Leta i den här bloggen

torsdag, juni 18, 2015

Jag fick inte känna känslor

När jag var liten fick jag inte känna mina känslor.

Det var nog min mamma som hade patent på det. När andra visade känslor kunde hon nog inte bära det.

söndag, juni 14, 2015

Vissa människor är så fattiga...

Jag fick ett bra citat till mig ;

Grovt översatt :
"Vissa människor är så fattiga. Allt de har är pengar. "

Så sant, utan hälsa och tid kan vi inte njuta av vare sig livet eller våra pengar. Det har jag fått erfara flera gånger i livet när nära och kära varit svårt sjuka och gått bort.

Eller som Alicia Keys säger det
Not Even The King
http://open.spotify.com/track/55do1f4mkLfM314tQDlyfw

lördag, juni 13, 2015

Bråkar med fästmön om ett par jag vill bjuda på bröllopet och hon inte. Hon tycker inte om dem för de har sårat mig så mycket genom att inte bjuda mig till deras bröllops-akt. Jag känner att jag nog har kommit över det hela nu och vill bjuda dem på vårt bröllop eftersom jag vill behålla relationen till dem och mitt gamla kompisgäng intakt, om det går. Känner mig så otroligt splittrad i detta. Jag vill bjuda dem för att jag förlåtit men. Hon kan inte förlåtit. I bakgrunden ligger nog min stora sorg efter min mamma som gjorde det att jag inte blev bjuden till deras bröllop så mycket större. Så stort att jag ältade detta under hela sommaren.

Allt på en gång blir ingenting

chili flakes, dijonsenap, honung, kycklingbuljong, mjölk, olivolja, olja, ris, salt, smör, ströbröd, svartpeppar, tomatpuré, torkad salvia, vetemjöl, vitlök, vitvinsvinäger

Nu blev det såhär igen. Jag ska göra flera saker samtidigt. "Multitaska", att göra allt på en gång helst fort också. Klippa klistra mellan program när jag jobbar. En stor anledning, tror jag, till att jag har gått in i väggen nu för andra gången är att jag har svårt att göra en sak i taget. Det är ett problem jag haft under hela mitt arbetsliv, om jag tänker efter. Nu när jag tänker på det så är det väl en oförmåga eller svaghet jag har, att jag har svårt att sätta gränser. Det är svårt för mig att sätta sunda funktionella gränser mot andra personer, men framförallt för mig själv. Att sätta gränser mot andra för att skydda mig själv är svårt men att sätta gränser för mig själv så att jag inte sviker eller skadar mig själv är svårare. Ett exempel, så att det blir klarare för mig själv och för er som kanske läser det här kan vara att min chef ringer och vill att jag ska jobba en lördag. Då kan jag välja att säga nej för jag har inte betalt att jobba lördagar, eller så kan jag agera självvådligt och säga ja och offra min lediga dag för mitt arbete, kanske för att jag är rädd för auktoriteter och tycker att det är obehagligt att säga nej. Om jag säger nej har jag tagit hand om mig själv genom att sätta upp en sund gräns. I det senare fallet sviker jag mig själv och offrar mig för, vaddå? Mitt jobb. Jobbet är viktigt ja, men hur viktigt är det. Går min hälsa och självkänsla inte före?
Att sätta gränser för mig själv är svårare för det är mer subtilt. I det här exemplet är jag själv både Min vilja (chefen) och jag själv. Exempel: Jag känner att jag vill göra. Det faller över mig och jag uppfattar det som inspiration och handlingskraft. Men det tar liksom stopp, jag blir paralyserad och det knyter sig i bröstet och jag får ångest. Varför är det såhär? Jag vet att det nog är effekterna av att ha vuxit upp under dysfunktionella familjeförhållanden.

Att ställa upp för mig själv genom att ta en sak i taget är svårt. Jag har erfarenhet av att de dagar jag mediterar en stund på morgonen så blir det här bättre och uppträder ibland inte alls.

fredag, juni 12, 2015

Meditation för mig

Meditation för mig är att sätta mig en lugn stund varje dag och öva plast vara öppen för intryck från min kropp, känslor och vägledning från min Högre Kraft, så som jag uppfattar den.

Om jag gör det varje dag händer det positiva saker i mitt liv, ofelbart. Kanske svårt att förstå, det behöver upplevas.

Meditation på gång

Det är så roligt att höra att meditation är på gång och börjar bli trendigt, främst i USA, vilket betyder att det kommer komma hit. Mindfulness är försa vågen, men det kommer mer. Roligt för det är något jag praktiserar (och kan visa mig duktig inom) och har erfarnehet att göra vidare till andra i min och liknande situationer.

torsdag, juni 11, 2015

Service och rädslan att bli avvisad

Jag har delat att jag vill göra service i en kommitté i programmet. Jorden det för jag tror att jag har en vilja (eller är det en dyssig impuls? ibland s vårt att veta) att göra service på nationell nivå. Frågan till mig själv blir om jag nu drivs av att jag vill prestera nu? Det här är farligt för mig, eftersom prestation är en av de sätt jag kan använd för att fly från mina känslor. Hm... Får låta min Högre Kraft, så som jag uppfattar den, ge mig vägledning i det här också.

Även delat hur rädd jag är att bli avvisad av andra människor, speciellt personer som jag uppfattar som auktoritära,  men även andra människor om kring mig. Jag ser tydligare nu i stegarbetet att jag kompencerar rädslan med att isolera mig känslomässigt och därmed andligen. Helt enkelt göra mig mer oåtkomlig. Mer svåråtkomliga för att skydda mig från att bli sårad,  antagligen. Jag funderar på om jag på grund av rädslan att bli avvisad också blir avvisad av de omkring mig, eftersom jag inte fungerar på ett socialt emotionellt funktionellt sätt. Jag verkar jobba enligt devisen "bättre bli avvisad än att avvisas". På så sätt slår det in,  det som jag mest av allt fruktar; jag blir avvisad.

Det här gäller så väl privat som på jobbet,  men i olika stor utsträckning beroende på hur långt med mig själv jag kommit i de olika relationerna.
Tack!

Min fru fick nytt jobb idag. Jag känner mig så glad för hennes skull och det känns mer frid för mig i min sjukskrivning.

Känner att det blir mindre press på mig att tjäna pengar till familjen när hon får lite högre lön. Samtidigt känner jag skuld när jag tänker att jag skulle utnyttja situationen att detta fördelar av att hon jobbar och på så sätt gett mig mer utrymme att ta tid att komma underfund med vad jag vill göra nu när jag verkligen behöver tänka om efter att ha kört in i väggen.

Känner att jag kan tänka goda tänka att det här inte kommer vara för evigt och att det finns tid att jobba och tjäna pengar och tjäna familjen, om, jag som min egen kärleksfulle förälder tar hand om mig själv och låter mig själv läka.

lördag, juni 06, 2015

Helt slut just nu. Det värker i hela kroppen. Det är svårt att uttrycka mitt behov att lägga mig att vila. Ringde en vän i programmet. Det kändes bättre att höra att hen kände igen. Jag hörde min kropp. Jag följde den.

fredag, juni 05, 2015

Ohanterligt

Känner att den här dagen hittills varit ganska ohanterlig. Hemma med barnen idag eftersom det är planeringsdag på förskolan. För mig betyder det stresspåslag, irritation och kort stabil till ilska. Obalans är en annan bra beskrivning. Jag blir oproportionerligt arg på barnen. Vi steg upp lite senare och tog det för en gångs skull lugnt eftersom vi ju inte skulle iväg.

Efter ett tag, vid mellisdags började barnen bli oroliga. Det märktes att de är vana att snabbt på till förskolan efter de ätit. Nu drog de omkring, ja eller vi, som osaliga rastlösa andar i lägenheten. När de, som idag får ta det lite friare blir de, som jag, oroliga och rastlösa. Vi mår bra av rutiner. Speciellt nu när jag är utbränd.

Jag vet att det blir bättre om jag söker kontakt med min högre kraft, men det var svårt idag. Jag tänkte att, jaha det är ohanterligt jag ska lära mig idag. Jag gick och la mig sent igår för att fixa en besticklåda som fastnat. Jobbade på att få loss den kniv som lagt sig på snedden och måste lådan till kl 0030. Undrar varför jag har det kämpigt och inte känner mig stabil idag... hehe. Nu kan jag ser humorn.