gemenskap och min Högre Kraft, som hjälper mig att tillfriskna från konsekvenserna från att ha vuxit upp in en NPF-familj.
Search This Blog
Monday, May 12, 2008
Monday, May 05, 2008
Konventet på Gotland
Inspirerande, alltid lika speciellt, utveclande, intensivt, många fantastiska människor, insikter, intryck, gav perspektiv.
Sunday, May 04, 2008
Tillit
Tillit. Jag gjorde nog som mina föräldrar. Jag hade bara tillit till mig själv innan jag kom till programmet.
Subscribe to:
Posts (Atom)