Leta i den här bloggen

9 januari 2013

Be om hjälp - det kan gå bra också


Episoden jag kommer berätta om hände för ungefär ett år sedan. Det var efter en tung period i mitt liv. Badrumsrenovering efter att ha processa med vårt försäkringsbolag och inte kunnat duscha hemma på sju månader, min far blev allvarligt sjuk och vår dotter sov inte på nätterna på ett och ett halvt år.

Vid den här tiden var jag nästan helt knäckt. Jag klarade att gå till jobbet men jag var inte mig själv. Jag var livrädd att misslyckas. När jag hade varit uppkäftig och arg på ett styrgruppsmöte för mitt projekt kände jag att jag hade tappat kontrollen och behövde hjälp.

Med stöd från min fru ringde jag min chef och sa i princip som det var att jag behövde prata med en psykolog. Det gick bra. Chefen förstod och godkände tio samtal med en KBT-psykolog.

Det andra jag var tvungen att göra var att prata med min chef hos kunden jag jobbade för.

Jag berättade övergripande hur läget var och att om de tyckte jag betedde mig konstigt så skulle de förstå varför.

Nu till poängen. När vi skulle avsluta berättade chefen att han sökte projektledare och undrade om jag ville söka tjänsten.

Eh, va? Var nog mitt svar. Jag hade aldrig föreställt mig att hans svar skulle bli det. Jag var ju livrädd att visa mig svag och kände mig rätt värdelös, minst sagt. Inte att han skulle vilja anställa mig!

Vad kan jag lära sig av detta? Be om hjälp är läskigt men kanske nödvändigt men också den enda väg framåt ock kan även vara den bästa vägen framåt. Han kanske såg friskheten och styrkan i att göra som jag att be om hjälp?

Tack.