Leta i den här bloggen

28 juli 2008

Återhämtning i vardagen

Läste på Shortcut om hur man bäst slappnar av på semestern. Christine Perschon skriver bland annat att det är viktigt att blanda in återhämtning och avkoppling i vardagen. Det fungerar inte enligt henne att bara återhämtar sig på semestern. Jag håller med henne. Jag försöker ta en kvart på morgonen varje dag i stillhet. Jag brukar läsa en text från tex. Al-Anons "Hope for today" och försöker bara sitta ner och tänka på vad texten handlade om och hur jag kan applicera den på mitt liv. Sedan koncenterar mig bara på min andning och meditera över steg 1, 2 och 3. Det rensar och jag känner mig stabil och lugn så att jag kan göra rätt val och möta människor omkring mig på ett bra sätt under dagen på jobbet. Så försöker jag hålla nere en allmänna stressnivån i vardagen så att den inte undan för undan blir för hög.

1 juli 2008

Överlevnad i tillvaron

"Man är inte ansvarig för sina tankar. Det man däremot är ansvarig för är sina handlingar." Säger Fredrik Lindstöm sa i sitt sommarprogram. Är det så verkligen? Om tankarna slår mot en själv och man mår dåligt av dem? Är man inte ansvarig för det? Jo, det han menar är sannolikt att man inte är ansvarig för sina tankar inför andra. Men jag menar att man har inte bara ett ansvar inför andra utan lika mycket inför en själv.

Ta ett exempel. Jag sitter på ett långtråkigt möte på jobbet och leker med tanken att jag plötsligt skulle ställa mig upp och börja skrika en hel massa nedsättande saker om att min chef inte duger och att jag är en värdelös människa och chefoch en massa andra obehagligheter och lögner. Det är inget jag behöver stå till svars för när jag bara tänker det. Det är ju först om jag börjar gorma och förolämpa personen i fråga på riktigt som jag kan bli åtalad.

Men tänk om vi vänder på steken. Tänk dig att jag istället misslyckas med någonting och jag skäller ut mig själv och säger en hel massa nedsättande saker om att jag inte duger och lögner om att jag är värdelös som människa. Det händer, tro mig. Då kan jag inte bli åtalad för det eftersom jag inte är ansvarig inför andra med de tankarna. Men, är vi även ansvariga inför oss själva? Hur vi beter oss mot oss själva? Jag menar att det är sällan man ta upp detta. Hur beter vi egemtligen oss mot oss själva?

Bara att tala med en röststyrd dator som man dels måste sänka sig till samma dumma nivå som. Att tvinga sig själv att koncentrera sig väldigt mycket bara för att man inte kan se kroppsspråket hos den på andra sidan. Eller för att inte tala om hur mycket amn måste koncentrera sig och lägga energi på att lära sig alla komplexa program på jobbet, för att inte tala om att anpassa sig i organisationen så att man inte blir mobbad, utryst eller bara kan kapa åt sig några extrapoäng så att man kan få igenom sin vilja vid nästa inköp av bullar till fikat?

Hur mycket våld för vi egentligen på oss själva dagligdags, bara för att överleva?