Leta i den här bloggen

26 april 2015

Avbrutna isoleringstendenser

Faktiskt mådde jag inte så bra idag jag, trots att det var fint väder och jag var på landet med familjen. Jag vet ju att det inte spelar så storbolag vilket väder det är. Jag kan ju må olika oavsett väder.

Var på landet men ville mest gå undan och vara själv än att vara med övriga familjen. Jag kom faktiskt inte ens att tänka på att ringa någon utanför mitt huvud, trots att jag vet att det är bra för att bryta min självupptagna känslomässiga isolering. Först när jag fått ett mess från en vän kom jag på det, att ringa och bara säga hur det känns, rätt av.

Rensade ut en massa böcker och hittade en massa litteratur från mitt gamla program, som jag inte kollat i på 7 år typ och en hel trave med självhjälpsböcker, såklart. Minns hur förvirrad och sökande jag var. Känns hoppfullt att snart få börja med stegen eftersom jag vet att det fungerar för mig. Längtar efter möte imorgon. Sov gott. Med kärlek i programmet.

Efteråt

Det var alldeles underbart att få läsa upp alla svåra saker jag nog alltid har velat säga till min mamma. Jag kände att det verkligen hände saker i kroppen. Jag grät och snorade men försöke och lyckades läsa igenom det jag ville få sagt, det jag så gärna ville uttrycka och få ur mig.

Nu efteråt känner jag mig friare och gladare, mer öppen mot andra. Nästan lite sprallig. Och det ska ni veta, jag har inte identifierat mig själv som en sprallig person!

24 april 2015

Brev till min mor

Idag ska jag läsa upp brevet till min mamma som jag skrivit. Det gör jag för att bearbeta min sorg efter henne. Hon gick bort i cancer den 25 maj 2005. Hon var då 57 år.

Jag har märkt att hon påverkar mig fortfarande på ett negativt sätt. Trots att det snart är tio år sedan hon lämnade oss. Det är saker som jag inte hann säga henne. Jobbiga saker som hur jag inte fick lära mig att känslor är okej. Att hon blev så otroligt arg och jag kände mig överkörd av henne hela mitt liv.

Det är jobbigt att inse att mina beteenden än idag påverkas av min uppväxt med henne. Att jag har blivit prestationsberoende och att jag alltid vill tillfredsställa andras behov före mina egna.

Det ska bli skönt och jag ser fram emot att läsa upp brevet för en god vän. Jag tror att jag på så sätt kan lämna över de saker som inte blev sagda och ut klarade i mammas och min relation.

Nu, på väg till min vän som jag ska läsa upp brevet för, känner jag mig stressad, lite orolig men har ändå tillförsikt och tron att det här kommer ge mig möjlighet att bli mer fri från de ofullbordade band jag har till henne.

Jag har inte vetat vag jag ska göra.