Leta i den här bloggen

18 juni 2016

Stress - min huvuddrog och Burnouts Anonymous?

Den senaste tiden har jag gått på en del AA-möten utöver ACA. Jag är inte allergisk mot alkohol. Jag har familjessjukdomen. Min morfar hade problem med sprit och var därför nykter. Jag känner sinnesro när jag är på AA. Det är inte så konstigt eftersom det också (de var först) är ett andligt program baserat på samma 12 steg som ACA. Jag kommer i kontakt med min andliga dimension på ett så fint sätt i den gemenskapen med. Det som skiljer dem från ACA är att man där jobbar med maktlöshet över en drog i AA. Det blir så tydligt för mig. "Skippa första glaset". Vi i ACA jobbar med... ja lite oklart för mig fortfarande (efter 12 år), "konsekvenserna av att ha vuxit upp i en dysfunktionell familj". Okej, men konsekvenserna ser så olika ut för oss vuxna barn. Det skulle vara skönare för mig att fokusera på min huvuddrog. Stress. "Här pratar har vi om våra liv i anknytning till stress" . Jag skriver det här på bloggen och lämnar över till min Högre Kraft så får jag se vad som händer. Ett eget program kanske? Burnouts Anonymous kanske skulle passa som namn? Tack!

2 juni 2016

Att komma för sent för jag tycker det är jobbigt att säga hej då?

Vi pratade om det här med att skiljas från någon, även om det bara är för ett par dagar. Att man tar det på ett större allvar än vad det egentligen är. Att man blir rent ut sagt ledsen, som ett barn kanske när man bara ska säga hej då. Jag kom på nu att jag har väldigt svårt att sluta med en uppgift. Tex jobbar jag på ett ställe och ska vidare till nästa ställe. Det liksom blir att jag skjuter upp att resa mig upp och gå. Det kanske har med det här att göra? Att jag drar mig för att det känns jobbigt att säga hej då? Resultatet blir att jag kommer för sent till nästa möte, vilket ju inte är alls bra.